Paus

Paus från ekorrhjulet idag.
Hemma med sjuk Ebba. VAB. Ebba fick spruta mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio och blev lite febrig i nättras. Så vi lullar runt här hemma idag och tar det lugnt. Ebba ritar teckningar och klipper ut pappershjärtan till mig och jag dricker lite kaffe med mjölkskum och varvar ner.
Försöker verkligen andas in och andas ut. Känna stressen rinna av mig. Inatt sov jag på sömntablett igen. Ebba gnydde lite mitt i natten och när jag hade vyssjat henne och hon hade somnat om lyckades jag också sjunka in i den ljuva sömnen igen och vaknade relativt utvilad. Ibland när kroppen säger ifrån, när det ringer varningsklockor i huvudet hela tiden i form av tinnitus, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning och ständig oro, då är det dags att sätta sig ner, tömma huvudet och bara andas in... andas ut.
Om mindre än en vecka är det Polen. Hoppas verkligen att kroppen går tillbaka i gamla lugna hjulspår igen efter det.

Stråkblogg

Är inne på sonens skolas stråkblogg och kikar på bilder och lyssnar på melodisnuttar. De som inte sysslar med musik går verkligen miste om en stor del av livet, ett helt sinne uppfylls av ljuva toner (om de inte är för gnissliga då ;-)), koordination övas upp och man blir mer samspelt med sina kamrater eftersom musiken ska spelas upp samtidigt på alla olika instrumenten.
Dessutom korstränas hjärnan och grunderna för matematik byggs upp i åttondelar, kvartar och halvtoner, såväl som lika långa pauser.
Är verkligen jättestolt och glad för Gabbes skull att han har fått chansen att lära sig spela fiol.
Birgers Blues, you rock!

Fredagsmys

Nu är det fredagsmys, hoppas inte föräldrarna stör!
Har tillverkat en egen fredagsmyströja som jag tänkte mysa lite extra i igår, men Ebba lade naturligtvis rabarber på den genast, så det bidde hennes fredagsmyströja istället. Hon passade på att drälla ner den med choklad och annat på en gång också, så nu åker den i tvätten.





I samma veva damp Gabbes fina skolfoto ner i brevlådan också. Mina fina barn. Mammahjärtat smälter!

Negativa beteenden

Känner att min självkännedom har ökat rätt markant sedan jag blev vuxen för en sisådär fjorton år sedan.
Och jag märker att beteenden och mönster upprepar sig hos människor, vare sig de vill eller inte.
Människor som har varit med om jobbiga saker som de inte har kunnat/trott sig kunna bearbeta upprepar ett negativt beteende som i sin tur blir väldigt jobbigt för omgivningen att handskas med. Nu pratar jag inte om någon specifik person som behöver känna sig utpekad, utan jag menar generellt. Detta gäller de flesta som är med om ovanstående.

Hursomhelst. Jag är ett ganska stort fan av tidningar som behandlar hjärnan och psykologi och jag älskar "hjälp-dig-själv"-program à la Dr Phil. Dem slukar jag som en godispåse en väldigt hungrig lördag utan ätbar mat i kylen.

Någonstans i tonåren eller när på vägen man nu bestämmer sig för vem man är, etablerar man ett beteende som sedan är väldigt svårt att bryta. Man bestämmer sig för om man ska leva hälsosamt eller inte, i harmoni med omgivningen eller inte, om saker som händer runt omkring en är någon annans fel, eller om man själv kan ha ett finger med i spelet och påverka...

En kategori som jag har väldigt svårt för, är de som (medvetet eller omedvetet) ser sig själva som offer och skyller allt ont som sker omkring dem på andra. Det kan vara ett negativt mönster som man har etablerat själv och som man upprepar om och om igen. Hela tiden skyllande på alla runt omkring en. Ååååh, det är så maktlöst att stå och se på när något sådant sker.
För att inte tala om "leveling", man känner sig underlägsen någon annan människa och måste trycka ner denne, för att den ska komma ner på samma nivå som en själv, eller lägre, så att man själv kan känna sig överlägsen.
En annan negativ egenskap jag avskyr är långsinthet.
Tyvärr har jag fått den egenskapen nedärvd i min DNA från flera olika håll, men när man inte kan se förlåtande på andra människor utan måste slänga ut dem i kylan för någon bagatell, då kokar jag inombords.

