Bowling

Sent omsider hemkommen på måndagskvällen efter en bowlingsession med kollegorna. Kan lugnt konstatera att jag rullar i bowling = 300 poäng :-)!!!
Skulle vara skitbra om det var en serie det handlar om. Nu var det ju tyvärr tre serier vilket blir futtiga 100 poäng styck och min Al Bundy-poäng sjunker radikalt!

Sen hade vi ju en lite kräftskiva också, grannarna och vi häromdan.
Den var minst sagt blöt... och störtrolig! Ligger en massa pinsamma bilder på fejjan från när vi larvar oss och leker kräftor och har oss (jag ser faktiskt nästan ut som en kräfta i mitt orangea linne och knallröda mun), så det var riktigt lyckat. Hade efterfest uppe hos L till halv fyra, så vi var inte tokpigga när vi skulle hämta barnen dagen därpå.
Men det får det vara värt! Nån gång ibland.

Nu är det dags för mig att måla lite kräftröda naglar och sen se till att få några timmars skönhetssömn så jag klarar av resten av arbetsveckan.

Tingeling!

Kräftskiva

Har varit en sväng till gårdslokalen efter jobbet idag och tillsammans med våra söta grannar hjälpt till att pynta och rodda i ordning inför morgondagens kräftskiva. Skrapade även ihop ett gäng gamla snapsvisor som låg och skräpade i en mapp från studietiden på Gotland när jag var med i festkommittén så att vi har ett litet sånghäfte att skråla till också när nubbarna ska tas!

Är lite småmör efter arbetsveckan, men det som nästan mest trycker är alla kommande fester nu under september. Vet att det kommer bli superskoj, men det är liksom så koncentrerat att det nästan är bäddat för förkylning. Vi får sova mycket och ordentligt och festa "lagom" nu så vi orkar med allting.

Nu ligger båda mina gullefjun och kollar på Barbie och de tre musketörerna och jag själv funderar allvarligt på att slänga in handduken nu och sova ikapp lite.

God natt!

Mysfaktor

Denna lilla digna samling doftljus i alla de smaker (höll jag på att säga) inhandlade dottern min och jag på Lagerhaus häromdagen. Så nu blir det mysning på hög nivå här hemma!
Går runt som en liten tomte från rum till rum och tänder lyktor så ett varmt sken och goda dofter sprider sig överallt...

Det märks verkligen att hösten är på intågande. Hade en lite vag förhoppning om att augusti skulle bli brittsommar i år, men tji fick jag. Juni var den varmaste månaden det här året följt av juli och sen har det mest varit regn och blask nu i augusti. Just nu står regnet som spön i backen här utanför och Ebba och hennes kompis E är ute på balkongen med paraply och leker någon egenkomponerad version av "Singin' in the rain".

Annars var jag faktiskt med Ebba under hela hennes dagisdag idag. Var mamma åt hela dagisgruppen. De började faktiskt kalla mig "mamma" hela högen, Ebba var trendsetter och de andra hängde på av bara farten. Var myspysigt att gå runt och dra bland pastellmålningar och dockvråer den sista semesterdagen, sen smäller det till med jobb igen imorrn.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg börjar jag faktiskt tröttna på semestern nu. Vädret är ju lite hur det vill, alla resmål har vi lagt bakom oss för i år och skolor och dagis börjar dra igång, så det känns som lite på övertid som jag går runt och lullar här hemma.

Nu ska jag avnjuta lite mer latte macciato (som jag lärde mig i Frankfurt av min vän L att det hette) och så kanske någon liten chokladboll som vi bakade för en stund sedan slinker ner också.

Kramar!

Grillning vid lusthuset

Något som jag verkligen har börjat uppskatta är grannsämjan som vi har i vårt område. Nu kan ju inte det betecknas som "fint" på något sätt. Stora betongklossar som är uppsmällda (och tyvärr k-märkta så vi inte får göra om fasaden ;-)) och därimellan i och för sig natursköna områden, skogsdungar, allmänna ytor och närheten till vattendrag. Men hur som helst. Husen kommer jag aldrig lära mig tycka om rent utseendemässigt och det ska jag väl förhoppningsvis inte behöva heller.
Dock är grannsamhållningen som jag nämnde ovan, suverän, och vi hittar på mycket skoj tillsammans med våra grannar.

