Lökarna växer

Lökarna växer. Ja, inte mina då då om nu någon med mindre rumsren fantasi trodde det, utan de två som är placerade i en kruka i fönstret ;-)!
Flera centimeter har de sträckt sig upp i luften bara under den senaste veckan och det är ena riktigt ståtliga gröna blad som trånar där på fönsterblecket.



Sen har det hänt en lite tråkig sak med vår älskade katt Oggy. De senaste dagarna har han liksom dragit sig undan för sig själv, lagt sig under något avlägset bord eller annan avskild vrå och inte varit riktigt kontaktbar. Maken berättade att Ebba hade burit runt på honom och kanske råkat tappa honom på något tokigt sätt och därefter verkade han ha så ont och han haltade även på ena bakbenet.
Det här tillståndet varade i flera dagar och igår blev vi riktigt oroliga så maken åkte in med honom till ett djursjukhus för observation. Egentligen skulle han ha kommit hem idag, men då han även kanske har leverproblem så behövde de mer tid på sjukhuset. Förhoppningsvis blir det hemkomst imorgon i alla fall. Vår älskade lilla snuttekatt <3<3<3!! Håller alla tummar och tår för att han blir helt frisk snart så vi får ha vår gamla vanliga kurriga sällskapliga Oggy här hemma hos oss igen.

För att fortsätta på sjukbanan så var jag inne på magnetröntgen med min onda hand idag också. Lite tight med tiden var det, för jag visste att jag skulle in till läkarhuset idag, dock inte vilken tid. Därför ringde jag för att höra om exakt tid igår och talade om mitt ärende på deras telefonsvarare. Idag, tjugo i åtta på morgonen, blir jag uppringd och upplyst om att röntgentiden är klockan åtta. Då stod jag på perrongen vid Slussen för att hoppa på röda södergående linjen som åker till mitt jobb. Bara att strutta ner för trapporna, upp på andra perrongen istället och välja grönt norrgående tåg mot Odenplan istället. Fem minuter i åtta står jag med andan i halsen i receptionen och skriver in mig. Fick sedan en liten avslappnande stund i en röntgentunnel, med kuddar under huvud, mage och fötter och med handen fastklämd under en kamera som hackade, surrade och brummade i tjugo minuter. I öronen skvalade musik från NRJ och jag hade det allmänt meditativt och trevligt. Åkte sedan till jobbet och knegade på som vanligt. Snart får jag besked om vad som är fel med handen och förhoppningsvis någon liten kur som verkar mot det, gärna en kur utan biverkningar om nu någon sådan är uppfunnen.

Imorgon blir det skoj, för då ska jag följa med Gabbe och hans dagisgrupp till Bolibompastudion! :-)

Nu är det dags att sova så vi är pigga och utvilade imorgon hela gänget!

Sov gott, vakna torrt!