Ebbas scendebut

Ok, jag antar att ni alla sitter på helspänn och viftar med öronen i vädret för att få höra hur det gick på Ebbas casting idag. Jag kan ju säga såhär: Vi ska inte ringa dem, de ringer oss ;-)! Alltså, inget vidare framträdande. Först vägrade hon släppa min hand, kurade ihop sig och blev tokblyg för att sen explodera i ett vrålskrik för att jag tänkte lämna rummet. Vi fick gå ut i parken en stund och lugna ner oss. Ebba tryckte i sig en Sandwich-glass plus en klubba som hon fick i muta av de snälla castingtjejerna. Sen gick det lite bättre när vi kom tillbaka, Ebba satt och grävde lydigt i sandlådan på ena tjejens begäran och åt till och med sand för att leka att hon tuggade på en mumsig kladdkaka! Men hon ville inte låtsas att en plastduk var en prinsesstårta för att leka att hon åt den och hon ville inte göra härmaleken. På frågan vad hon gillade svarade hon kiss och bajs... Ja, som sagt, det kunde ju ha gått bättre! ;-) Men som pappa skrev som kommentar på förra inlägget hade jag själv en bra manager (syrran) som viskande tipsade om att när castingpersonalen frågade mig vad jag tyckte om skulle jag svara: Vara ifred! Så det svarade jag. Och ifred fick jag vara. För någon roll i "Barnen på Frostmofjället" fick jag inte!
Som sagt, det är inte alla som har medvind i seglen för jämnan och tur är väl det. Lite roliga historier samlar man ju på sig som man kan berätta vidare till barn och barnbarn.
Ebba plockade i alla fall två fina buketter till mig och Tommy sen för att hon älskar oss och då åkte alla skådisambitioner åt skogen och vi gick hand i hand in i lägenheten och ställde de fina buketterna i små vaser på köksbordet.
Sen bakade vi kolakakor och satte oss att vila. Det har varit en lång, men spännande och insiktsfull dag!