Just gotta ride it!
Så är det.
Är så otroligt mycket som har hänt i mitt liv den här hösten. Mycket som nu är slut.
Känslomänniska som jag är så deppar jag ner mig litegrann när jag sörjer det som har försvunnit. Vet att man ska rycka upp sig. Ta på sig ett klämkäckt leende och sparka igång tillvaron igen, men... Det är lite segt just nu. Känner att det är lite svårt att öka upp växeln när samtidigt kopplingen är ur läge. Om man ska prata bilspråk.
För två dagar sen var det det här århundradets sista coola datum. 12-12-12. Också det över nu. Depp depp.
Igår gick min lilla fnittriga tjej luciatåg med förskoleklassen. Kavat som hon är pinnade hon naturligtvis på först i tåget och dirigerade alla andra att ställa sig runt henne och sen klämde hela gruppen i för kung och fosterland: "Lyssna, spreja, trippa fram på tårna..."
Själv trodde jag att det hette "Går inte till ögon" i pepparkakevisan, när det i själva verket handlade om korinter. Inte lätt det där med sångtexter inte.
Det här med pepparkakegubbar i luciatåg förresten har blivit ett himla rabalder, både i lilla Sverige och ute i stora världen. Själv tycker jag att vi är överängsliga i det här landet (ofta) och så rädda att trampa folk på tårna att vi inte vågar behålla våra traditioner. Vilket är lite trist. Eller mycket trist faktiskt.
Sen har ju Disney varit framme med klippsaxen också så vi får tydligen inte visa upp olika etniciteter i Kalle Anka på julafton heller. Överängsligt också i mina ögon, men vad är lilla jag mot PK-maffian?
Ja ja, dags att ta en dusch och sen ladda för barnkalas i eftermiddag, då lille Iggy fyller fem år och ska firas med tårta och kalas borta i grannhuset.
Hipp hipp hurra!
B-)
det är löjligt det där med pepparkaksgubbarna och diverse andra grejer som ska tas bort för att inte stöta någon. Tror dessutom inte det är speciellt många som blir stötta över dessa saker, snarare så att många svenskar är så rädda att nån ska bli arga på oss att allt måste reduceras bort i förtid...för säkerhets skull liksom.
SvaraRadera