Så, nu har jag fått vädra mina negativa tankar litegrann. (Vart hundrade inlägg ungefär har jag faktiskt rätt att göra det tycker jag! ;-))

Nu ska jag tanka på med lite nya positiva affirmationer och andas lugnt och fint igen. Och se på andra människor genom rosaskimrande glasögon och försöka se det goda uppsåtet bakom det ibland alltför tråkiga beteendet.

Dop

Idag döps min lille söte gudsons lillebror i Visby Domkyrka.
Lindelo Gaut Viljar döps han till och blir därmed den tredje i "V"-raden. VVV. Vendel, Vemund och Viljar.
Alla VVV-arna har djurnamn också. Ekorre, Varg och (Linde-)Lo.
Är verkligen jättesynd att jag inte kunde närvara, först krockade datumet med min Polen-resa, men när den flyttades fram en vecka var det ändå så mycket i görningen (Gabbes kalas, all planering inför Polen, sjukdomar här hemma) som tar upp tid och energi, så vi får komma över och gosa med dopbarnet längre fram istället.
Har skickat över ett par gosiga doppresenter som vi får hoppas att dopbarnet uppskattar också!
*Kram*

Sjuåringen

Igår fyllde Gabbe 7 bast och det firades med tårta och kalas och tutor och mat och godispåsar och massa kompisar och familj här hemma i Casa Tupp igår.
Det var riktigt mysigt och trevligt (som alltid) även om ljudnivån ibland gick några decibel för högt.
Gabbe fick en massa fina leksaker och alla gäster, både stora och små, verkade trivas på alla fronter. Med starka lungor blåste han ut de sju ljusen ur tårtan som var egenhändigt dekorerad av mammas kusin J. Hon hade också varit ballongansvarig innan kalaset började, så det var så fint med ballonger och girlanger överallt.
Naturligtvis var det också fiskdamm och alla småttingar (som inte var för små) fick godispåsar att gotta sig med. Precis som det ska vara på kalas! Tycker jag. Och det hoppas jag att födelsedagsbarnet håller med om.
:-)

Vi kan spela fiolioliolej

Idag har vi suttit ett gäng glada mammor och pappor på sonens skola med våra barns stråkinstrument i nävarna och tränat en liten snutt som heter "Birgers Blues". Den går såhär:
Dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch!
Ni förstår va?
:-)
Genom att göra det har vi korstränat vår hjärna och blivit jättesmarta, precis som våra knoddar... Men seriöst är jag jätteglad att Gabbe har börjat fiolträna. Det var nästan så kul att jag skulle vilja börja på fiolkurs själv! Bara den lilla detaljen att tiden inte räcker till. Hade jag tid i oceaner skulle jag dessutom vilja sjunga i kör och spela teater och gå skrivarkurs. Och teckna. Och springa lite mer.
Var ute en joggingrunda nu i kvällningen också, innan jag kom hem och duschade och ställde mig att baka två sockerkaksbottnar att ha i Gabbes tårta på torsdag.
Sen hängde jag tvätt och fyllde diskmaskinen och dammsög hela lägenheten också. Pustar ut litegrann och hinkar i mig en 33 cl C-C.
Lite får man vara värd när man fioltränar, joggar, bakar, putsar, diskar, städar och står i, tycker jag i alla fall!
Nu snart dax för ett litet sömniller och sen sömn, ljuv sömn.
Zzzzzzzzzzzzz.

Jag är fart

Jag säger som Blixten Mc Queen - Jag är fart!

Idag var jag lätt som en liten gasell där jag joggade fram i Orminges kringlor och krokar. Det är himla olika med dagsformen, ibland går det trögt som en gröt och ibland har man den där studsen i benen som ger den rätta galoppen!
Här posar jag i min fina träningsoverall från tidigt nittiotal. Tror jag fick den i 13-årspresent av mamma och den håller än! ;-)

Modemåsten

Jag och Ebba satt och bläddrade igenom Amelia's modebilaga och Ebba föll pladask för den här regnbågsfärgade knähöga stöveln från Swedish Hasbeens. Måste hålla med om att den piggar upp betydligt i det grå höstrusket där ute.
När vi skulle sova bläddrade vi i modebilagan igen istället för godnattsaga och varje gång vi kom till den regnbågsfärgade stöveln hördes ett lycksaligt "Åååååh" över hennes läppar.





Själv föll jag för en etnoinspirerad poncho från H&M för en betydligt billigare peng än stövlarna. Kanske tar en liten tur och köper höstklapp till mig själv eller skriver upp på önskelistan inför jul. Vill Ebba ha stövlarna får vi dock ta och börja skramla, för de gick lös på ett gäng sköna tusenlappar...

