Hjärtklappning

Det här inlägget blir inte så skoj, men livet är ju inte bara en dans på rosor...

Jag har under en längre period lidit av tryck över bröstet och vaknat med bultande hjärta mitt i vargtimmen och haft svårigheter att somna om igen.
Häromdan på jobbet kändes trycket över bröstet extra starkt och jag bestämde mig då för att ringa till vårdcentralen för att höra om jag kunde få en tid nästkommande dag. Det fick jag INTE!! Jag fick bannor i öronen och order om att komma in omedelbart! Smärtor i bröstet kan vara förenat med svåra hjärtbesvär och måste behandlas direkt!
Med tårar i ögonen och ännu mer bultande hjärta loggade jag ut från min dator och berättade för mina kollegor att jag måste in akut till sjukhuset. De flesta var mycket förstående, önskade mig lycka till och bad mig ta hand om mig.
Jag traskade förbi mamma som bor bara en minut bort från mitt jobb och hon följde med mig in till läkaren.
Väl där fick jag åka "Bosse-filen" direkt in till väntande läkare som genast tog sig an att göra en undersökning på mig.
Jag fick göra EKG och mäta blodtrycket och syresättning i blodet. Läkaren konstaterade att jag hade väldigt snabbt bultande hjärta (98 istället för mer normalt 70 slag/minut) men hon såg ingen inflammation på hjärtmuskulaturen eller annat fel. I övrigt såg det ganska bra ut, men hon frågade om jag hade panikångest, något min syrra också misstänker att jag har.
Jag fick i alla fall tabletter mot hjärtklappning och sjukskrivning några dagar. Nu ligger jag här hemma och försöker tagga ner på alla sätt. Liggande i sängen, ibland på min eminenta spikmatta, görandes väldigt passiva aktiviteter. T.ex. glo på film. Eller blogga lite.
Det är flera gulliga personer som har hört av sig, både vänner och familj och då känns det skönt att veta att folk bryr sig, att jag inte är helt bortglömd här hemma i hemmets mörka vrå.
T.o.m. barnen har börjat ta det lugnt med mig och tjafsar inte lika mycket längre. De säger istället till mig att ta det lugnt och klappar mig lite på huvudet ibland. En puss och en kram. Mysigt mysigt!

Just nu känns hjärtat helt OK, men det finns tillfällen då det rusar. Då måste jag backa ett steg, andas ut och in väldigt långsamt och tänka på att det kommer att gå över. För det kommer det.
Bara ta en sak i taget nu. Lugn och fin.