Tagga ner

Alla beteenden går att bryta. Det handlar bara om viljestyrka. Visst, jag har haft en image som lattemamma, men nu sedan mjölkmagen börjar göra sig påmind är jag tvungen att reducera min höga konsumtion på det området.
Jag har varit sockerberoende, men då höfterna börjar svälla ut till oproportionerliga former och finnarna invaderar mitt ansikte likt maskrosor i en södervänd sluttning, är jag tvungen att även dra ner på den konsumtionen. Och det smarta är att det blir en slags positiv spiral. Dessa två enheter som jag har haft fruktansvärt sug efter förut, minskar i dragningskraft av minskad konsumtion. Jag känner inte begäret lika starkt som förut och det blir lättare att sluta.
Även bloggandet och internetsurfandet har gått en bit över styr tror jag. Nu är det ju så att jag har en tendens att utveckla en slags kärleksrelation till bloggar och andra hemsidor som jag startar, så att dra ner på detta kommer att bli svårt. Men nödvändigt.
Anledningen till detta är att vi har fått indikationer på att vår son inte mår så bra på dagis. Vi tror att en ganska stor bidragande orsak till detta kan vara att han får i stort sett obegränsat med tid vid diverse dumburkar, tv och dator. Vi vet av erfarenhet att minskad dumburkstid medför lyckligare son, men vi glömde bort gamla lärdomar och gjorde om samma misstag igen.
I vilket fall. Vi kommer från och med nu att minimera datorernas närvaro under hans vakna tid (vilket kanske kan förklara att jag sitter och skriver det här inlägget klockan fem på morgonen) och istället ägna oss åt att göra "verkliga" saker under den tiden vi tillbringar tillsammans hemma. Vi börjar i den änden, så får vi hoppas att det går åt rätt håll.
Tydligen så behöver han mer tid med mig också, vilket ger mig grym ångest, eftersom jag har heltidsjobb och lång resväg varje dag (totalt är jag borta från barnen 10,5 h varje vardag) så man kanske ska börja fundera på den situtationen också. Då sitter vi i och för sig i en rävsax, för vi behöver varenda liten krona som kommer in. Varje månad gapar lönekontot frånvarande tomt, bara några dagar efter löning, men vi kanske ska göra som i lyxfällan och kika över vår ekonomi. Vart går egentligen pengarna, som bara försvinner så spårlöst hela tiden? Vi har i och för sig ganska mycket sparande, både till barnen och semester och pensionssparande, så där kanske man kan nagga lite i kanten och låna från sig själv som pancho eller nåt.
Usch, eviga dilemma.
Ja ja.
Nu ska jag gå till mitt ångestskapande heltidsjobb och känna mig som dålig mamma hela dagen och även strö salt i såren genom att anordna pub-kväll för vår enhet inom firman också. Inte är det lätt att finnas på alla håll samtidigt inte. Det berömda livspusslet har blivit knivigt att få ihop!
Hoppas någonstans finna harmoni och även att sonen börjar må bättre också, nu när vi helhjärtat går in för kvalitetstid, den lilla tid vi nu finns för honom här hemma.