Toksnuvig

Ligger här hemma i soffan, vältrar mig i mitt eget elände och avverkar toarulle efter toarulle.
Tror ett gäng av mammas baciller hoppade över till mig under gotlandsresan, men det är bara att gilla läget. Knäppa på en rulle (Pirates of the Caribbean - Död mans kista), krypa djupare ner under filten och bara tokslappa.

Jobbarvecka

Kastade mig lite halvfrivilligt in i en jobbarvecka inklämd mellan ett gäng semesterveckor och det kändes minst sagt skumt. I samma veva reste Tommy till Örebro med barnen och jag blev lämnad vind för våg med Gorbys piroger och färdig köttfärssås (hur värmer man den rent matlagningstekniskt? ;-)). Jag kom inte riktigt in i jobb-flowet och idag förstod jag att mycket av min trötthet berodde på en förkylning i kroppen som jag har känt av litegrann (såpass mycket att jag inte har velat träna) men som inte riktigt har brutit ut. Imorse kände jag dock att det onda i halsen hade ökat så jag ringde mig sjuk och har mest legat hemma och skrotat idag. Stannar hemma imorrn med för att vila upp mig och så drar tre veckor semester igång på måndag. Ska bli hur najsigt som helst! :-) Vädret, kan jag ju inflika, har varit väldigt växlande. Ömsom tunga regnmoln som har överskuggat landet och bildat väldigt roliga molnformationer, ömsom strålande solsken. Igår satt jag t.o.m. en stund i solen och solade genom tunna små regndroppar som vattnade gräsmattan här utanför balkongen. Slänger in några bilder som visar på mitt instagrammande de senaste dagarna (när jag var uppe på benen och inte låg här hemma däckad).

BirkaCarro ;-)

Carro

Radio med NRJ skvalande i gassande solsken

Strålande sol

Mina älskade barn som har varit bortresta från mig några dagar (ekande tom lägenhet, hoho)

Vinter-pick-nick

Efter en enormt trött och förkyld vecka för min del, masade jag mig äntligen upp ur sjukbädden och dukade upp lite vinter-pick-nick på den frusna februarimarken. Kidsen hade packat ner kex, klubbor och saft att mumsa lite på. Själv hade jag velat ta med kaffe men avstod då mjölken var slut.
Sen blev det lite trädklättring för barnens del och såhär rosenknoppiga såg de ut då!
<3

Hjärtklappning

Det här inlägget blir inte så skoj, men livet är ju inte bara en dans på rosor...

Jag har under en längre period lidit av tryck över bröstet och vaknat med bultande hjärta mitt i vargtimmen och haft svårigheter att somna om igen.
Häromdan på jobbet kändes trycket över bröstet extra starkt och jag bestämde mig då för att ringa till vårdcentralen för att höra om jag kunde få en tid nästkommande dag. Det fick jag INTE!! Jag fick bannor i öronen och order om att komma in omedelbart! Smärtor i bröstet kan vara förenat med svåra hjärtbesvär och måste behandlas direkt!
Med tårar i ögonen och ännu mer bultande hjärta loggade jag ut från min dator och berättade för mina kollegor att jag måste in akut till sjukhuset. De flesta var mycket förstående, önskade mig lycka till och bad mig ta hand om mig.
Jag traskade förbi mamma som bor bara en minut bort från mitt jobb och hon följde med mig in till läkaren.
Väl där fick jag åka "Bosse-filen" direkt in till väntande läkare som genast tog sig an att göra en undersökning på mig.
Jag fick göra EKG och mäta blodtrycket och syresättning i blodet. Läkaren konstaterade att jag hade väldigt snabbt bultande hjärta (98 istället för mer normalt 70 slag/minut) men hon såg ingen inflammation på hjärtmuskulaturen eller annat fel. I övrigt såg det ganska bra ut, men hon frågade om jag hade panikångest, något min syrra också misstänker att jag har.
Jag fick i alla fall tabletter mot hjärtklappning och sjukskrivning några dagar. Nu ligger jag här hemma och försöker tagga ner på alla sätt. Liggande i sängen, ibland på min eminenta spikmatta, görandes väldigt passiva aktiviteter. T.ex. glo på film. Eller blogga lite.
Det är flera gulliga personer som har hört av sig, både vänner och familj och då känns det skönt att veta att folk bryr sig, att jag inte är helt bortglömd här hemma i hemmets mörka vrå.
T.o.m. barnen har börjat ta det lugnt med mig och tjafsar inte lika mycket längre. De säger istället till mig att ta det lugnt och klappar mig lite på huvudet ibland. En puss och en kram. Mysigt mysigt!

