Diss av blogg och distraktionssjukan

Usch, är verkligen inte nöjd med den här nya layouten på Blogger.com. Fet-diss! Ostrukturerat, fult, tunna linjer och väldigt dålig grafisk översikt. Funderar på att kanske gå över till annan blogg så småningom, vi får se... Jag har verkligen varit frånvarande härifrån på sistone känner jag, men det är lite likadant med Fejjan. Jag har fått den klassiska, men ack så moderna distraktionssjukan. Att jag försöker vara överallt samtidigt, mentalt och kroppligt och veta en gång i kvarten vad mina högstadiekompisar har för pålägg på sina mellanmålsmackor och vad de lyssnar på på Spotify. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara ständigt mobil och det har blivit ett allvarligt problem. Jag har ju tampats med stress och depression (antagligen panikångest) i ett drygt halvår nu och är tvungen att knapra rogivande tabletter för att över huvud taget kunna sova på natten. Jag vet att det är jättetufft att läsa om någon som har det så och jag ogillar att läsa om folk som har det så (går gärna omvägar om jag möter dem på trottoaren) men det är bara att bita i det sura äpplet och fejsa verkligheten. Jag måste göra något åt min situation! En del kan vara att skära ner aningen på det här ständiga Facebook-uppdaterandet och bloggandet. Samtidigt är skriva något som jag älskar och mår bra av, så det gäller att hitta balansen. Kunna gå ut på nätet och uppdatera, men göra det lagom. Känna efter att jag gör det för min egen skull och för att jag bryr mig om mina vänner och min familj, inte för att jag behöver någon slags bekräftelse eller vill hänga med på vad alla andra gör var tionde minut. Distraktionssjukan och additionsstressen gör dessutom att jag plussar på alla intryck och känner stress över att jag inte har hunnit lika mycket på en dag som mina trehundra Facebook-kompisar har gjort tillsammans. Hur logiskt är det då? Inte ett smack. Men likväl är det så man fungerar. Så himla dumt! Nä, nu ska jag strax packa ihop mig själv och styra stegen mot bingen. Och försöka lugna ner mitt sabla hjärta som pickar på i hundraåttio, helt utan anledning.