Utvärdering LCHF-dieten

Nu när majbrasan har bränt ut vintern och vi kan vända blad till maj, har också min första LCHF-månad nått sitt slut.

Ett litet omdöme till mina första trevande trettio dagar med GI blir som en spegelbild: IG.
Motivering:

Jag har:
-varit vimmelkantig
-haft humörsvängningar
-varit konstant hungrig
-blivit gnällig och småbjäbbig för småsaker (sorry alla stackare jag har trampat på tårna)
-fått mustasch (ja, jag har noppat bort tre hårstrån, meeeep)
-fått mycket sämre ork

Tommy säger att det bara är att äta tills man blir mätt, men om magen är ett enda stort gapande hål som aldrig låter sig fyllas då?

På helgerna har jag (i makens fotspår) ibland frossat loss bland chips och påskäggsgodis, men inte mer än i vanliga fall.
Tror att den största boven kan vara allt småätande mellan måltiderna (jag har varit en riktig chokladbollsråtta) och det har jag ju i stort sett taggat ner till noll också.

Till detta har jag dragit upp tempot vad gäller träning och jag har sprungit samt styrketränat och pinnat på en massa steg dagligen. Vågen visar en försiktig viktnedgång och måttbandet något snäpp tajtare runt stussen, men det som framför allt visar positivt är formen.
Känner mig mycket fastare och starkare. Detta är som sagt tack vare all träning och inte LCHF/GI-dieten, även om den kanske har dragit ett pyttestrå till stacken...

Får se om jag orkar träla vidare med IG... förlåt GI-dieten, eller om jag återgår till tallriksmodellen med bibehållen högre träning och fortsatt noll chokladbollssvull.

Hänger lite

Hängde med på Gabbes avslutning på fotbollen idag och passade på att kolla om gymnastikgenerna från skolidrotten fanns kvar i kroppen och det gjorde de väl lite sådär.
Fuskade med GI/LCHF-dieten också eftersom det serverades en massa mumsig avslutningsfika till alla fotbollskillarna och Tommy sa att han får avvika lite från sin diet på helgerna (han proppade i sig fyra bullar!) så då får minsann jag det också bestämde jag.
Ska bli spännande att se om jag klarar resten av månaden hyfsat...