OK, nu är jag lite smått ofokuserad (ovanligt va ;-)) men jag ska försöka författa ihop något litet blogginlägg ändå...
Hmm. Ja, kan ju börja med att inskolningen för Gabbe rullar på. Han har ibland förskräckligt trots mot oss som föräldrar (lilla tonåren) så vi får hoppas att han skonar fröknarna från detta. Annars måste de också lära sig stänga av öronen inför diverse förskräckligheter som kommer ur hans mun. Han vill också bestämma hur allt och alla runt omkring honom ska vara, något han kommer erfara snart den hårda vägen att så fungerar det inte. Har ett litet sting av oro att något ska gå fel där i interaktionen mellan honom och fröknar plus nya kamrater, men håller alla tummar och tår att han skärper sig och fogar sig in i ledet i den nya miljön.
Idag ska jag lämna honom själv för första gången i skolan och det är både han och jag spända och förväntansfulla inför. Själv ska jag passa på att fixa lite hemma under tiden. Vi ska vara i närheten, inte på skolan, men anträffbara ifall det händer något så att fröknarna behöver ringa efter oss. Håller några tår där också att det inte ska behövas.
Hmm. Annars då?
September kommer bli en proppfull månad. Det dräller in inbjudningar här hemma till kräftskivor, dop, bröllop och inflyttningsfester så vi har varenda helg uppbokad hela nästa månad som det ser ut nu. Måste bara hinna o.s.a. alla evenemang också så vi slipper ha det liggande i växande ångesthögen här hemma.
Sen börjar jag faktiskt - hör och häpna - tröttna på att ha semester nu!
Jag lullar mest runt här hemma (när jag inte är med Gabbe i skolan då) och tycker att väggarna börjar se likadana ut varenda dag.
Det var mycket roligare med semester när vi for runt och hittade på nya saker varenda dag så som vi gjorde i början. Nu är det mest långtråkigt och jag sänder en och annan längtande tanke till jobbet och mina söta fikakollegor där ibland :-)!
Nåväl.
Nu ska jag avsluta frukosten här och börja rodda för att väcka barnen strax.
Håll några tummar ni också för att Gabbes inskolning rullar på friktionsfritt nu!
Kramar!
Fikakollegan blev nöjd av det här inlägget! :P
SvaraRaderaTror inte att du behöver oroa dig för att Gabbe ska bete sig lika trotsigt mot andra. Ni är ju de där päronen liksom. De som alltid finns där. Han känner nog skillnaden.
Förhoppningsvis är Gabbe som lillkusin Vendel så att det rullar på bra i (för-)skolan medan han trotsar livet ur sina föräldrar när han är hemma istället. ;) Ps. Ska kopiera pappren och skicka till er idag. Ds.
SvaraRaderaTack syrran och Sandra. Det värmde att ni tror att det rullar på trots allt. Som hönsmamma (i dubbel bemärkelse, heter ju Höna typ också ;-)) så oroar jag mig över allt möjligt, kanske i onödan.
SvaraRaderaDet ÄR påfrestande att uppfostra barn, blir många slingriga vägar åt alla håll innan man kommer fram till målet. Och som ni påpekar är det kanske päronen som får ta de största smällarna på livets väg.
Tack syrran för kommande brev!
:-)