Igår var det alltså återigen dags för grillning hela högen uppe vid lusthuset på "öfre" S-vägen. Alltså makade vi oss dit fem familjer med två vuxna och två barn per familj och så körde vi hela grillrejset, vilket innefattar grillning, uppätning av grillad mat, spela sifferkubb, dricka en liten slurk och så efterfest hemma hos oss den här gången.

Varför jag lägger upp bilden på när jag spelar sifferkubb är bara lite för att skryta att jag vann de två första omgångarna ;-)! Tredje omgången var jag trött och kände att det var dags att gå hem och hjälpa maken ta hand om alla lånebarnen samt rodda i ordning efterfesten litegrann så då lät jag någon annan ro hem den vinsten. Generöst av mig va?
He he.

Ja ja, nu har Gabbe fotbollsträning om en dryg timme så vi får se om vi orkar dra upp honom och motivera honom att springa runt med en boll i en timme snart.

Kram.

Junibacken

Eftersom våra primära fredagsplaner blev inställda igår tog jag och Gabbe återigen en tur ut med Djurgårdsfärjan till Astrid Lindgrens pärla Junibacken och strosade runt bland alla sagostationerna. Sagotåget var som vanligt alldeles underbart och vi lät oss verkligen svepas med in i sagornas värld. Elva minuter som var mycket väl spenderade!
Efteråt gick vi in i kafeterian och åt en stor pannkakstallrik (Gabbe) och en champinjonsoppa med baguette (jag) och därefter satt vi ute vid vattnet som solen glittrade i och måsarna skriade över och njöt av varsin glassbåt.
En mycket mysig dag.

Chilla mellan alla utflykter

Nu ligger vi här som uppfiskade torskar hela familjen (i vårt sovrum jag, Tommy, Oggy och Häggan och i vardagsrummet våra två kids) och vilar upp oss efter dagens strapats till utkiksberget där vi har haft pick-nick och kikat på flyguppvisning och även sett fina båtar i utloppet till Saltsjön. Två grannfamiljer var med också och vi har fått både ordentligt med motion i terrängen och även godsaker i magen som
vi hade packat med i pick-nick-korgarna.
Det blev mycket bärande av Ebba-skruttan eftersom hon har en tendens att alltid sträcka sig någonstans när vi går långa sträckor, men vi tog oss i alla fall både dit och tillbaks, en promenad på närmare två timmar.

Nu ligger vi som sagt och slappar en stund och om några timmar blir det grillning med samma glada grannar på gården! :-)


Vår lilla familj på utkiksberget. (Har massa bilder på de andra också, men lägger inte upp så många andra här på bloggen. De ligger väl redan på fejjan! ;-))

Hällregn

Jaha.
Regnet öser ner och två från topp till tå galon- och gummistövel-försedda barn är nu lämnade på dagis respektive skola för intagande av frukost.
Själv plaskar jag hem likt Petronella i Plaskeby (dock utan paraply utan galon- och gummistövel-försedd jag också) hem till det ekande tomma hemmet och känner mig just... tom.

Är helt galet att ha semester när invänjningen av skolan går mot sitt slut och vi ska försöka upprätthålla vardagliga rutiner. Till vardags lämnar jag nämligen barnen såhär sjukt tidigt och skyndar till jobbet som ligger en timmes resväg bort för att hinna jobba en heltidstjänst.

Har alltid det latenta dåliga samvetet tryckande där under ytan att barnen får så väldigt långa dagar på barnomsorgen. Men vad göra i det moderna samhället? Även om de är trötta, så trötta att de ibland sover när vi klär på dem på morgonen, har vi ändå hittat en någorlunda (nåja) rutin som fungerar för oss och dagarna rullar på som om de hade något val.

Är fortfarande en del trots också, vilket är påfrestande. Har lånat några böcker på bibblan om det så nu ska här lusläsas...

Att göra ingenting

Att göra ingenting måste vara något av det mest omöjliga man kan utsätta sig själv för. Alltid när jag är hemma och "gör ingenting" måste jag passa på att göra allting samtidigt bara för det. Just för att jag gör ingenting och måste fylla denna tiden med någonting.

