Paus

Paus från ekorrhjulet idag.
Hemma med sjuk Ebba. VAB. Ebba fick spruta mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio och blev lite febrig i nättras. Så vi lullar runt här hemma idag och tar det lugnt. Ebba ritar teckningar och klipper ut pappershjärtan till mig och jag dricker lite kaffe med mjölkskum och varvar ner.
Försöker verkligen andas in och andas ut. Känna stressen rinna av mig. Inatt sov jag på sömntablett igen. Ebba gnydde lite mitt i natten och när jag hade vyssjat henne och hon hade somnat om lyckades jag också sjunka in i den ljuva sömnen igen och vaknade relativt utvilad. Ibland när kroppen säger ifrån, när det ringer varningsklockor i huvudet hela tiden i form av tinnitus, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning och ständig oro, då är det dags att sätta sig ner, tömma huvudet och bara andas in... andas ut.
Om mindre än en vecka är det Polen. Hoppas verkligen att kroppen går tillbaka i gamla lugna hjulspår igen efter det.

Stråkblogg

Är inne på sonens skolas stråkblogg och kikar på bilder och lyssnar på melodisnuttar. De som inte sysslar med musik går verkligen miste om en stor del av livet, ett helt sinne uppfylls av ljuva toner (om de inte är för gnissliga då ;-)), koordination övas upp och man blir mer samspelt med sina kamrater eftersom musiken ska spelas upp samtidigt på alla olika instrumenten.
Dessutom korstränas hjärnan och grunderna för matematik byggs upp i åttondelar, kvartar och halvtoner, såväl som lika långa pauser.
Är verkligen jättestolt och glad för Gabbes skull att han har fått chansen att lära sig spela fiol.
Birgers Blues, you rock!

Fredagsmys

Nu är det fredagsmys, hoppas inte föräldrarna stör!
Har tillverkat en egen fredagsmyströja som jag tänkte mysa lite extra i igår, men Ebba lade naturligtvis rabarber på den genast, så det bidde hennes fredagsmyströja istället. Hon passade på att drälla ner den med choklad och annat på en gång också, så nu åker den i tvätten.





I samma veva damp Gabbes fina skolfoto ner i brevlådan också. Mina fina barn. Mammahjärtat smälter!

Negativa beteenden

Känner att min självkännedom har ökat rätt markant sedan jag blev vuxen för en sisådär fjorton år sedan.
Och jag märker att beteenden och mönster upprepar sig hos människor, vare sig de vill eller inte.
Människor som har varit med om jobbiga saker som de inte har kunnat/trott sig kunna bearbeta upprepar ett negativt beteende som i sin tur blir väldigt jobbigt för omgivningen att handskas med. Nu pratar jag inte om någon specifik person som behöver känna sig utpekad, utan jag menar generellt. Detta gäller de flesta som är med om ovanstående.

Hursomhelst. Jag är ett ganska stort fan av tidningar som behandlar hjärnan och psykologi och jag älskar "hjälp-dig-själv"-program à la Dr Phil. Dem slukar jag som en godispåse en väldigt hungrig lördag utan ätbar mat i kylen.

Någonstans i tonåren eller när på vägen man nu bestämmer sig för vem man är, etablerar man ett beteende som sedan är väldigt svårt att bryta. Man bestämmer sig för om man ska leva hälsosamt eller inte, i harmoni med omgivningen eller inte, om saker som händer runt omkring en är någon annans fel, eller om man själv kan ha ett finger med i spelet och påverka...

