Krämporna fortsätter

Eftersom jag har världens gulligaste och mest omtänksamma mamma
<3 Älskar dig <3 så har jag fått en massa tips mot min radda av krämpor. Jag ska försöka beta av dem en efter en och ta de mest akuta först.
Och det mest akuta får man väl säga är dels blåskatarren/urinvägsinfektionen/svampen eller vad det nu kan vara samt min onda, antagligen utslitna, led i högerhanden. Sömnproblemen är ju inte heller skoj. Var på apoteket häromdagen och hämtade ut ett gäng mediciner för en ganska saftig peng och proppade i mig dem jag ansåg lämpliga på måndagskvällen.
Det skulle jag inte ha gjort. Bara någon timme efter att jag hade lagt mig tillrätta i sängen och släckt lampan bredvid två sussande barn, kände jag en stark yrsel gripa mig och mina tarmar började självmant åka berg-och-dalbana. Som tur var hade jag kräkhinken inom räckhåll och jag hann precis fram till den första kaskaden. Jag satt och hulkade och "körde buss" ganska högljutt när maken störtade in och undrade hur det var fatt. Han tyckte att jag skulle bege mig till badrummet men jag hade inga krafter utan uträttade ärendet klart där inne i sovrummet. Sen gick jag på utmattade ben in dit till slut ändå och diskade hinken ren och tvättade av mig. Gick så åter till sängs. Två timmar senare yrsel och berg-och-dalbana igen. Samma procedur igen. Somnade om alldeles kallsvettig och utmattad.

Under gårdagen hade jag inte mycket krafter utan sov, sov, sov! Tempen visade på 38,5 graders feber och totalt på hela dagen åt jag två smörgåsar (som det tog över två timmar att få i sig!!), en banan och ett äpple. Samt två c-vitaminbrus. Vid tidig kväll fick jag även i mig en portion mjölk och Cheerios, dock med en lite sur eftersmak av mjölken. Tog ingen som helst medicin under denna dagen.

Idag känns allt lite bättre. Krafterna börjar återvända, men jag vet inte om jag orkar jobba redan imorgon eller om jag ska stanna hemma en dag till.

En muppig sak också är remissen som jag fick av läkaren för min onda led i handen. Tydligen måste jag själv kontakta Odenplan-kliniken för röntgen och jag satt tålmodigt i mitt bedrövliga tillstånd igår och väntade i seg telefonkö. När jag så slutligen kom fram efter tjugo minuters väntan fick jag svaret att jag skulle FAXA in remissen. Men hallå, kunde inte läkaren som skrev ut den till mig ha gjort det på en gång då? Jag vet inte med resten av Sveriges befolkning, men jag har inget hemmakontor med fax hemma! :-( Scheisse! Nåväl. Maken får ta med remissen (som har fått ett blixtlås från min väska tuggat över sig i kanten) till jobbet idag och faxa den. Jag hoppas att den inte fastnar i faxen och blir helt uppäten. Maken får väl ta en kopia på den först för säkerhets skull så vi har en back-up om något krånglar.

Ja ja. Suckar. Andas iiiiiiin... och uuuuuuut. Tänker på högt gräs som svajar i ljumma sommarvindar och projicerar lugn i mitt inre.

Trevlig dag alla läsare!