Snabbisblogg

Idag får jag skriva ett litet snabbisblogginlägg för jag har inte så mycket tid och kidsen måste strax nattas.

Jag har i alla fall kommit igång med träningen bra nu, varannan dag är jag ute och springer och jag pushar mig själv att ta i lite mer varje gång.

Jag har klippt ut ett träningsprogram ur en tidning och Tommy instruerade mig idag hur jag skulle göra utfall och djupa knäböj och tricepsövningar och lite smått och gott, så snart har jag nog bränt de där två semlorna som jag tryckte i mig igår (med dåligt samvete) på semmeldagen.

Fast jag tycker att man får synda en dag om året åtminstone och på Ebbas dagis hade de bakat egna semlor, så lite var jag faktiskt tvungen att trycka i mig en där, fast jag hade blivit bjussad på jobbet också :-)!

Nej, nu är det tandborstning som gäller...

Kramar!

Ny frilla

Tänkte ta tillfället i akt att göra lite mer gratisreklam, den här gången för två helt underbara frisörer på "Lady & Kalufsen" i Sumpan. Ska ni klippa er i Sumpan, gå dit! Helt OK pris, drop-in utan väntetid, kaffe medan man blir ompysslad och en massa värme och humor.
Rätt snyggt resultat också, eller vad säger ni? :-)

Detta var alltså i torsdags, efter jobbet när jag skulle sova över hos mamma.
Idag är det lördag och jag har hunnit med att skriva klart min skrivuppgift nummer tre i skrivarkursen, tagit en uppfriskande joggingtur i vårsolen (skönt att det börjar smälta nu), druckit en kopp latte och ätit några bitar choklad med jordgubbar.

Lägenheten har fått sig en omgång också så nu är här fräscht och fint. Oggy och Häggan är på kelhumör och kidsen lajar med en kompis som är på besök.

Ikväll är det "Andra chansen" i Melodifestivalen och jag ser lite smalare ut än för några veckor sen...
Livet är faktiskt helt OK trots allt!
:-)

Det där med motion

Allt handlar om vana. Sitta och proppa i sig snask hela dagarna. Socker, mer socker, läsk med massa tillsatser och socker, supersockriga kladdkakor som smälter i munnen, ända ner i benen och sätter sig som apelsinhud (det där lät ju nästan nyttigt) på ridbyxlåren. Gör man det tillräckligt ofta blir det helt normalt. Sötsug, sötsug, sötsug! Fylla på med onyttigt fett, fylla på med onyttigt fett, fylla på med onyttigt fett! Inte tänka.

Eller så bryter man mönstret.

Sätter i sig långsamma kolhydrater så inte hungern (suget) kommer så ofta, snör på sig joggingkängorna och ger sig ut i långsamt lunk i spåret. Det behöver inte gå fort i början. Bara lite lätt. Flåset i fokus och benen på autopilot.

Andas in *spring spring* andas ut *spring spring*. Rensa hjärnan. Tänka igenom livet. Tänka igenom beslut som har tagits, tänka igenom beslut som kommer. Tänka på en sång (Varför dyker det upp barnsånger som "Tänk om jag hade en liten liten apa, umpa umpa, fallerallera" när jag ska tänka på något taktvänligt att jogga till?). Jag kan tänka på den där lilla lilla apan i fyra fem kilometer, bara för att ha något som matchar fötternas skutt på marken.
Märkligt.

Men hur som helst.

Till slut tar suget efter de där skutten på marken över suget över socker. Socker börjar plötsligt smaka lite menlöst, nästan... äckligt?
Konstigt.

Men som sagt. Allt handlar om vanor.
Behålla dem, eller ersätta dem med nya sunda?
Det får varje ägare till kroppen i fråga bestämma.
Själv kännar jag mig riktigt nöjd med mitt umpa-umpande en halvtimme varje kväll i den svala sensommarbrisen.







Nyumpad lattemorsa

Dopp i det blå

Drygt fyra timmar tillbringade vi idag vid den lokala badplatsen. Hela familjen packade ihop oss och gav oss iväg med ett gäng badsugna grannar, sen låg vi där och stekte oss i det strålande solskenet, varvat med ett antal dopp i det blå.
Nyfikna ankor kom fram och och hälsade på oss, likaså simmade små fiskar omkring i det grunda vattnet och stördes inte nämnvärt av vår närvaro.

Något som är glädjande är att den forna badkrukan Gabbe nu är en riktig vattenvän och han badade i stort sett konstant från vår entré vid badplatsen tills det var dags att gå hem, endast med avbrott av mat och dryckespaus.

Efter en mycket lyckad dag på stranden återvände vi hem och gick sedan ut och satte oss i gröngräset utanför huset nere vid tennisplan. Där fortsatte vi samkvämet med grannarna i grillkorvarnas os. De stora barnen (läs alla männen) körde tennismatcher så gummit rök under sulorna på dem. De små barnen sprang fram och tillbaka under duscharna och svalkade sig i den tryckande värmen.

Nu tar vi igen oss här hemma framför dumburkarna (som vanligt) och om en liten stund snörar jag på joggingskorna och kör en vända i spåret här utanför. Känns så skönt när adrenalinet pumpar runt i kroppen och man kan rensa hjärnan i den ljumma kvällsluften, alltmedan flugorna surrar och solen går ner bakom hustaken.