En kategori som jag har väldigt svårt för, är de som (medvetet eller omedvetet) ser sig själva som offer och skyller allt ont som sker omkring dem på andra. Det kan vara ett negativt mönster som man har etablerat själv och som man upprepar om och om igen. Hela tiden skyllande på alla runt omkring en. Ååååh, det är så maktlöst att stå och se på när något sådant sker.
För att inte tala om "leveling", man känner sig underlägsen någon annan människa och måste trycka ner denne, för att den ska komma ner på samma nivå som en själv, eller lägre, så att man själv kan känna sig överlägsen.
En annan negativ egenskap jag avskyr är långsinthet.
Tyvärr har jag fått den egenskapen nedärvd i min DNA från flera olika håll, men när man inte kan se förlåtande på andra människor utan måste slänga ut dem i kylan för någon bagatell, då kokar jag inombords.

Så, nu har jag fått vädra mina negativa tankar litegrann. (Vart hundrade inlägg ungefär har jag faktiskt rätt att göra det tycker jag! ;-))

Nu ska jag tanka på med lite nya positiva affirmationer och andas lugnt och fint igen. Och se på andra människor genom rosaskimrande glasögon och försöka se det goda uppsåtet bakom det ibland alltför tråkiga beteendet.

Dop

Idag döps min lille söte gudsons lillebror i Visby Domkyrka.
Lindelo Gaut Viljar döps han till och blir därmed den tredje i "V"-raden. VVV. Vendel, Vemund och Viljar.
Alla VVV-arna har djurnamn också. Ekorre, Varg och (Linde-)Lo.
Är verkligen jättesynd att jag inte kunde närvara, först krockade datumet med min Polen-resa, men när den flyttades fram en vecka var det ändå så mycket i görningen (Gabbes kalas, all planering inför Polen, sjukdomar här hemma) som tar upp tid och energi, så vi får komma över och gosa med dopbarnet längre fram istället.
Har skickat över ett par gosiga doppresenter som vi får hoppas att dopbarnet uppskattar också!
*Kram*

Sjuåringen

Igår fyllde Gabbe 7 bast och det firades med tårta och kalas och tutor och mat och godispåsar och massa kompisar och familj här hemma i Casa Tupp igår.
Det var riktigt mysigt och trevligt (som alltid) även om ljudnivån ibland gick några decibel för högt.
Gabbe fick en massa fina leksaker och alla gäster, både stora och små, verkade trivas på alla fronter. Med starka lungor blåste han ut de sju ljusen ur tårtan som var egenhändigt dekorerad av mammas kusin J. Hon hade också varit ballongansvarig innan kalaset började, så det var så fint med ballonger och girlanger överallt.
Naturligtvis var det också fiskdamm och alla småttingar (som inte var för små) fick godispåsar att gotta sig med. Precis som det ska vara på kalas! Tycker jag. Och det hoppas jag att födelsedagsbarnet håller med om.
:-)

Vi kan spela fiolioliolej

Idag har vi suttit ett gäng glada mammor och pappor på sonens skola med våra barns stråkinstrument i nävarna och tränat en liten snutt som heter "Birgers Blues". Den går såhär:
Dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch dom dom dom dom sch sch sch sch!
Ni förstår va?
:-)
Genom att göra det har vi korstränat vår hjärna och blivit jättesmarta, precis som våra knoddar... Men seriöst är jag jätteglad att Gabbe har börjat fiolträna. Det var nästan så kul att jag skulle vilja börja på fiolkurs själv! Bara den lilla detaljen att tiden inte räcker till. Hade jag tid i oceaner skulle jag dessutom vilja sjunga i kör och spela teater och gå skrivarkurs. Och teckna. Och springa lite mer.
Var ute en joggingrunda nu i kvällningen också, innan jag kom hem och duschade och ställde mig att baka två sockerkaksbottnar att ha i Gabbes tårta på torsdag.
Sen hängde jag tvätt och fyllde diskmaskinen och dammsög hela lägenheten också. Pustar ut litegrann och hinkar i mig en 33 cl C-C.
Lite får man vara värd när man fioltränar, joggar, bakar, putsar, diskar, städar och står i, tycker jag i alla fall!
Nu snart dax för ett litet sömniller och sen sömn, ljuv sömn.
Zzzzzzzzzzzzz.