Gräsänka

Då var de borta.
Gone and away!
Maken och barnen packade in sig i bilen och drog ut på en minisemester till lantstället i Örebro. Utan mig.
Känns tomt.
Tomt som ända in i vasken.
Är ändå en bitterljuv saknad, jag vet att de är tillsammans och har det bra. Jag vet att Tommy är en duktig bilförare och en duktig kock. Han kan medla i konflikter och har fasta rutiner för att natta barnen på kvällen.
Likväl är det tomt.
Är så ödsligt tyst här hemma, leksakerna ligger fortfarande utspridda efter leken som var här nyss, men barnens rum och hela lägenheten gapar tom.
Vet att den värsta saknadskänslan kommer att gå över snart, att jag så småningom kommer att kunna börja njuta av stillheten och att bara få rå om mig själv.
Men det är lite som att börja semestern. Svårt att stänga av allt bara pang bom och börja njuta direkt. Det är som en trappa som man måste gå steg för steg nedför innan man kommer ner i det där lugna rummet som bara är helt underbar stillhet.

För att trösta mig själv lite grann att jag är ofrivillig gräsänka så har jag dukat upp en massa kladdkakebitar till mig själv här, kaffet står och puttrar i kokaren och mjölkskummet bubblar av lattevispens snurrande.

Om någon minut tänkte jag gå och bre ut mig i den stora dubbelsängen, sätta på "Sex and the City 2" och bara svulla...