På bättringsvägen

Att man håller på att bli frisk efter en förkylning karaktäriseras främst av lusten att hitta på saker igen. Komma ut. Dricka kaffe och äta lite mörk choklad till.
Jag är på bättringsvägen nu.
För en liten stund sedan tryckte jag in de nya rosa hörsnäckorna från Japan i öronen och grät mig igenom sista avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar" på Svt Play. Så oerhört sorglig. På flera plan. Och underbar samtidigt. Jag är en av många som stämmer upp i en unison kör att Jonas Gardell är värd nästa tv-pris, kristall, guldbagge och allt vad det finns. Otroligt smärtsam serie som gick rätt in i hjärtat. Smack bara!

Om en liten stund ska jag gå ut och panta burkar. Och byta ut mina gamla utgångna Cocillana-Etyfin och Mollipect som gick ut anno 2007 till lite nyare produkter. Ringde min doktor nu på morgonen och fick e-recept direkt till apoteket. Ska bli najs att vara beredd nästa gång hostan sätter in igen.
Sen ska jag hämta mina små knoddar på skolan och sen ska vi mest bara chilla hemma tror jag.

Kanske ska jag passa på att beundra alla färgstarka löv på träden när jag knatar genom området också, det är ju trots allt en väldigt vacker höstdag idag.

På bättringsvägen

Åh, ni kan inte gissa vilken skillnad det är att vara hemma sjuk med barn och att vara hemma sjuk utan barn.

En himmelsvid skillnad är det.

Och fast jag älskar båda mina barn till månen och tillbaks finns det inget så skönt som lugnet som sänker sig när man är ensam hemma i bostaden, får krypa ner under täcket med en kopp varm thé (som man förstås ställer ifrån sig innan man försvinner ner under täcket) och en bra film.
Tystnaden eller någon av katternas rogivande kurrande och bara stilla lugn.

Eftersom jag känner mig bättre funderar jag på att gå tillbaka till jobbet imorrn, men jag ger det natten också så får vi se hur jag känner mig imorgon bitti.

Strax är det dax för tandläkaren för min stora grabb så jag tänkte göra honom sällskap dit. Något som är lite oroväckande är att i stort sett alla hans kompisar har börjat tappa sina mjölktänder, medan han inte har minsta tillstymmelse till lös tand. :-/

Kanske är det normalt, vad vet jag, tydligen var min make också sen med tandtappningen, men det skadar ju inte att fråga för säkerhets skull.

Ja ja, alltid är det något man går runt och oroar sig för. Kanske lika bra att snöa in sig på egna små personliga problem så man inte behöver bry sig om situationen i Egypten eller Libyen som ju i själva verket är sjutusen reser värre.

Nu ska jag promenera till sonen och känna efter i den vinterfriska luften om jag är så pass toppad att jag pallar med att jobba imorrn.

Tills vi ses igen, take care!

På bättringsvägen

Vill passa på att upplysa alla oroliga själar där ute om att Oggy är på bättringsvägen också. Han har återfått energin, klampar runt på alla möjliga ställen och lägger sig och kurrar på min mage med djupa, dova gutturalläten, precis som han brukar. Man märker verkligen att han börjar bli sig själv igen och det känns så mjukt och varmt i hjärtat <3!
Nedan en bild där han har klampat upp och lagt sig pladask på vardagsrumsbordet, där barnen håller på och intar pizza.