Städa, plocka, dammsuga, diska, tvätta, måla naglarna, måla en gammal bortglömd pappväska lila med lackfärg, chatta på fejjan, uppdatera statusen på fejjan en gång i minuten, gilla alla andras status på fejjan varannan minut, micra mat, äta mat, städa undan allt ris som spratt ut åt alla håll när maken hade frusit in cirka två kilo ris i en hel klump och jag micrade hela sk*ten för att inget annat ätbart fanns, öppna ny post som dimper ner i brevlådan, riva ur alla rabattkuponger som bifogas all direktreklam och pilla ner dessa i plånboken, pappersåtervinna, glasåtervinna, fylla sopor, tömma sopor, sopa efter katten som skvätter kattsand åt alla håll, tömma klump i papperskorgen efter kissnödig katt i kattlådan, rensa undan urvuxna barnkläder, märka nyinköpta barnkläder från Ge-Kås i Ullared, sätta på kaffe, skumma mjölk, tina chokladbollar... need I say more.
Never ending story skulle man kunna säga.

Och trots allt detta jag har småpillat med under hela dagen som jag har gjort ingenting, så har jag glömt att o.s.a. till alla evenemang vi ska på nästa månad. Typ det enda jag hade skrivit upp på min mentala post-it-lapp.

Ja ja. Är man bara hemma och dräller är det lätt att bli glömsk!
;-)

Det rullar på

OK, nu är jag lite smått ofokuserad (ovanligt va ;-)) men jag ska försöka författa ihop något litet blogginlägg ändå...

Hmm. Ja, kan ju börja med att inskolningen för Gabbe rullar på. Han har ibland förskräckligt trots mot oss som föräldrar (lilla tonåren) så vi får hoppas att han skonar fröknarna från detta. Annars måste de också lära sig stänga av öronen inför diverse förskräckligheter som kommer ur hans mun. Han vill också bestämma hur allt och alla runt omkring honom ska vara, något han kommer erfara snart den hårda vägen att så fungerar det inte. Har ett litet sting av oro att något ska gå fel där i interaktionen mellan honom och fröknar plus nya kamrater, men håller alla tummar och tår att han skärper sig och fogar sig in i ledet i den nya miljön.

Idag ska jag lämna honom själv för första gången i skolan och det är både han och jag spända och förväntansfulla inför. Själv ska jag passa på att fixa lite hemma under tiden. Vi ska vara i närheten, inte på skolan, men anträffbara ifall det händer något så att fröknarna behöver ringa efter oss. Håller några tår där också att det inte ska behövas.

Hmm. Annars då?
September kommer bli en proppfull månad. Det dräller in inbjudningar här hemma till kräftskivor, dop, bröllop och inflyttningsfester så vi har varenda helg uppbokad hela nästa månad som det ser ut nu. Måste bara hinna o.s.a. alla evenemang också så vi slipper ha det liggande i växande ångesthögen här hemma.

Sen börjar jag faktiskt - hör och häpna - tröttna på att ha semester nu!
Jag lullar mest runt här hemma (när jag inte är med Gabbe i skolan då) och tycker att väggarna börjar se likadana ut varenda dag.
Det var mycket roligare med semester när vi for runt och hittade på nya saker varenda dag så som vi gjorde i början. Nu är det mest långtråkigt och jag sänder en och annan längtande tanke till jobbet och mina söta fikakollegor där ibland :-)!

Nåväl.
Nu ska jag avsluta frukosten här och börja rodda för att väcka barnen strax.
Håll några tummar ni också för att Gabbes inskolning rullar på friktionsfritt nu!

Kramar!

Tysklandsbilder

Fick häromdagen hem femton olika framkallningspaket med nära nog tusen semesterbilder i. Från bara de tre senaste månaderna. VEEEET att jag är en mammarazzi och jag lovar mig själv dyrt och heligt att bättra mig på den punkten :-S!
Här kommer i alla fall några hittills oframkallade bilder från Tyskland.

