Att resa

Har i stort sett lagt ner bloggen men i ett spontant infall gör jag ännu ett inlägg. Det andra för 2014. Precis när 2015 står för dörren.
Har precis haft ett långt samtal med en av mina bästa tjejkompisar och konstaterat att ibland för livet med sig många utmaningar. Människor som "alltid" funnits i ens liv och som man kanske tar för givna försvinner ut i periferin. Väljer en annan väg och glider iväg, lugnt och stillsamt. Vilket kan lämna en tomhet hos den vars väg vännen avvek ifrån. Men sånt är livet. Bara att fortsätta sträva framåt på den väg man går.
Eller kanske stanna upp ett ögonblick. Andas. Reflektera. Kanske lyssna på den inre kompassen, programmera om gps:en och byta kurs.
Livet handlar inte bara om att resa. Ibland är den där väntan på stationen lika viktig.

Déja vu

Gör återigen ett halvlivat upplivningsförsök på bloggen som befinner sig i djup törnrosadvala.
Har eoner av intressant information att skriva här, men det mesta behåller jag för mig själv eller berättar irl för mina vänner som jag litar på.
Den senaste veckan har dock något märkligt hänt som jag skulle vilja dela med mig av. Som av händelser har jag nästan dagligen sprungit in i människor på stan, människor som jag har träffat under 2013 och som har varit del av mitt liv på det ena eller andra sättet och sedan åter försvunnit ut i periferin. Det har varit som en vecka fylld av déja vun, när jag har sprungit in i än den ena, än den andra.
Undrar om någon högre makt försöker hjälpa mig att göra ett bokslut på människor jag inte längre behöver ha omkring mig, hjälpa mig klippa några grenar så att säga.
Hmm...