Tiden efter jul

Annandag jul.
Utpositionerade i varsitt soffhörn/vrå/kudde på golvet/trappavsats sitter familjemedlemmarna i fira jul-klubben och stirrar stint ner i smartphones/surfplattor/förrförra veckans Svensk Damtidning.
På bord och golv ligger avskalade godispapper, clementinskal och bortglömda presentsnören.
I hela huset råder en mätt stämning. Mätt på julen. Mätt på presenter, julgodis och Janssons frestelse. Mätt på att instängda i en liten stuga likt Big Brother-deltagare umgås med samma folk dag ut och dag in. Må så vara att de är familj, men likväl är det näst intill omöjligt att efter x antal dagar ihopklumpade som en skock får något får inte trampar något annat får på klövarna och den rosaskimrande julstämningen går över i en mer missmodig.
När julmaten är uppäten, snapsen är uppdrucken och de sista tonerna av stilla natt har tonat ut börjar man ana den nya tidens intåg. Tiden efter jul.