Just nu känns hjärtat helt OK, men det finns tillfällen då det rusar. Då måste jag backa ett steg, andas ut och in väldigt långsamt och tänka på att det kommer att gå över. För det kommer det.
Bara ta en sak i taget nu. Lugn och fin.

PMS-häxan

Min käre make har lagt märke till att jag en gång i månaden blir irriterad, hakar upp mig på småsaker och väldigt gärna stöter och blöter all liten skit som kommer i min väg. Det är den omtyckta PMS-häxan som tar mig i sitt våld och bestämmer att nu ska minsann mitt glada humör bytas ut mot urgrundsmorrningar och hat mot all världens elände. Det är lite lustigt hur man kan Dr Jekylla och Mr Hyda sig, den här lilla häxan har en tendens att dyka upp när jag är hemma på trygg mark, medan mina kollegor på jobbet säkert tycker att jag uppvisar hyfsat glatt humör i alla fall.
Ja ja, jag säger som Meredith Brooks så klokt uttryckte det på 90-talet: "I'm a bitch, I'm a lover, I'm a child, I'm a mother, I'm a sinner, I'm a saint..." Samma person kan spela tusen roller och uppvisa olika grad av charm beroende på vilka hon umgås med och vilket humör hon är på just då.
Sen att jag har någon retlig bacill i kroppen som äntligen vågade säga till nu, gjorde att jag till slut erkände för mig själv att jag inte är helt frisk och alltså gick jag hem från jobbet igår.
Nu ska jag viiiiiila och återhämta mig och förhoppningsvis kan jag sova bort den där lilla irriterande häxan också som knackar mig på axeln.
:-)

Sjukdag

Jaha, det var ju inte helt oväntat. Så som Ebba har kurat ihop sig kramsjukt intill mig och hostat mig rakt i ansiktet ungefär 263 gånger/natt så är det klart att bacillerna skulle hitta till mig också.

Idag tog jag således en sjukdag.
Jag har burrat ner mig i sängen, dragit täcket upp till hakan och mest legat och sträckkollat på serier. Desperate Housewives med andra ord. Vet inte vad jag ska kolla på härnäst, men jag får inte så många minuter för mig själv nu när båda kidsen plus mannen är hemma, så det är kanske lika bra det.

Något som jag blev väldigt stolt och glad över, var att vi fick resultaten på första inlämingsuppgiften i våra kursbloggar idag.

Min intention med att läsa "Att skriva för webben" har inte alls varit att få höga betyg och briljera, utan mest ett praktiskt redskap för att bli bättre på att skriva för webben på jobbet. Därför lämnade jag bara in ett i mina ögon hyfsat bidrag förra gången.
Döm om min förvåning då när kursledaren öser en massa beröm över intervjun och ger mig högsta betyg på uppgiften!

*Guldstjärna i kanten och mycket glad Carro* :-D

Bara in med en massa krut nu och ge järnet på nästa uppgift också (som jag tycker blev mycket bättre än den första) så blir det räkmacka detta!

Ha det så bra alla vänner där ute i etern och inne i stugorna!

Lite lördagssoft

Är inte helt oväntat ganska trött efter gårdagens strapatser, så nu sitter jag och Ebba här och softar i soffan och Tommy och Gabbe är iväg hos svärisarna en sväng efter morgonens fotbollsträning.
Min lilla Ebba-skrutta har också dragit på sig feber under natten så hon ligger nu och snarkar med feberhet panna här i mitt knä medan jag sitter och bloggar. Tycker så synd om henne, de blir alltid så ömkliga barnen när de blir sjuka.
Kanske var det det första snöfallet och lite för tunna kläder som triggade igång febern, eller så var det bacillusker i omlopp på dagis, inte helt ovanligt det heller...

