Jag och min latte

Gabbes och Ebbas kompis V sover ju över här och spenderade hela dagen med oss idag, eftersom hans mamma jobbar helg.
Vi har haft heldag tillsammans och varit på utflykt på både den kommersiella hamburgerkedjan med de gyllene bågarna och så har vi varit och sett "Shrek 4 - nu och för alltid". Fatta man kände igen sig som utarbetad småbarnsförälder i den filmen :-)!
Kidsen tyckte det var kul med alla träsktrollen och häxorna som fajtades och själva satt vi alltså och nickade igenkännade med stackars utslitna pappalediga Shrek.
Som bilden visar passade jag på under Doncen-besöket att inmundiga den dagliga latten.

Ikväll är det sedan lite vuxenfest igen hos de goda vännerna K och M. Barnfritt, jiha! :-)
Tommys föräldrar kommer hit en liten stund så ska de få umgås med gullungarna hela kvällen medan vi roar oss.
What a weekend!

Pyjamasparty

Den ena tillställningen avlöser den andra. Igår fick vi beskåda denna vackra handmålade DIF-ölsejdel hemma hos "Dannelie" där det var vuxenpartaj och idag är det pyjamasparty här hemma när Gabbes dagiskompis V gör oss sällskap här tills imorgon eftermiddag. Hans mamma skulle jobba obekväma tider och pappan var bortrest så vi ställde upp som lite nattis och sällis här i ett dygn ungefär.
Supermysigt!
Gabbe är så nöjd att bäste dagiskompisen är här, man märker verkligen hur stolt han är att han är stor kille som får ha pyjamasparty alldeles själv hemma hos sig!

Så har vi kollat på Shrek och ätit kletig kladdkaka till efterrätt efter en mumsig korv stroganoff-gryta och ungarna har bluddrat och bladdrat om allt mellan himmel och jord.

Nu är trött mamma vimmelkantig här efter all uppassning och tänkte snart ta och däcka i egen säng.

Zzzzzzz.

Presentkorg

Nu har vi pysslat klart presentkorgen, mestadels Ebba och jag. D.v.s. har vi bakat kladdkemuffins, mjuk pepparkaka samt lite småkakor och lagt in i små påsar med krusidullade snören runt.
Vi har även scrappat ihop ett litet hjärtkort med bild på Gabbe och med pappersblommor och papphjärtan som prydnader på. Vi har använt filtbokstäver för att få fram vårt budskap och inuti har vi skrivit några ord till tack för åren som har varit på Gabbes dagis. Från 2006 när han började på småbarnsavdelningen till 2010 när han nu som flyttfågel får luft under vingarna och är flygfärdig att lämna trygga boet och ge sig ut i stora skolvärlden till hösten.
Spännande! Sista dagen imorrn. Lite nostalgi, men mycket förväntan inför framtiden också...

Nytt perspektiv

Läser återigen igenom min barndoms berättelser för mina egna små när det är nattsagedags. Och det är förunderligt hur perspektivet ändras med tidens gång.
Som versen ovan, från Barnkammarens bok, utkommen 1967 och illustrerad av Jenny Nyström.
När jag var liten tyckte jag så fruktansvärt synd om barnen som inte blev utfordrade av elak mor.
Nu när jag är i samma sits själv (nästan) som den elaka modern ser jag hennes uppgivenhet i ögonen, de skrikiga och gnällande barnen som drar henne i förklädet och stör henne i alla hennes hushållsliga uppgifter. Det var till och med att jag kommenterade när jag läste versen för mina barn:
"Åååh, stackars mamman. Vad jobbigt hon har det med alla gnälliga barnen som stör henne!"
De tittade bara på mig med stora oförstående barnaögon och undrade varför jag inte tyckte synd om barnen..?
He he, fokus förflyttas.

