Godisvecka

Har ätit kilovis med godis på den senaste tiden så det är inte konstigt om byxorna i garderoben "krymper" så man är tvungen att springa i butikerna och köpa nya hela tiden...
Det här lilla rara Kinderägget fick jag av en kollega som hade en vision om att vi var som en Barbafamilj hela gänget, samarbetade med olika processer och förvandlade oss som Barbafamiljen beroende på vilken process vi arbetade med.
Inuti ägget väntade den här lila Barbaflickan på mig (är det Barbaskön hon kallas?) och den var ju rätt passande på sätt och vis eftersom jag gillar smycken, bling-bling (fejkade) märkesväskor och sån't.

Resten av veckan rullade på med hyfsat högt sockerintag och idag har vi svullat lördagsgodis utan dess like också. Snart dags för en joggingrunda för att råda bot tror jag...

Grattis gumman

Då har min lilla dotter hunnit bli fem jordsnurr, vilket naturligtvis skulle firas med ett hejdundrande kalas idag!
:-)

Åtta små tjejer och en liten kille (storebror Gabriel) boffade i sig glasstårta med maränger, kladdkaka, chokladbollar och allehanda godsaker och lajade sen så hårt tygen höll!

Vi var till en början inomhus, men flyttade ut eftersom det var så strålande väder, så det bidde lite skattjakt utomhus och ungarna fann efter visst detektivarbete en skattkasse fylld med godispåsar.

Sen kom mamma med sambo en stund på middag och därefter var det mer häng med grannarna ute i solen på gården.
Snart dax att sussa, men lagom lätt efter cirka ett kilo socker som rusar runt i hjärnan och fem koppar kaffe! ;-)

Godisdilemma

Någonstans djupt inom mig vet jag att godis bara är gott i munnen. De sekunderna man njutfullt tar en tugga och låter smakerna blandas runt med saliven, för att sedan huvudstupa hoppa ner genom strupen ner i magen och hitta alla möjliga vägar och passager för att sätta sig på lår, rumpa och kinder. Chokladen hittar små gångar och tränger upp som enerverande finnar i ansiktet och den spränger byxorna på alla ledder så man får gräva djupt inne i garderoben för att hitta ett par byxor som passar.
Ibland intalar jag mig att jag har karaktär. Att jag kan låta bli bara jag vill. Men sen så ligger det en massa ouppätna påskägg i hela lägenheten och skräpar och någon måste ju förbarma sig över det stackars godiset så det inte ligger och blir gammalt, eller hur? Varför vet min hjärna en sak och så går kroppen och gör något helt annat? Helt logiskt är det inte, men gott. En stund. Och de stackars krakarna nedan skriker ju ut att bäst före datum redan är passerat med en månad, för visst är det april? Skynda skynda!! Sju nycklar!! :-)

Prickig korv

Lilla prickiga korven Ebba har nu en hel koloni av vattkoppor på halsen :-(. Fast lika glad är hon för det. Hon sitter med gott humör framför Pippi Långstrump medan pappa och storebror är iväg och ser Alving & Gänget 2 på bio. Själv brottas jag med en envis förkylning som vägrar släppa taget också. Åh, om man bara kunde bestämma själv när man ville vara sjuk, men så funkar det ju som bekant inte. Eller OK då, rannsakar mig själv. Liiiite mindre godis kunde jag ju stoppa i mig och något mer kunde man ju släpa iväg sig och träna, i förebyggande syfte, för att stärka kropp och immunförsvar *skriver upp på mental Kom-ihåg-lapp att jag ska bli en bättre och hälsosammare människa när den här pärsen är över*!