Ja ja, man ska inte klaga.
Nyss när Ebba var vaken pratade hon med Tommy i telefon och hon förklarade noga och omständligt vilket lördagsgodis hon önskade i godispåsen. Så nu kommer de nog hem med det till oss snart, våra grabbar :-).

Kom att tänka på en sak till.
Något som togs upp i filmen igår som skulle bidra till ett ökat välbefinnande hos en själv, var att man skulle känna tacksamhet för de goda saker man har i livet.
Skriver alltså en liten mini-lista:

Jag är tacksam för
- min man och mina underbara barn
- att vi har jobb båda två
- att vi får vara friska (för det mesta) hela familjen
- att jag har ett jobb som jag trots allt trivs med och utvecklas på
- att jag får tillfälle att använda min kreativa ådra även på jobbet
- att jag får uppskattning för vad jag gör
- att jag har världens finaste vänner, de jag väljer att ha nära
- att jag har jättsöta kollegor som jag fikar med varje dag
- att just mina två katter är världens finaste och gosigaste
- att min familj har kommit att betyda allt mer för mig under senare år, även de är världens bästa
- att jag får känna kärlek varje dag
- att jag vet att jag är bra, att jag duger
- att jag kan få flow så allt bara flyter på sådär perfekt om jag ställer in mig på det
- att jag har rätt vältränad kropp om jag spänner mig ;-)
- att jag kan vara jäkligt rolig om jag vill, min tråkhumor till trots
- att människor älskar mig och bryr sig om mig, precis som jag älskar dem och bryr mig om dem
- att jag kan se det underbara i små ting i livet, såsom en kopp god latte på morgonen

Så, det får avrunda dagens tankestund, snart dax för en latte kanske?

Kram alla underbara människor, jag är glad att ni finns i mitt liv!
*Kärlek*

Dagisfoto och hjärtbiffar

Idag är vi hemma sjuka, både lillskruttan och jag. Hon är hostig och jag är allmänt hängig.

Var dock en sväng till dagis på förmiddagen för att ta dagisfoto, sedan hem igen och steka hjärtbiffar. Är riktigt stolt över mig själv att jag lyckades komponera ihop egen mat, som dessutom Ebba gillade att titta på (dock inte att äta, hon åt bara potatismos med massor av ketchup på).

Sen kom Tommy hem en sväng och visade upp ett paket som låg och väntade på mig. Det innehöll en värvningspremie från Amelia *reklam reklam* som var en tunn kofta i one size och en wonder lash mascara från Oriflame.

Alltid kul att vara hemma och drälla sjuk när det dimper ner gratispresenter :-).

Fast snart är det dags att återgå till sängen och titta klart på Teenage Mutant Ninja Turtles som vi började kolla på i morse.
Ebba kläckte ur sig en så klok kommentar också: "Mamma, de pratar svenska mitt i all engelskan! Jag hörde att de sa pizza!"

Gullungen :-D!

Sex and the City

Trots ipren och idel förnekelse (som vännen och grannen A rekommenderade på fejjan) så gick det till slut inte att motstå förkylningen. Den slank obemärkt in som en liten bacill i min hals och växte till sig tills jag inte kunde förneka den längre. Nu har jag alltså sett mig besegrad och har idag bäddat ner mig i sängen, doftljusen är tända i ett övrigt mörkt rum och "Sex and the City" säsong 5 har rullat varm på DVD:n.
Det är nästan som om jag har ett kärleksförhållande till Carrie och tjejerna. Jag menar, man har ju följt deras underbara (fejk förvisso, men vaddå) tillvaro under så många år nu. Man har följt deras medgångar och motgångar i kärlekslivet, olika ämnen har stötts och blötts och det känns som att gå in i en underbar dröm att åter få flyta in i deras New York-tillvaro med Cosmopolitans, Manalo Blahniks och erövringar på det manliga området.

