Godisdilemma

Någonstans djupt inom mig vet jag att godis bara är gott i munnen. De sekunderna man njutfullt tar en tugga och låter smakerna blandas runt med saliven, för att sedan huvudstupa hoppa ner genom strupen ner i magen och hitta alla möjliga vägar och passager för att sätta sig på lår, rumpa och kinder. Chokladen hittar små gångar och tränger upp som enerverande finnar i ansiktet och den spränger byxorna på alla ledder så man får gräva djupt inne i garderoben för att hitta ett par byxor som passar.
Ibland intalar jag mig att jag har karaktär. Att jag kan låta bli bara jag vill. Men sen så ligger det en massa ouppätna påskägg i hela lägenheten och skräpar och någon måste ju förbarma sig över det stackars godiset så det inte ligger och blir gammalt, eller hur? Varför vet min hjärna en sak och så går kroppen och gör något helt annat? Helt logiskt är det inte, men gott. En stund. Och de stackars krakarna nedan skriker ju ut att bäst före datum redan är passerat med en månad, för visst är det april? Skynda skynda!! Sju nycklar!! :-)