Styrkekram

Styrkekram

måndag 10 maj 2010

Drömmar

Jag vill inte kalla dem dagdrömmar, för jag hade dem nu när jag sov, men de var dock på dagen. Ja om jag säger att jag är hemma sjuk denna måndag så kanske det klarnar.
Har en enveten förkylning som hänger sig kvar och gör mig trött och däckad och när jag låg där i godan ro och slumrade om efter att ha lämnat ungarna på dagis, började drömmarna jaga mig. Det handlade om packade matsäckar, utflykter åt höger och vänster på kidsens dagis och inga instruktioner om vem som skulle vart när. Minst sagt jobbigt! De olika rummen var som busshållsplatser och drog man upp en lucka vid "busshållsplatsen" så var alla ungar i samlad trupp där nere, färdigklädda och klara, redo för vilket utflyktsmål det nu månde vara. För att komma ner genom luckan krävdes en viss liten gul biljett som man skulle ha erhållit på förhand och jag hade inga biljetter, hur jag än genomsökte fickorna. Gabbe och Ebba stod uppe med mig och höll mig i varsin hand, irriterat stampande, medan jag försökte lokalisera vem som skulle vart och när. Jag såg inga bussar eller tunnelbanor komma för de var under jord, ovan jord var det bara gamla vanliga dagiset och paniken växte alltmer! Till slut, efter att ha ställt några ledande frågor till Gabbe, kom jag på vilken utflykt han skulle med i dag och således vilken lucka han skulle stiga ned i. Jag drog upp luckan och bönade och bad att han skulle få följa med, men dagisfröken skakade bara på huvudet och sa som Emils piga Lina på bred småländska (fast hon eg. talar stockholmska): "Lugna sig nu, Emil i Lönneberga!". Nobben direkt!

Usch! Antar att drömtydare skulle se det här som att jag känner mig jagad just nu och full i skallen av att försöka hålla reda på alla lappar och utflykter hit och dit. Och det stämmer ju. Jag har väldigt många bollar i luften just nu (inte bara för barnens del, utan själv också) och förtjänar verkligen lite lugn och ro här hemma nu när jag ska krya på mig som det är meningen. Ändå löper mina tankar amok och kräver att jag ska hinner bygga både Rom och gärna några städer till, när allt jag borde göra är att vila vila vila!!
Moderna kvinnans dilemma! T.o.m. när man är sjuk stressar man upp sig för allt man inte hinner. Känner att jag måste öva mig mer på mindfulness (tugga russin, minns ni?) och avslappning.
Tog faktiskt fram spikmattan igår till de två sista avsnitten av Cougar Town (klappar mig själv på huvudet för duktigheten), men då lyckades Ebba naturligtvis rispa sig på en av spikarna så hon började blöda (bonkar på huvudet istället för att jag är en dum mamma) :-S, så det bidde ju inte så bra det heller!

Nåja. När jag har stressat ner lite mentalt igen här ska jag försöka gå in på Tradera och ENBART köpa ett par gummistövlar till Gabbe nu i storlek typ 30 (blir nog bra). För regnet vräker faktiskt ner här utanför och gympadojjor blir ganska genomsura då...

Trevlig dag till mina läsare också!

4 kommentarer:

  1. Meeeh! Vem skulle komma in och säga att du har högst frånvarostatistik bara sådär? Ingen från ditt jobb i alla fall! Den som har tid att hålla koll på din frånvaro kan i så fall inte sköta sitt eget jobb speciellt väl!

    Krya på dig! (Jag vet ju vad jag hade tipsat om för tillfriskningens skull iaf. Något du har mycket av runt halsen men inte i halsen..)

    SvaraRadera
  2. Ja, det var plumpt minsann. Och icke heller korrekt kan kollegan intyga.
    Du hade ju knappt någon röst senast vi sågs. Inte kan du rå för att du blir sjuk heller.
    Nä, man får vara sjuk. Så det så!
    Kram på dig.

    SvaraRadera
  3. Vill bara säga att jag har gjort en liten utrensning här på några i mitt tycke irrationella och påhoppande kommentarer. Vissa läsare behöver verkligen skaffa sig ett eget liv istället för att lulla runt här och kasta ur sig falska anklagelser! Hoppas att jag har uttryckt mig klart och tydligt nu?!?

    SvaraRadera
  4. PS! Tack både syrran och Sandiga Rosen för stödet! Blommor till er @>---!!

    SvaraRadera