Känner också att jag är lite periodare på vissa områden. Just nu läser jag exempelvis hela Margit Sandemos "Sagan om Isfolket" och har alltid den senaste boken med mig i handväskan. Vilket gör att det är lite svårt att läsa andra böcker under tiden eftersom man vill veta fortsättningen och serien är ju 46 delar lång om jag minns rätt.
På DVD:n rullar för närvarande "Sex and the City" som jag skrev ovan och då har jag svårt att slita mig från det och kolla på något annat.
Och varför skulle jag? Har jag ett flow så har jag ett flow...

Emellanåt (som nu t.ex.) måste jag dock slita mig och gå och micra lite korv stroganoff så jag inte hungrar ihjäl i sjuksängen här.
Sen blir det nog några härliga avsnitt till från siffran och det stora äpplet!

VAB

Ebba-skruttan blev risig i natt så nu stannar vi hemma hon och jag och bara degar.
Rätt skönt. Hon sitter och kollar på Barbie i en julsaga och jag sitter och bloggar som vanligt :-)!
Tommy har lärt Ebba en sång: "B-L-O-G-G-A, mamma gillar blogga!" sjunget med melodin till Blossa Glögg. He he. Lite roligt får man ha!

För en liten stund sedan låg vi och gosade och kollade på prinsessan i hennes rosa speldosa som dansade runt runt, varv efter varv. Nästan så jag blev lite yr å hennes vägnar, men Ebba bara skruvade och skruvade och ballerinan dansade och dansade...

Min skrutteplutta har förutom andra krämpor också fått ett litet elakt stick av någonting (hon säger själv att det var av taggbuskar, men jag vet inte jag) under ögat så det är alldeles lila och svullet. La ut en bild på Fejjan. Annars brukar jag lägga de allra flesta bilderna här på bloggen numera, men omväxling förnöjer.
Kusinen Vendel såg liknande ut när han hade fått myggbett, så det är kanske nån allergi eller liknande som ligger i släkten?
Hmm.

Tja. Annars blir det väl en del röja och fixa och dona här hemma idag. Känns skönt att ha landat här hemma efter första semesterrycket och komma in i lite normala hjulspår igen. Även om det innebär att vi blir sjuka nästan direkt och måste vara hemma från jobb och dagis och dra lite till.

Joinar Ebba framför Barbie och softar vidare.

Lökarna växer

Lökarna växer. Ja, inte mina då då om nu någon med mindre rumsren fantasi trodde det, utan de två som är placerade i en kruka i fönstret ;-)!
Flera centimeter har de sträckt sig upp i luften bara under den senaste veckan och det är ena riktigt ståtliga gröna blad som trånar där på fönsterblecket.



Sen har det hänt en lite tråkig sak med vår älskade katt Oggy. De senaste dagarna har han liksom dragit sig undan för sig själv, lagt sig under något avlägset bord eller annan avskild vrå och inte varit riktigt kontaktbar. Maken berättade att Ebba hade burit runt på honom och kanske råkat tappa honom på något tokigt sätt och därefter verkade han ha så ont och han haltade även på ena bakbenet.
Det här tillståndet varade i flera dagar och igår blev vi riktigt oroliga så maken åkte in med honom till ett djursjukhus för observation. Egentligen skulle han ha kommit hem idag, men då han även kanske har leverproblem så behövde de mer tid på sjukhuset. Förhoppningsvis blir det hemkomst imorgon i alla fall. Vår älskade lilla snuttekatt <3<3<3!! Håller alla tummar och tår för att han blir helt frisk snart så vi får ha vår gamla vanliga kurriga sällskapliga Oggy här hemma hos oss igen.

För att fortsätta på sjukbanan så var jag inne på magnetröntgen med min onda hand idag också. Lite tight med tiden var det, för jag visste att jag skulle in till läkarhuset idag, dock inte vilken tid. Därför ringde jag för att höra om exakt tid igår och talade om mitt ärende på deras telefonsvarare. Idag, tjugo i åtta på morgonen, blir jag uppringd och upplyst om att röntgentiden är klockan åtta. Då stod jag på perrongen vid Slussen för att hoppa på röda södergående linjen som åker till mitt jobb. Bara att strutta ner för trapporna, upp på andra perrongen istället och välja grönt norrgående tåg mot Odenplan istället. Fem minuter i åtta står jag med andan i halsen i receptionen och skriver in mig. Fick sedan en liten avslappnande stund i en röntgentunnel, med kuddar under huvud, mage och fötter och med handen fastklämd under en kamera som hackade, surrade och brummade i tjugo minuter. I öronen skvalade musik från NRJ och jag hade det allmänt meditativt och trevligt. Åkte sedan till jobbet och knegade på som vanligt. Snart får jag besked om vad som är fel med handen och förhoppningsvis någon liten kur som verkar mot det, gärna en kur utan biverkningar om nu någon sådan är uppfunnen.

