Var i Gustavsberg lite för tidigt eftersom det var svårt att beräkna restiden och så traskade jag runt i skogen en stund först för att ladda mentalt och försöka uppnå lite mindfulness.
Vid kvart i traskade jag så upp till tandläkaren och satte mig i väntrummet att vänta in mitt öde.
Tandläkaren hämtade in mig fem över och kikade runt i munnen på mig lite och hörde sig för om tanden hade bråkat med mig något mer sen sist, vilket den inte hade, men det är ju alltid skönt att få bort den, för bråken kommer med jämna mellanrum, som ett brev på posten. Oj vad många kommatecken jag fick in där då :-). Ja ja.
I vilket fall gick han igenom lite hur han skulle gå till väga och föreslog att han först kunde pröva att dra ut den på vanligt sätt och skulle inte det funka så skulle vi köra på operation. Jag upplyste honom (återigen) om min sprutskräck och sa att jag ville ha MYCKET bedövningssalva före sprutan och helst inte se sprutan heller. Min önskan gick nästan i uppfyllelse för han var ju tvungen att vifta lite med den framför näsan på mig när han höll på, men jag blundade så ögonlocken fick kramp och så höll jag den snälla sköterskan krampaktigt i handen också för att verkligen samla kraft och stöd.
Sprutorna kändes lite (jag fick tre) men varje spruta kändes åtminstone mindre och jag försökte fokusera på andningen och magen.
När bedövningen hade fått verka en stund började så böket i munnen för att försöka lirka ut tanden. Lirk, drag, ryck, plupp. Ute på mindre än två minuter var den när han väl började.
"Det var en snäll tand detta," konstaterade han och log mot mig, "ska vi ta den andra också när vi väl håller på?"
:-)
Och så bidde det.
Så nu sitter jag här hemma med bomullsvaddar i kinderna och ser ut som en hamster, samtidigt som jag leker vampyr med mina gaddar på fotomodeller i glansiga magasin.Så kan det gå.
Undrar om jag skulle sluta leka med dem nu och lägga dem i ett glas till tandfen istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar