Jaha.
Som maken brukar säga på Mors dag så är det upp till kidsen att uppvakta.
Nu är ju inte våra kids så självgående (som vissa 0-åringar tydligen är på Fejjan) att de automatiskt själv kommer och serverar sin älskade pappa bricka på sängen och sticker iväg till affären och köper ett fång röda rosor.
Min förkylning är ihållande och jag har varit däckad mestadels hela dagen så hur gärna jag än har velat har jag varit lite låg med uppvaktandet idag.
Kidsen har i alla fall ritat teckningar och gett sin pappa många och långa kramar och vi gjorde faktiskt smarriga chokladmousse med frysta bär på toppen till efterrätt som vi slurpade i oss efter lunchen.
Så det får duga, faktiskt!
Om någon timme droppar svärisarna in här också.
De kommer på lite drop-in-middag efter en Örebro-tripp nu i helgen och vi ska bjussa på pasta och köttfärssås.
Min egen pappa är ju minst sagt knepig så jag ödslar ingen energi på att gratta honom idag. Har gått åtskilliga jular och födelsedagar för både mig och kidsen utan att han har vare sig kommit eller skickat någon present, så jag ser det som att vårt kontrakt är uppsagt. Tråkigt men sant. Det är hans val. :-(
Att sen Ebba frågar om morfar älskar henne eller vet vilken avdelning hon går på på dagis är det bara att blunda för, stänga öronen och inte låtsas höra eller bortförklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar