Jag och tuppklanen var där och fick både den stora äran att närvara, att beskåda vackert dukade bord med handscrappade servettringar och att stoppa i oss en massa gott med hinkvis med socker i.
Barnen blev så speedade att de var som två duracellkaniner när dopfikat var över. Tror inte de ska få röra en endaste liten muffin imorrn om normala sockernivåer ska återställas i deras blod, men vi får se. Blir ju dignande kakfat imorrn med när vi ska fira stora sexåringen Gabbe!
Den lilla dopbebisen skötte sig däremot exemplariskt! Mellan små tupplurar satt hon snällt i någon av sina föräldrars famnar och tittade tyst och försiktigt på vad som hände runt omkring henne. Inte minsta pip hörde jag från henne på hela tiden och mamma K intygade att så här lugn och snäll var hon faktiskt alltid. Helt otroligt!
Sen var det presentöppning och högläsning av alla lyckohälsningar innan den ena efter den andra vackra och flickrosa presenten virades fram och lyftes upp till alla åskådares beundran.
Något som också fick många att höja ett imponerat ögonbryn var de vackra doptårtorna som hade gjorts på egen hand av min vän K, tillika Signes mamma.
Beskåda skönheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar