Jobbarvecka

Kastade mig lite halvfrivilligt in i en jobbarvecka inklämd mellan ett gäng semesterveckor och det kändes minst sagt skumt. I samma veva reste Tommy till Örebro med barnen och jag blev lämnad vind för våg med Gorbys piroger och färdig köttfärssås (hur värmer man den rent matlagningstekniskt? ;-)). Jag kom inte riktigt in i jobb-flowet och idag förstod jag att mycket av min trötthet berodde på en förkylning i kroppen som jag har känt av litegrann (såpass mycket att jag inte har velat träna) men som inte riktigt har brutit ut. Imorse kände jag dock att det onda i halsen hade ökat så jag ringde mig sjuk och har mest legat hemma och skrotat idag. Stannar hemma imorrn med för att vila upp mig och så drar tre veckor semester igång på måndag. Ska bli hur najsigt som helst! :-) Vädret, kan jag ju inflika, har varit väldigt växlande. Ömsom tunga regnmoln som har överskuggat landet och bildat väldigt roliga molnformationer, ömsom strålande solsken. Igår satt jag t.o.m. en stund i solen och solade genom tunna små regndroppar som vattnade gräsmattan här utanför balkongen. Slänger in några bilder som visar på mitt instagrammande de senaste dagarna (när jag var uppe på benen och inte låg här hemma däckad).

BirkaCarro ;-)

Carro

Radio med NRJ skvalande i gassande solsken

Strålande sol

Mina älskade barn som har varit bortresta från mig några dagar (ekande tom lägenhet, hoho)

Gräsänka

Mannen är iväg på kryssning och jag och kidsen ligger i en hög och degar framför tv:n och tåget "Chuggington". Innan det har vi avverkat "Specialagent Oso", "Jake och Piraterna", "Händige Manny" och "Musse Piggs klubbhus". I magen ligger ett gäng pannkakor och gror och vi är lite lagom småsega.
Skönt att det är halvdag imorrn så vi åtminstone får se lite dagsljus innan vi går och lägger oss då.
Nä, ska ta och märka lite nyinköpta byxor till Gabbe nu och sen börja tänka på refrängen. Det är en dag imorgon också och klockan är trots allt sju på kvällen nu... Gääääsp!
I nättras sov jag över hos mamma och Bruno i Sumpan och det ju typ att likställa med vilket fyrstjärnigt hotell som helst: Trerätters middag, konstant upp-passning, väckning på morgonen och framställd frukost med all världens härligheter. Tack mamma (och Bruno) för att jag alltid får komma till er och för att du är världens snällaste mamma!

Gräsänka

Då var de borta.
Gone and away!
Maken och barnen packade in sig i bilen och drog ut på en minisemester till lantstället i Örebro. Utan mig.
Känns tomt.
Tomt som ända in i vasken.
Är ändå en bitterljuv saknad, jag vet att de är tillsammans och har det bra. Jag vet att Tommy är en duktig bilförare och en duktig kock. Han kan medla i konflikter och har fasta rutiner för att natta barnen på kvällen.
Likväl är det tomt.
Är så ödsligt tyst här hemma, leksakerna ligger fortfarande utspridda efter leken som var här nyss, men barnens rum och hela lägenheten gapar tom.
Vet att den värsta saknadskänslan kommer att gå över snart, att jag så småningom kommer att kunna börja njuta av stillheten och att bara få rå om mig själv.
Men det är lite som att börja semestern. Svårt att stänga av allt bara pang bom och börja njuta direkt. Det är som en trappa som man måste gå steg för steg nedför innan man kommer ner i det där lugna rummet som bara är helt underbar stillhet.

För att trösta mig själv lite grann att jag är ofrivillig gräsänka så har jag dukat upp en massa kladdkakebitar till mig själv här, kaffet står och puttrar i kokaren och mjölkskummet bubblar av lattevispens snurrande.

Om någon minut tänkte jag gå och bre ut mig i den stora dubbelsängen, sätta på "Sex and the City 2" och bara svulla...