Kräftkalas

De här små orangea kompisarna kommer vi inte att fira med så mycket pompa och ståt i år. Det var meningen att vi skulle vara med på gårdsföreningens kräftskiva nu i slutet av september men så damp det ner en annan inbjudan till kompisar som krockade med detta, så vi gjorde helt sonika ett eget litet kräftkalas, maken och jag och kidsen för att få hålla traditionen vid liv lite i alla fall.
Gabbe var mäkta imponerad över vårt intagande av dessa havsdjur och han ville klämma lite på klon och smaka pyttelite på köttet, men det är nog inte för inte som kräftskiva mest uppskattas av vuxna. Nåja, nu vet vi det i alla fall.

Igår var vi förresten också på en riktigt trevlig tillställning. Mammas utvalde fyllde 72,5. Detta i kombination med att de nu känner sig hyfsat friska och partysugna var det en liten nätt sittning på 75 pers. som firade dem igår. Vi hade blivit inbjudna, Tommy föräldrar var inbjudna och vi fick även bjuda med oss vänner och så satt vi där vid "ungdomsbordet" = alla under 65 bast och roade oss och lyssnade på en jojkare och hade supertrevligt. Jojkaren jojkade även fram djur som vi skulle gissa på och jag gissade rätt på älg och våra vänner gissade också rätt på varsitt djur och för detta belönades vi med varsin vinare. Detta plus en femrättersmeny med norrländska influenser och aldrig sinande dricka och omåttligt trevligt sällskap gjorde det hela till en kväll att sent glömma!

Nu sitter jag här hemma och är lite lagom dagen-efter-mör och bloggar och äter lite brunch medan Tommy är och hämtar kidsen hos barnvakten.

Orosmoln

Det var inte bara här utanför husknuten som stora skräckinjagande orosmoln tornade upp sig igår kväll, i mitt liv är det också ganska ostadigt just nu.
Mycket med resan till Polen naturligtvis och utbildningen där. Om jag inte hade sådana förbaskade sömnsvårigheter på nätterna kanske jag skulle ha klar och utvilad skalle dagen därpå och både hinna sköta mitt ordinarie jobb och planera och öva in allt som måste bli klart inför utbildningen där nere. Just nu är allt bara en stor gröt och jag hinner inte ens jogga på eftermiddagarna längre.

Var i alla fall ute på stan och tog en välbehövlig öl med tjejerna häromdan och det kändes som om det var precis vad jag behövde. Bara sitta ner och umgås i trevligt sällskap och få snacka skit!

Nu gäller det att försöka ladda om batterierna så att jag pallar de kommande veckorna, så kommer jag att sova läääänge sen när hela den här historien är över.

Idag är det torsdag.
God morgon!

Måndag kväll

Skriver som vännen B skrev på sin blogg, det bästa med måndagar är att det är så himla långt till nästa måndag! ;-)
Och nu är den snart till ända.
Måndagen.

Den började lite småjobbigt med morgontrött humör, skvalande regn och lång pendling till jobbet (som alltid) och en massa jobbiga uppgifter som låg och väntade på mig på skrivbordet. Dock vände det efter lunch då solen tittade fram och jag var med på ett roligt möte om kulturella skillnader inför Polen.
Sen jobbade jag på några timmar till för att hinna åka till Gabbes skola och lyssna på hur himla duktig han är. Idel lovord från stolt fröken! Mammahjärtat svällde något kan jag tala om! :-)

Vi har haft myskväll här hemma, jag har legat på spikmattan med tända lyktor i fönstrena och mediterat lite för mig själv.
Imorrn är det redan tisdag go vänner! Och jag ska träffa tjejerna efter jobbet över en öl på stan. Kunde vara värre.

Ciao!

Skvalande regn

Nu har det förvisso varit strålande sensommarvärme hela dagen idag, men jag skulle ändå vilja dedikera den här dikten (som jag knåpade ihop för något år sedan) till den gångna veckans regnskurar...