Skolstart

Idag var dagen D för Gabbe eftersom det äntligen var dags att lämna dagislivet bakom sig och bli ett stort skolbarn! :-)
Vi var ute i god tid, lämnade Ebba på dagis och strosade så vidare över till skolan. Förargligt nog har jag lokalsinne som en gnu så vi knatade in på helt fel avdelning, pratade lite med andra mammor, barn och fröknar och så följde vi med dem in på samlingen. Borde ha sett lite varningstecken på att Gabbe inte hade någon egen plats för skor och jacka eller att fröknarna frågade om de hade träffat oss förut. Jaaadå, svarade jag (vi hade ju träffat dem på öppet hus). En fröken ursäktade sig att hon var virrig att det var första dan och så började samlingen. Gabbe berättade glatt vad han hette och vad han kom ifrån och så fick vi höra vad som gällde för den här gruppen, att man skulle ha med sig frukt till morgonfika varje dag och vad som skilde den här avdelningen från andra med mattider och dylikt.
En annan varningsklocka som ringde svagt var att vi hade träffat en gammal dagiskompis på vägen som skulle gå i samma klass och mamman skulle bara lämna minstingen på dagis så skulle hon komma. Tiden gick och gick. Men hon kom ju aldrig. Flera gånger påpekade vi detta men fröknarna var lika snurriga som vi vilka som skulle gå var så de reagerade inte heller på detta.
Till slut när de nämnde den andra klassens namn (där Gabriel EGENTLIGEN skulle gå) trillade poletten ner och vi reste oss från samlingen och ursäktade oss med att vi hade gått lite fel.
Vi fick eskort över till rätt avdelning och där satt alla "rätta" kompisar och väntade. Ha ha, vad fel det kan bli.
Nu minns nog alla mig i klassen i alla fall, Gabriels snurriga mamma! :-)

Zurückgekommen

Är så totalt üblermüde nu att jag knappt orkar blogga. Har kommit hem idag från Frankfurt efter en väldans massa förseningar och försöker göra hundra saker på en gång - catcha up med barnen, packa upp allt, tvätta mig, tvätta tvätt, äta middag, lägga in alla hundratals foton på datorn, samt läsa ikapp mail, fejjan samt bloggar. Blir lite utmattande i slutändan.

Hursomhelst. Kort resumé av Tysklandssemestern.
Spenderade fem intensiva dagar hos gammal studiekompis med familj i en liten radhusidyll, Kriftel, som ligger i utkanten av Frankfurt.
Vi hittade på nya saker varje dag, åkte in till storstaden Frankfurt, for in till en liten Nachbarstadt, fikade på Café, lullade över till grannen och snackade lite om Ikea och Schweden och så, gick på trädgårdskalas hos en gammal kollega, kikade på djur på ett närbeläget Zoo med gulliga Affen.
Listan kan göras lång...

Och Ebba shoppade en massa söta dockor, nallar och djur till sig och så köpte vi en farlig drake att ha som present till brorsan därhemma också.

Imorrn är det så dags för - tadaaaam - Gabbes första skoldag!!! :-)
Han är spänd och förväntansfull och snart måste vi pallra oss i säng för att orka med.
Bilder från Frankfurtresan kommer förhoppningsvis inom snar framtid när jag har tid och orkar lägga upp.

Tschüss!

Deutschland

Deutschland, jetzt kommen wir!!

Imorrn är det dags. Väskan är packad, Ebba ligger och snusar skönhetssömn. Själv sitter jag lite halvspattig framför datorn med doftljusen med äppeldoft tända i lyktorna i sovrumsfönstrena och funderar om det är någonting jag måhända kan ha glömt att packa ner...

Har varit lite halvrisig i halsen senaste dagarna och det känns som om en stor hand har kramat ur all energi så jag har sovit, sovit sovit. Ibland undrar man om man inte borde vara utsövd när man nu har sovit så mycket som jag har gjort de senaste dagarna, men icke. Det verkar vara någon fysisk lag som jag nu inte känner till som gör att sover man mer än normalt blir man ännu tröttare... Konstigt.

Ja ja.
Idag var jag en sväng till Forum med sonen och växlade in Euro. Det visade sig att mitt gamla jobb är omgjort till ett kontantlöst kontor så det var bara att säga bye bye personalrabatt och lunka in i konkurrenten som låg vägg i vägg och växla in för vanligt pris som vilken Svensson som helst.

