Yantra kit

Har köpt ett supernice yantra kit, så igår satt jag och simultantaggade panna, magen (matsmältning) plus värmande ringar på fingrarna. Därefter gick jag och lade mig att vila på den uppblåsta taggkudden och kände lugnet och värmen sprida sig i onda kroppsdelar. Funderar på att köra en favorit i repris på det idag :-).
Sen har jag lovat att låna ut min ena spikmatta till vännen L på jobbet också, så det får jag göra en liten kom-ihåg-lapp till mig själv om.

Måndag kväll

Skriver som vännen B skrev på sin blogg, det bästa med måndagar är att det är så himla långt till nästa måndag! ;-)
Och nu är den snart till ända.
Måndagen.

Den började lite småjobbigt med morgontrött humör, skvalande regn och lång pendling till jobbet (som alltid) och en massa jobbiga uppgifter som låg och väntade på mig på skrivbordet. Dock vände det efter lunch då solen tittade fram och jag var med på ett roligt möte om kulturella skillnader inför Polen.
Sen jobbade jag på några timmar till för att hinna åka till Gabbes skola och lyssna på hur himla duktig han är. Idel lovord från stolt fröken! Mammahjärtat svällde något kan jag tala om! :-)

Vi har haft myskväll här hemma, jag har legat på spikmattan med tända lyktor i fönstrena och mediterat lite för mig själv.
Imorrn är det redan tisdag go vänner! Och jag ska träffa tjejerna efter jobbet över en öl på stan. Kunde vara värre.

Ciao!

Helgfrukost

Har minst sagt en hektisk vecka bakom mig, med fortsatt tillströmning av konkurser på jobbet och låg bemanning. Dock har det avtagit något sedan förra veckan, så man börjar se ljuset i tunneln...

Just nu är det lördag morgon, klockan är kvart över nio och jag och maken håller på och tillreder en helgfrukost bestående av bacon och ägg, frallor och thé från Gotland.
Har också börjar prenumerera på en "Mindfulness"-tjänst på mobilen så ibland piper det till och det kommer några tänkvärda rader om att tänka på andningen eller uppskatta de små sakerna i livet. Rätt skönt och välbehövligt för min del.

Jag provade även en favorit i repris - spikmattan - häromdagen och det gjorde susen med avslappningen. En förutsättning där är förstås att inte någon unge kommer in och river sig på den som Ebba gjorde en gång för något år sedan när jag låg på den och hon blev gosnödig.

Apropå att skada sig så skrev jag om det på Fejjan, men har inte kommit mig för att skriva det på bloggen än. Ebba fick sig ju en rejäl smäll när hon krockade med granntjejen på cykel nu i veckan. Det var så illa att hon fick åka in med Tommy och tjejens pappa på akuten och limma ett djupt hack mellan näsan och munnen. Hon skrapade också upp näsan och hakan samt fick en stor bula i pannan. En dyrköpt erfarenhet. Vi får hålla tummarna att inga permanenta tänder tog stryk, men allt såg tydligen fint ut enligt tandläkaren.
Nu har Ebba gått med snygga turkosa plåster i nyllet och matchande turkosa trosor som det står "Fredag" på igår och såren börjar faktiskt se lite bättre ut. Lilla skruttan då!

Ja ja, nu ska vi förtära äggen och baconen här.
Tjing!

Drömmar

Jag vill inte kalla dem dagdrömmar, för jag hade dem nu när jag sov, men de var dock på dagen. Ja om jag säger att jag är hemma sjuk denna måndag så kanske det klarnar.
Har en enveten förkylning som hänger sig kvar och gör mig trött och däckad och när jag låg där i godan ro och slumrade om efter att ha lämnat ungarna på dagis, började drömmarna jaga mig. Det handlade om packade matsäckar, utflykter åt höger och vänster på kidsens dagis och inga instruktioner om vem som skulle vart när. Minst sagt jobbigt! De olika rummen var som busshållsplatser och drog man upp en lucka vid "busshållsplatsen" så var alla ungar i samlad trupp där nere, färdigklädda och klara, redo för vilket utflyktsmål det nu månde vara. För att komma ner genom luckan krävdes en viss liten gul biljett som man skulle ha erhållit på förhand och jag hade inga biljetter, hur jag än genomsökte fickorna. Gabbe och Ebba stod uppe med mig och höll mig i varsin hand, irriterat stampande, medan jag försökte lokalisera vem som skulle vart och när. Jag såg inga bussar eller tunnelbanor komma för de var under jord, ovan jord var det bara gamla vanliga dagiset och paniken växte alltmer! Till slut, efter att ha ställt några ledande frågor till Gabbe, kom jag på vilken utflykt han skulle med i dag och således vilken lucka han skulle stiga ned i. Jag drog upp luckan och bönade och bad att han skulle få följa med, men dagisfröken skakade bara på huvudet och sa som Emils piga Lina på bred småländska (fast hon eg. talar stockholmska): "Lugna sig nu, Emil i Lönneberga!". Nobben direkt!

Usch! Antar att drömtydare skulle se det här som att jag känner mig jagad just nu och full i skallen av att försöka hålla reda på alla lappar och utflykter hit och dit. Och det stämmer ju. Jag har väldigt många bollar i luften just nu (inte bara för barnens del, utan själv också) och förtjänar verkligen lite lugn och ro här hemma nu när jag ska krya på mig som det är meningen. Ändå löper mina tankar amok och kräver att jag ska hinner bygga både Rom och gärna några städer till, när allt jag borde göra är att vila vila vila!!
Moderna kvinnans dilemma! T.o.m. när man är sjuk stressar man upp sig för allt man inte hinner. Känner att jag måste öva mig mer på mindfulness (tugga russin, minns ni?) och avslappning.
Tog faktiskt fram spikmattan igår till de två sista avsnitten av Cougar Town (klappar mig själv på huvudet för duktigheten), men då lyckades Ebba naturligtvis rispa sig på en av spikarna så hon började blöda (bonkar på huvudet istället för att jag är en dum mamma) :-S, så det bidde ju inte så bra det heller!

Nåja. När jag har stressat ner lite mentalt igen här ska jag försöka gå in på Tradera och ENBART köpa ett par gummistövlar till Gabbe nu i storlek typ 30 (blir nog bra). För regnet vräker faktiskt ner här utanför och gympadojjor blir ganska genomsura då...

Trevlig dag till mina läsare också!

Spikmatta

Då har jag alltså följt trenden och frivilligt låtit tusentals små spikar vila mot min rygg. Idag var det invigning av spikmattan. Under högtidlig ceremoni tog jag bort transportplasten och bredde ut den svartvita plastdoftande taggfilten på sängen. Låg sedan i någon halvtimme och begrundade livet medan kroppen lät blodtillförseln strömma till ryggen och sänka hela kroppen i ett djupt avslappnat tillstånd.