"Skvalande regn"

Se regnet det strilar
Från skyn ovanför
Och vattnar vår skog och vår mark
Var droppe syns ila
Och varhelst man hör
Ett muller från åskan så stark

Det regnar i bäckar
Det regnar i moss
Miljarder små droppar vi ser
Och fåglarna häckar
I bona förstås
Vill fjäderskrud ej blöta ner

Men grodor och sniglar
Och ringlande mask
Sig duschar i himmelens skval
Och suktande iglar
På björk och på ask
De dyrkar dess väta så hal

Vackraste Häggan

Helt opartiskt måste jag påstå att min honkatt Häggan är den vackraste, ståtligaste och smartaste tjejkatten i världen.
Absolut!
Utan konkurrens.
*Älskar*

Längtan till stranden

Ebba kom häromdan med ett mästerverk till mig, föreställande vår familj (eller OK, jag och hon) på stranden. Sen befallde hon mig att rita en strandbild också. Jag knåpade ihop något liknande, inklusive en Dolph Lundgren-kopia (Tommy), Gabbe och en sjöjungfru. Här är våra två konstverk. Längtan tillbaka till sommaren, någon?
:-)

Glassar lite mer på ballen

Måste ju fortsätta med Stockholmsslangen vad gäller benämningen på balkong, alltid retar det någon ;-)!
Har till att börja med haft en lite seg dag idag med dålig sömn på natten (tandvärken och all världens elände på mina axlar) och en rätt trött morgon. Hasat runt i morgonrocken och knappt orkat ta mig mellan sängen och toan.
Sen släppte det något, käkade lite crêpes som var över från fredagsmyset igår och fick upp energinivån. Tog en kaffe på det och såg om "Änglarnas stad", en fin gammal klassiker med Nicholas Cage och Meg Ryan som precis passade in i mitt mood idag.

Sen plingade det på dörren och Gabbes kompis J klampade in med dunder och brak och då blev det liv i luckan. Två polare till som är övernattningsgäster här inatt kom en halvtimme senare och för en stund sedan sprang jag runt på gräsmattan med fem små leksugna huliganer som lekte spioner. Nu har de lugnat ner sig lite och sitter fint och prydligt på rad framför "Oggy och kackerlackorna" medan jag hänger med ännu en kaffekopp på ballen och bloggar som ni kan förstå när ni läser detta :-)!

För en stund ringde vännen B och talade om att hennes son L som är jämngammal med Gabbe har fått en roll i en långfilm! Stort grattis till honom och åh vad stolt hon måste vara! Pratade med henne en liten stund i telefon och vi bestämde att vi verkligen måste ses snart, viljan finns där men inte alltid tiden och orken i det vardagliga ekorrhjulet som bara snurrar runt runt.

Ja ja, på tisdag eller onsdag ska vi i alla fall sno ihop ett gäng tjejer och ta en öl på stan och bara snacka skit. Det är verkligen på tiden!

Nu tänkte jag gå in och vara lite social med kidsen också och ställa fram lite chips och dipp för dem att knapra på. Är det lördag så är det!

Kram!

Nya pjucks

Hann in en sväng i skoaffären här i centrum innan det var dags att gå till tandläkaren och göra något åt den eländiga tanden.
Det här snygga paret formligen skrek ut till mig: "Köp oss!" och vad annat kunde jag göra än att lyda?
Så nu kommer mina smäckra fötter prydas av dem i höst, oregniga dagar. Hittills har jag inte invigt dem, eftersom regnet har skvalat ner på morgnarna, men det kommer i sinom tid...

Tanden ja. Usch. Har ju haft enorma problem med visdomständerna till och från genom åren. Nu försökte tandläkaren röntga den högra visdomstanden i nederkäken i alla fall, den som bråkar med mig, men den satt så illa till att de inte kunde se hela tanden och roten på vanlig röntgenplåt. Måste alltså in till Gustavsberg där de har en special-röntgen-apparat som kan scanna hela huvudet på nåt vänster med cirklande rörelser, så dit är en remiss på väg i skrivande stund. Sen får vi ta det därifrån.
Har också fått superstarka munsköljen Corsodyl som bränner bort varenda smaklök jag har på tungan. Det plus en specialtandborste som når längst in får vara receptet för en relativt bakteriefri mun, fram tills ett eventuellt operationsdatum längre fram.

Nu ska jag snart ut och jogga här.
Tjing!

Sorgligt

Hörde om flygkraschen med Stefan Liv igår.
Det är så grymt sorgligt. Inte för att jag känner honom, men jag blev hemskt ledsen. Inte bara har hockey-Sverige (och Ryssland) förlorat en otroligt duktig spelare och bra kamrat, två små barn har även förlorat sin pappa och en fru har förlorat sin make.
Jag kan inte föreställa mig den sorg de känner just nu.

