Inte helt toppad

Som sig bör när dagis och skolor drar igen efter sommarledigheten, blir det ett hopkok av bakterier som plötsligt samlas inomhus på samma plats igen (från en betydligt luftigare tillvaro under lovet) så det kommer som ett brev på posten att diverse förkylningar och annat slår till just nu. Ebba låg och hostade mig i ansiktet natten till torsdag och varken hon eller jag kände oss väl särskilt toppade när väckarklockan ringde. Bara att ringa oss sjuka och VAB. Eller, jag anmälde det som VAB enbart då, även om jag fick min lilla stänk av dosen också. Ikväll hoppas jag dock vara så pass på topp att jag och vännen Slobbo kan äntra Grönan och lyssna på min stora idol Magnus Uggla! B-) Här en liten bild på min (peppar peppar ta i trä) än så länge friska tvåagluttare Gabbe, med frukostmacka i högsta hugg, redo för ännu en dag på fritids, innan allvaret drar igång på riktigt nästa vecka.

Lite bättre

Förkylningen som har haft mig stenhårt i sitt grepp börjar sakteliga släppa taget. Jag säger inte att jag är frisk, inte alls, men jag är inte fullt lika däckad idag som igår.
Det går bara åt en halv toarulle per dag att snyta sig i istället för en hel. Typ.
Jag har också orkat sno ihop en sats med kola (glömde dock grädden i, visste att det var nåt) och röjt makligt här hemma.
Så kanske, kanske att man vågar släppa in familjen här när den stora dagen julafton knackar på dörren.
Idag fick vi också hem dagistanden och tandfen aka Tommy smög försiktigt in för en halvtimme sen och bytte plats på tand och peng. Det är kul så länge de både tror på tandfen och tomten, detta året kanske är det sista, vem vet? Vår "inhyrda" tomte är dock så bra och har hållit i alla år hittills, så han borde nog kunna köra sin show ett par år till. Hoppas!

Laddar med näsdukar

Aaaaatschooo!

Jahapp. Då kom de där här gången också. Bacillerna. Som invaderar från alla håll och gör att snoret rinner, halsen tjocknar och man blir fnasig under näsan av allt snytande.
För att inte tala om alla rullar toapapper som går åt och det dåliga samvetet som alltid kommer smygande (i alla fall för mig) för att jag är tvungen att vara hemma från jobbet.

Det började med Gabbe som insjuknade i feber i lördags och jag har varit hemma med honom både i söndags och som VAB nu idag måndag. Naturligtvis vandrar bacillerna över till mig när jag är en centimeter ifrån när jag tar hand om honom dygnet runt.
Suckar.
Bara att gilla läget och skicka in ännu en VAB-lapp till Försäkringskassan.