Regnet skvalar ner utanför fönstret i vardagsrummet och jag sitter uppkrupen framför datorn med en leverpastejsmörgås och en kopp thé med honung i. Har lite känningar i halsen, men det är inte så konstigt, med tanke på vädret och allt vi har haft att stå i den senaste tiden. Har också haft ett gäng sjuklingar här hemma så de har kanske haft ett finger med i spelet och spritt några baciller i luften också.
Om en timme ska jag möta upp mannen och åka med sonen till BUP. När jag berättar om att vi ska dit till vänner och bekanta får vi idel positiva kommentarer. Det är ju bra att ta tag i problemen och inte bara sopa dem under mattan och på BUP är de utbildade på problem just av vårt slag. De flesta vi har pratat med har också varit där själva en eller flera gånger rörande olika problem med sina barn så det är nog vanligare än man tror att åka dit. Har dock märkt en radikal förbättring under de senaste veckorna, när vi har skurit ner på tv och internet och försökt vara både fysiskt och psykiskt närvarande när vi har varit med barnen. Vårt eget sinneslugn har nog spelat in mer än vi tror, bara vetskapen om att hjälpen har varit inplanerad i agendan har lättat på trycket och gjort oss mer lugna och harmoniska, hela familjen.
Kikar ut genom fönstret igen och ser att nu skvalar det inte bara, det vräker ner! Stackars alla skolavslutningsbarn och dagisbarn som har sommarfest idag. Bara att fälla upp sitt paraply och gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar