Upp och ner går humöret

Jag har x antal stressfaktorer som jag försöker få bukt med för att bli av med detta evinnerliga hjärtklapperi och sömnsvårigheter. Förutom att jag har gått ner i tid på jobbet som ju ger mig åtminstone lite fritid har jag också försökt följa mina skrivardrömmar. Kvällskursen på Poppius som drar igång till hösten kommer att ta två kvällar i veckan i anspråk och naturligtvis en hel del engagemang óch energi från mig, men det är ju ändå ett steg i rätt riktning att bli den jag vill vara. Sen har vi detta eviga sötsaksintag. Jag erkänner villigt att jag är en sockerråtta på avvänjning, men riktigt vilket grepp de söta små kornen hade om mig hade jag väl inte helt förstått innan jag nu försöker dra ner på dem. Samma med kaffe. Bara av ren vana trippar man de där stegen ner till kaffeatomaten på jobbet och fyller på muggen. Just jobbkaffet är inte gott så det förslår, men det är i alla fall gratis. Innan gick jag och köpte latte på Seven Eleven i tid och otid och det har jag lyckligtvis lyckats vänja mig av med. Men abstinensen kvarstår... Sen VILL jag dricka kaffe. Det är någon slags vuxenpoäng jag känner att jag samlar på mig när jag smuttar på koppen, men att få ner kaffekonsumtionen till rimliga nivåer är ju en bra strategi. Så har vi träningen. Har tränat som en liten iller senaste två åren och kanske har all den ansträngningen satt sina avtryck på hjärtat. Vem vet. Försöker just nu finna balans i tillvaron i alla fall och hugga av de högsta topparna och de lägsta djupen i känslobergodalbanan som kallas livet.

Minuten

Sitter med Tommy, Gabbe och Ebba framför fredagsmyset. Har konsumerat lite chirre och dirre, sarre och popcorn och Gabbes kompis V har nyss blivit hämtad av sin pappa.
Det är nån pajas med fluga och flanellskjorta som flamsar runt och high-fivar publiken och håller på och har sig i "Minuten" just nu.

Tidigare idag har jag varit på kaffeprovning och igår var jag iväg och smakade på godis på en chokladprovning. Mums fillibabba!
:-)
Vi har stegtävling på jobbet, vilket har varit lite halvjobbigt eftersom jag har varit sjuk under några veckors tid. Men nu börjar stegsnittet sakta men säkert stiga och jag hoppas hamna runt 20.000 steg per dag när jag har kommit igång ordentligt!

Snölykta

Vi har haft en lugn och skön helg i Sumpan med B & B. Mycket mat, kaffe, drinkar för oss vuxna och Mer för barnen, chill inomhus och Wordfeud på surfplattan. Tyvärr begick jag det jobbiga misstaget att inte ta med laddaren till den egna nya mobilen (är van att en laddning räcker ca. 5 dagar) så det blev en dyrköpt läxa när mobilen la av och jag kände mig lite smått stranded med bara vanlig Doro-telefon och mamma satt försjunken i surfplattan. Lite smått asocial blir man, men det är ju den nya tidens anda.
Jag kom i alla fall ut med lillskruttan Ebba och byggde en gammal hederlig snölykta på prästgården mittemot. Sen blev det lekpark en stund och så in och värma sig med kaffe efteråt.

Softish

Diskmaskinen brummar, det gör också mjölkskummaren. Ebba är ute på gården och leker med en kompis i den nyfallna snön, Gabbe håller på och installerar och lär sig ett nytt dataspel som går ut på att bygga berg-och-dalbanor. Tommy står och skapar en egen Runkeeper-profil på sin surfplatta och jag sitter och bloggar. Det börjar dofta kaffe här inne. Katterna sitter lite avvaktande i närheten här i köket och tvättar ömsom pälsen, tittar ömsom frågande upp på oss om vi ska fylla på i deras matskålar med lite mer torrfoder.
En helt vanlig eftermiddag i januari 2012, under trettondagshelgen.
:-)

Kramöl och bottenrekord

Ha ha, ja den där kramölen med kollegan S och hennes vän var ju minst sagt intressant, men det kan vi ta en annan gång ;-)!

Sen gick jag med friska tag och bowlade. Mitt resultat efter tre omgångar måste vara tangerat bottenrekord i hela hallen, jag gick undan i skamvrån och skämdes, men det var i alla fall kul att träffa gamla kollegan H igen, det var minsann inte igår :-)!

Imorrn blir det mer socialisering då vännen E (som för övrigt är en jätteduktig såväl hypnotisör som journalist, skryt skryt) och jag ska ta en kaffe och hänga lite i Gamla stan. Kommer säkert bli supernice det med, jag omger mig bara med trevligt folk, ni som trodde något annat! 8-)

Nä, nu börjar det bli dags att samla i hop sig och krypa till kojs, för att anlända som en fräsch fläkt till jobbet imorrn.