Sen blev det glass.
Sonen tog en trekulors och jag tog en tvåkulors.
Det blev vår lunch.
Som middag åt vi vidbrända fiskpinnar i för mycket margarin (min välkända matlagning) och som efterrätt blev det en latte för min del med mycket skum. Efter att jag hade nunnat två timmar totalt utslagen av den här outgrundliga anledningen.
Kanske är det vädret som gör det? Har ju varit åska och regnoväder som har dragit över här och trycket i luften har inte riktigt släppt. Annars brukar ju åska och rikligt med regn rensa ut, men icke denna gången.

Mamma och hennes särbo är på Gotland också och strövar runt som medeltida människor och kollar på när Valdemar Atterdag brandskattar Visby och tornerspel och andra små nöjen de har för sig där nere.

Jag och Ebba packar ju som sagt ihop det sista imorrn och åker Flugzeug över till Deutschlandet och Tommy och Gabbe ska ju också pyssla med lite här hemma under tiden. Plus att de ska ner till Ullared och Ge-Kås och shoppa för en liten slant när de ändå har vägarna förbi Lövdala.
Förhoppningsvis får han tag på fina fodrade regnkläder till kidsen. De växer värre än de värsta svampar såhär års och gamla modeller blir snabbt för små.
Gabbes växtvärk är förresten inte att leka med. Han skriker högt och springer runt och vi står handfallna och kan bara tycka synd om. Alvedon vill han inte ha, fast han brukar lugna sig efter en liten stund. Stackarn! :-(

Ja ja.
Hög tid att slå ihop de blå och få sig en liten skönhetssömn innan resan ner till vännen med familj börjar imorgon.

Godnatt alla läsare!

Blixtar och dunder

I natt var det det värsta åskvädret i hela barnens liv hittills tror jag.
Hundratals blixtar och dunder avlöste varandra på himlavalvet. Jag fångade sju blixtar på nedanstående filmklipp, varav den sista slog ut elen i gatlamporna här utanför. Ebba var som förstenad och jag och Tommy måste säga att vi var inte helt kolugna vi heller.
Gabbe låg och sussade sött i sitt rum :-).

Här är åskfilmen (väldigt hemmagjord med lilla digitalkameran)...

Dega

Har haft en riktig degardag idag, sovit länge, bara lullat runt i pyjamas, röjt lite hemma och allmänt slappat.
Både jag och Tommy känner oss lite otoppade, så vi tar det lugnt och låter kropparna gå ner i varv, så vi orkar öka tills det är dags för Tysklandsresa (för mig och Ebba) och resa till Lövdala (för honom och Gabbe).
En sak i ångesthögen som jag har betat av idag är att framkalla en liten del av det enorma berg av oframkallade bilder som ligger på datorn och trycker. Eftersom vår dator sjunger på sista versen är det hög tid att rädda vad som räddas kan av bildhistoria, bl.a. barnens liv och leverne de senaste fem åren, så vi har haft fullt sjå med att lyfta över bilderna till en extern hårddisk. Nu är det bara till att hålla tummarna så att inte den hårddisken kajkar ihop också!

I vilket fall.
Tommys syrra kom hem till oss häromdan och visade upp skönheten ovan som hon och Tommy hade köpt åt henne. En rosa "tjejdator" från Samsung. En sådan är jag grymt sugen på att införskaffa också...
Bidar min tid.

Fett übermüde

Måste ställa in mig lite på tyska nu eftersom jag och Ebba bär iväg oss i ett litet Flugzeug till det dära Tysklandet om fem dagar nu.
Oj oj oj. Har lite resenerver, men vi kommer säkert få det supernett!
Ja ja. Übermüde betyder i alla fall (för er som inte är så inkörda i Sauerkraut och Kölsch) att man är övertrött.

Har flängt runt som en liten mupp de senaste kvällarna och är sliten som ett djur! Är nyss hemkommen från en supertrevlig ölkväll med tjejerna nu och får nästan montera upp pinnar vid ögonlocken för att de ska hålla sig öppna...
Tjejerna ville, efter att vi hade hängt på en tapasbar och ätit en massa goda smårätter, druckit halvblaskig mellanöl och konsumerat smågodis i skål, vidare på stan och göra Snaps på Medis osäkert. Jag däremot, däckasfärdig som jag var, styrde kosan hemåt och nu sitter jag här, helt vimmelkantig och undrar hur mycket mindre man egentligen tål i korrelation till stigande ålder...

