Sorgligt

Hörde om flygkraschen med Stefan Liv igår.
Det är så grymt sorgligt. Inte för att jag känner honom, men jag blev hemskt ledsen. Inte bara har hockey-Sverige (och Ryssland) förlorat en otroligt duktig spelare och bra kamrat, två små barn har även förlorat sin pappa och en fru har förlorat sin make.
Jag kan inte föreställa mig den sorg de känner just nu.

Stefan Liv var 80:a. Ett år yngre än jag. Han hade hunnit med en strålande karriär och har varit förenad med hockey så länge jag kan minnas. OS och VM. HV71. Huskvarna. Mina gamla hemtrakter.
Och så sätter sig han och hans ryska lag på ett skröpligt plan som vinglar till vid starten, kolliderar med en elledning och fattar eld. Nästan alla dör.
Helt overkligt och så otroligt sorgligt.

Om mindre än fyra veckor åker jag till Polen. Kan inte direkt säga att min lust att flyga blev större än det här. Bara att be till högre makter att både start och landning funkar både dit och tillbaks. Kanske kan man ta sig en hutt eller nåt och dämpa rädslan något. Eller gå en Stig Helmer-kurs: "Jag kan flyga, jag är inte rädd!"

Vila i frid Stefan Liv.