Jag tränar regelbundet, en gång i halvåret ungefär. ;-)
Min man, som är äkta tränings-narkoman, tycker att jag är en soff-potatis av stora mått! Och det kan jag vara benägen att hålla med honom om.
Visst går jag av t-banan en station ifrån där jobbet ligger för att få lite extra promenad och visst får jag mer motion än t.ex. den som åker bil, när jag rör mig hit och dit mellan kommunala färdmedel.
Men den där riktiga träningen har jag svårt att hitta motivation och kraft till. Tid har jag ju mer nu efter nyår när jag har gått ner till 80 %, men fortfarande spökar halsen mycket och avråder mig från alltför intensiv träning.
Nu är jag extra skräckslagen också, när folk till höger och vänster om mig blir svårt sjuka i olika åkommor, men jag ska försöka minimera skräcken och intala mig att min hals fortfarande bara håller på och joxar för att jag tog bort halsmandlarna för något år sedan...
Men vet ni.
Tadaaa!
Precis som på Triss: "Plötsligt händer det!"
Idag slängde jag träningsbagen över axeln och knatade in på gymet efter jobbet.
Gick inte ut stenhårt, men tillräckligt för att få puls och nog har jag lite träningsvärk i vaderna nu om jag känner efter :-).
*Känner mig duktig och sträcker ut imaginära hängslen*
ojojoj...bra jobbat carro!!!! ERik och Tommy är bra lika, E är också träningsnarkoman och är på mig om träningen....jag tycker barnvagnspromenaderna räcker än så länge (dock så har det inte blivit någon denna veckan då skrutt är sjuk)
SvaraRaderakram kram
Allt är bättre än inget! Bra jobbat syrran. :)
SvaraRadera