Natti natti everyhopa som en granne brukar skriva på fejjan ;-)!

Kram!

Gräsänka

Då var de borta.
Gone and away!
Maken och barnen packade in sig i bilen och drog ut på en minisemester till lantstället i Örebro. Utan mig.
Känns tomt.
Tomt som ända in i vasken.
Är ändå en bitterljuv saknad, jag vet att de är tillsammans och har det bra. Jag vet att Tommy är en duktig bilförare och en duktig kock. Han kan medla i konflikter och har fasta rutiner för att natta barnen på kvällen.
Likväl är det tomt.
Är så ödsligt tyst här hemma, leksakerna ligger fortfarande utspridda efter leken som var här nyss, men barnens rum och hela lägenheten gapar tom.
Vet att den värsta saknadskänslan kommer att gå över snart, att jag så småningom kommer att kunna börja njuta av stillheten och att bara få rå om mig själv.
Men det är lite som att börja semestern. Svårt att stänga av allt bara pang bom och börja njuta direkt. Det är som en trappa som man måste gå steg för steg nedför innan man kommer ner i det där lugna rummet som bara är helt underbar stillhet.

För att trösta mig själv lite grann att jag är ofrivillig gräsänka så har jag dukat upp en massa kladdkakebitar till mig själv här, kaffet står och puttrar i kokaren och mjölkskummet bubblar av lattevispens snurrande.

Om någon minut tänkte jag gå och bre ut mig i den stora dubbelsängen, sätta på "Sex and the City 2" och bara svulla...

Bak i kvadrat

Efter att ha bakat 30 kladdkakor, en citronkaka, 60 chokladbollar, 36 kardemummabullar och 20 chokladmuffins till Ebbas kalas nästa helg, tycker jag mig vara värd att sitta ner en stund och pusta ut med en kaffe med skummig mjölk.
Nedan lite bilder från kakbaket.

Jag fick förresten uppvaktning på mors dag också i form av tre egenkomponerade kort av Ebba också (plus ett som Tommy hade köpt för ungarnas räkning men glömde ge mig tror jag). Gabbe var som jag skrev tidigare i Örebro, så han var inte så engagerad i mors dagsgratulationer. Han släntrade in senare på dagen, lagom till att äta tacos på kvällssnåret. Honom hade jag saknat så hjärtat värkte. Lilla gullungen <3!


Ebba provsmakar såklart

Aromen av nybryggt kaffe

Det är något sorts lugn som sänker sig i hela magtrakten och fyller en med sin ro när lunchkaoset är överstökat.
När fiskpinnarna är färdigstekta och uppätna, när tallrikarna är renskrapade och inställda i diskmaskinen som nu brummar lugnande. När barnen mätta och belåtna har tvättat händerna och munnarna och pinnat iväg till sina rum där de sitter och pysslar och meckar.
När kaffebryggaren bubblar och pyser och aromen av nybryggt kaffe fyller rummet. Då fylls jag av en frid och ett lugn och känslan att det här är dagens bästa stund.

Ändrade helgplaner

Både jag och Ebba har varit lite halvkrassliga under några dagar och idag började det dessutom poppa upp röda små prickar på Ebbas hals. Ganska snart konstaterade vi att hon hade fått vattkoppor, något som har gått en tid på hennes avdelning på dagis. Vi beslutade därför att lägga om helgplanerna litegrann. Både polismuseibesök och bebisbesök ställdes in och istället tillbringade vi lördagen med att stanna hemma och vila upp oss. Väninnan Marika med barn kom förbi och åt en bit mat och drack lite kaffe och barnen lekte alla fyra, mestadels i Gabbes rum. Det nya trumsetet som han fick i julklapp av farmor och farfar har blivit en favorit och är mycket uppskattat av såväl honom själv som små besökare. Som tur är har vi inte så lyhört här och jag har väl blivit lomhörd på gamla dagar också (jag har ju faktiskt passerat 30) ;-), så än så länge ser vi mest fördelar med trumsetet.
Förmiddagen var även jag och Gabbe iväg en liten pulkatur och hälsade på i hans förhoppningsvis framtida skola som hade öppet hus idag. Det kändes bra på alla sätt, så jag tror han kommer trivas där. Aningen stort kanske, tur att Gabbe har begåvats med lokalsinne i alla fall (något han inte har ärvt efter mig) så han kommer nog hitta rätt till slut.
Kvällen tänkte vi tillbringa i hemmets lugna vrå och vila upp oss och krya på oss på alla sätt och jag kan sitta här, vid min kära nya blogg <3 och skriva om ditten och datten. Det är livet det!