Imorgon blir det skoj, för då ska jag följa med Gabbe och hans dagisgrupp till Bolibompastudion! :-)

Nu är det dags att sova så vi är pigga och utvilade imorgon hela gänget!

Sov gott, vakna torrt!

Krämporna fortsätter

Eftersom jag har världens gulligaste och mest omtänksamma mamma
<3 Älskar dig <3 så har jag fått en massa tips mot min radda av krämpor. Jag ska försöka beta av dem en efter en och ta de mest akuta först.
Och det mest akuta får man väl säga är dels blåskatarren/urinvägsinfektionen/svampen eller vad det nu kan vara samt min onda, antagligen utslitna, led i högerhanden. Sömnproblemen är ju inte heller skoj. Var på apoteket häromdagen och hämtade ut ett gäng mediciner för en ganska saftig peng och proppade i mig dem jag ansåg lämpliga på måndagskvällen.
Det skulle jag inte ha gjort. Bara någon timme efter att jag hade lagt mig tillrätta i sängen och släckt lampan bredvid två sussande barn, kände jag en stark yrsel gripa mig och mina tarmar började självmant åka berg-och-dalbana. Som tur var hade jag kräkhinken inom räckhåll och jag hann precis fram till den första kaskaden. Jag satt och hulkade och "körde buss" ganska högljutt när maken störtade in och undrade hur det var fatt. Han tyckte att jag skulle bege mig till badrummet men jag hade inga krafter utan uträttade ärendet klart där inne i sovrummet. Sen gick jag på utmattade ben in dit till slut ändå och diskade hinken ren och tvättade av mig. Gick så åter till sängs. Två timmar senare yrsel och berg-och-dalbana igen. Samma procedur igen. Somnade om alldeles kallsvettig och utmattad.

Under gårdagen hade jag inte mycket krafter utan sov, sov, sov! Tempen visade på 38,5 graders feber och totalt på hela dagen åt jag två smörgåsar (som det tog över två timmar att få i sig!!), en banan och ett äpple. Samt två c-vitaminbrus. Vid tidig kväll fick jag även i mig en portion mjölk och Cheerios, dock med en lite sur eftersmak av mjölken. Tog ingen som helst medicin under denna dagen.

Idag känns allt lite bättre. Krafterna börjar återvända, men jag vet inte om jag orkar jobba redan imorgon eller om jag ska stanna hemma en dag till.

En muppig sak också är remissen som jag fick av läkaren för min onda led i handen. Tydligen måste jag själv kontakta Odenplan-kliniken för röntgen och jag satt tålmodigt i mitt bedrövliga tillstånd igår och väntade i seg telefonkö. När jag så slutligen kom fram efter tjugo minuters väntan fick jag svaret att jag skulle FAXA in remissen. Men hallå, kunde inte läkaren som skrev ut den till mig ha gjort det på en gång då? Jag vet inte med resten av Sveriges befolkning, men jag har inget hemmakontor med fax hemma! :-( Scheisse! Nåväl. Maken får ta med remissen (som har fått ett blixtlås från min väska tuggat över sig i kanten) till jobbet idag och faxa den. Jag hoppas att den inte fastnar i faxen och blir helt uppäten. Maken får väl ta en kopia på den först för säkerhets skull så vi har en back-up om något krånglar.

Ja ja. Suckar. Andas iiiiiiin... och uuuuuuut. Tänker på högt gräs som svajar i ljumma sommarvindar och projicerar lugn i mitt inre.

Trevlig dag alla läsare!