Stefan Liv var 80:a. Ett år yngre än jag. Han hade hunnit med en strålande karriär och har varit förenad med hockey så länge jag kan minnas. OS och VM. HV71. Huskvarna. Mina gamla hemtrakter.
Och så sätter sig han och hans ryska lag på ett skröpligt plan som vinglar till vid starten, kolliderar med en elledning och fattar eld. Nästan alla dör.
Helt overkligt och så otroligt sorgligt.

Om mindre än fyra veckor åker jag till Polen. Kan inte direkt säga att min lust att flyga blev större än det här. Bara att be till högre makter att både start och landning funkar både dit och tillbaks. Kanske kan man ta sig en hutt eller nåt och dämpa rädslan något. Eller gå en Stig Helmer-kurs: "Jag kan flyga, jag är inte rädd!"

Vila i frid Stefan Liv.

Fett med tandvärk

Usch, genomlider denna dag, knaprandes Alvedon forte på rad och nonchalerandes det faktum att jag är helt paj i huvet.
Kan inte tänka.
Bara känna.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Har som tur var fått en halvakut tandläkartid imorrn så jag kan bege mig dit. De ska skölja rent och ta en bild på tanden i fråga, vilken är visdomstanden på höger sida i nederkäken. Tror jag har dragit på mig en inflammation i tandköttet för det är rött och svullet. Någon sa att det kunde bero på vädret att tänderna börjar bråka med en och kanske. Har varit regnigt och åska och tryck i luften till och från senaste veckan och jag har också fått ont i ögonen, något jag brukar få i samband med tandvärk.
Den här visdomstanden i fråga har dock bråkat med mig till och från i tolv år sedan den först började tränga igenom tandköttet. Den stöter på patrull eftersom jag har så trångt med tänderna i nederkäken så den lyckas aldrig arbeta sig upp helt och lämnar då en liten ficka för bakterier och andra godsaker att gräva ner sig i och frodas. Icke kul!
Har röntgat tanden tidigare och de kunde lugnt konstatera att detta kunde de inte göra något åt på vanliga folktandvården, nej jag måste bege mig till Eastmaninstitutet för ordentlig operation.
Den ligger på tvären på nåt vänster och rötterna har slingrat sig, så det är ju inte direkt med hoppsasteg jag beger mig till tandläkaren för att åtgärda den.
Ja ja. Jag får väl välja det bästa av två onda ting och i det här skedet håller värken på att ta kol på mig, så det lutar åt operation i alla fall...

Bilar 2

Var iväg igår kväll och såg "Bilar 2" tillsammans med maken och Gabbe på Heron City. Jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag hade hört lite halvljummen kritik av vänner, men väl där satt jag med hjärtat i halsgropen halva filmen (värsta action-rullen ju) och wow:ade av intryck av hur fint de stora världsstäderna var återgivna i filmen den andra halvan.

Till saken hör att jag har besökt de flesta platserna de flaxade runt på: England och London med Big Ben, Paris i Frankrike, Italienska rivieran, New York... så jag drog nostalgiska suckar både här och där och längtade tillbaks. Tokyo har jag dock inte besökt och dit skulle jag väldigt gärna vilja åka. Jag har några japanska glosor som jag skulle vilja praktisera: "koohii" = kaffe, "neko" = katt "ischi ushi" = en ko, så jag skulle klara mig finfint där ;-). Ungefär lika bra som Bärgarn skulle jag tro.

Sen så invaderades naturligtvis mina drömmar inatt av filmen. Jag skulle konstruera racingbanor och säkerställa säkerheten där. Oj oj, vilket mos det är i hjärnan just nu. Naturligtvis smög sig Polen-delen av jobbet in där också så en massa polska byggarbetare sprang runt med och testade osäkra konstruktioner.
Nu är det strax dax för Gabbes fotbollsträning här.
Ciao!

Legally blonde

Kände mig inte lite som Reese Witherspoon i "Legally blonde" när jag häromdagen inhandlade en knallrosa (och då menar jag verkligen KNALLROSA) resväska på Åhléns.
I mellanmjölkens land när alla går i grått och beige och alla resväskor är svarta, stack den verkligen ut såg jag när jag kom rullande upp på tågperrongen för att köra hem den.
Min chef på jobbet sa några ord om att jag inte fick förstöra företagets image nu när jag reser till Polen och representerar (ha ha ha) och jag tänkte att jag kanske ska botanisera i min garderob och se om jag kan hitta någon riktigt rosa dräkt också att ta på mig och matcha ;-)!
Eller så tar jag något svart på mig för att uppväga lite i alla fall...