Tommy och kidsen har ju varit på lantstället i Örebro i fyra dagar nu, så lugnet har minst sagt sänkt sig här hemma i lägenheten. Det är en fin och stilla tystnad och man får starka flasbacks hur det var f.b. (före barnen).
En helt annan värld, en helt annan tid, i ett helt annat universum som kallades ungkarlslya (eller ok, ungkvinnslya också då kanske).
Helt olika.
Totalt.

Imorrn kommer de hem igen. Tripp, Trapp och Trull. Och jag längtar efter dem så jag håller på att spricka!
<3

Nattsudd

För en liten stund sedan var jag hemma hos gymnasievännen A, hennes man C och deras lille P, sju månader. De bor i närheten av mitt jobb, så jag gick dit direkt efter avslutad arbetsdag. Med mig i en rullväska hade jag en stor kasse av Gabbes gamla avlagda kläder, som jag tog med mig hem till dem i utbyte mot en trevlig middag, bestående av kycklinggryta med hemmagjord sylt och hembubblat vatten (de har en soda-streamer som A är alldeles kär i och som hon säger sig använda i tid och otid)...

Vi satt och hade väldigt trevligt, pratade om allt mellan himmel och jord och visarna på klockan snurrade på.
En liten hutt whiskey hann vi förtära också och några slags chokladpraliner från Åre.

Väl hemkommen igen kan jag naturligtvis inte motstå frestelsen att nattsudda lite. Slå på datorn, slå upp lite thé och stoppa i mig de sista kladdkakebitarna från burken i köket, medan klockan ovillkorligen går och går allt närmare midnatt, mina ögonlock faller allt tyngre och jag läser blogg efter blogg som mina vänner och min familj har skrivit.
Jag har en liten samling bloggar som jag besöker varje dag och det är nästan som att öppna present på julafton, att gå in på Blogspot och få se *ka-tjing* nu har någon uppdaterat sin blogg :-)!

Kan naturligtvis inte heller låta bli att låta er få beundra mina mäkta underbara lyktor som jag har införskaffat på Indiska. Det hänger två i vardagsrummet och två i sovrummet och jag tänder varje kväll doftljus med vanilj i dem och den ljuvliga doften sprider sig i hela rummet och vaggar mig till sömns.

Och skönhetssömn behöver jag, imorrn är det dags att träffa gamla mamma-polarna från tiden då Gabbe och de andra paltarna var små bebisar och vi barnvagnsmaffiosor begav oss ut i bredd på vägarna och röjde alla hinder i vår väg. Någon trevlig uteservering att inta öl på imorgon vore inte helt fel om vädret tillåter.
Vi har talat om Mosebacke, imorgon spikar vi!

Gräsänka

Då var de borta.
Gone and away!
Maken och barnen packade in sig i bilen och drog ut på en minisemester till lantstället i Örebro. Utan mig.
Känns tomt.
Tomt som ända in i vasken.
Är ändå en bitterljuv saknad, jag vet att de är tillsammans och har det bra. Jag vet att Tommy är en duktig bilförare och en duktig kock. Han kan medla i konflikter och har fasta rutiner för att natta barnen på kvällen.
Likväl är det tomt.
Är så ödsligt tyst här hemma, leksakerna ligger fortfarande utspridda efter leken som var här nyss, men barnens rum och hela lägenheten gapar tom.
Vet att den värsta saknadskänslan kommer att gå över snart, att jag så småningom kommer att kunna börja njuta av stillheten och att bara få rå om mig själv.
Men det är lite som att börja semestern. Svårt att stänga av allt bara pang bom och börja njuta direkt. Det är som en trappa som man måste gå steg för steg nedför innan man kommer ner i det där lugna rummet som bara är helt underbar stillhet.

För att trösta mig själv lite grann att jag är ofrivillig gräsänka så har jag dukat upp en massa kladdkakebitar till mig själv här, kaffet står och puttrar i kokaren och mjölkskummet bubblar av lattevispens snurrande.

Om någon minut tänkte jag gå och bre ut mig i den stora dubbelsängen, sätta på "Sex and the City 2" och bara svulla...