Muffinbak

Som så många andra sjukdagar har jag passat på att baka lite. Den här gången satsade vi på kladdkakemuffins för att så småningom överlämna i en liten presentkorg till Gabbes dagis som tack för den här tiden. Tänkte scrappa ihop ett litet fint personligt kort också så att vi verkligen visar vår tacksamhet.

Ebbas irriterade stick under ögat var vi till doktorn med. Hon (doktorn alltså) tyckte inte att det verkade vara någon fara. Om det blev värre skulle vi komma tillbaka, men fick inte med oss nåot annat därifrån än en Lille Skutt-stickers som Ebba var mäkta stolt över! :-)

Apropå det förresten, jag läste i senaste Amelia att den första serie-gay-bebisen har skapats. I senaste numret av Bamse har tydligen Lille Skutts bror med sin manlige vän fått en mini-kanin.
Hi hi.
Lägger in en liten artikel om det här under.

VAB

Ebba-skruttan blev risig i natt så nu stannar vi hemma hon och jag och bara degar.
Rätt skönt. Hon sitter och kollar på Barbie i en julsaga och jag sitter och bloggar som vanligt :-)!
Tommy har lärt Ebba en sång: "B-L-O-G-G-A, mamma gillar blogga!" sjunget med melodin till Blossa Glögg. He he. Lite roligt får man ha!

För en liten stund sedan låg vi och gosade och kollade på prinsessan i hennes rosa speldosa som dansade runt runt, varv efter varv. Nästan så jag blev lite yr å hennes vägnar, men Ebba bara skruvade och skruvade och ballerinan dansade och dansade...

Min skrutteplutta har förutom andra krämpor också fått ett litet elakt stick av någonting (hon säger själv att det var av taggbuskar, men jag vet inte jag) under ögat så det är alldeles lila och svullet. La ut en bild på Fejjan. Annars brukar jag lägga de allra flesta bilderna här på bloggen numera, men omväxling förnöjer.
Kusinen Vendel såg liknande ut när han hade fått myggbett, så det är kanske nån allergi eller liknande som ligger i släkten?
Hmm.

Tja. Annars blir det väl en del röja och fixa och dona här hemma idag. Känns skönt att ha landat här hemma efter första semesterrycket och komma in i lite normala hjulspår igen. Även om det innebär att vi blir sjuka nästan direkt och måste vara hemma från jobb och dagis och dra lite till.

Joinar Ebba framför Barbie och softar vidare.

Måndagen avklarad

Kändes minst sagt trögt att ställa väckarklockan och masa sig upp 05.30 åter igen. Första jobbarmåndagen efter semestern gick inte helt oväntat segt, men efter första fikapausen uppe på takterrassen var jag nästan helt mitt gamla inkörda jobbarjag igen och jag knegade på med gott humör!

Något som förmörkade dagen något (förutom gråmulna moln som hängde över våra huvuden och iskalla vindar som pinade oss) var en gnisslande tandvärk som jag har i min nedre visdomstand på höger sida. Under senaste tandläkarbesöket beskrevs det för mig att det skulle bli en ganska invecklad och omständig operation att ta bort den, eftersom rötterna tydligen har snurrat in sig i varandra på något vänster, så jag drar mig i det längsta för att gå dit. Ville inte ens ta spruta när jag skulle föda mina två barn eftersom jag lider av enorm sprutfobi och knappt kan se på en nål, så njaaa, jag är inte helt sugen på att gå dit som sagt...

Hmm, vad har hänt mer då?
Kidsen och Tommy har tränat cykling på gräsplanen här utanför. Gabbe är lite sen med cyklingen utan stödhjul så nu blir det nöta, nöta, nöta! Han klarade faktiskt några meter ett par gånger när Tommy släppte så snart sitter det. Trägen vinner!

Nu måste vi gå och hit the bing för att orka upp imorrn igen. Jobbarvecka = sova tidigt-vecka!

Kramar!

Regn och kalas i Julita

Idag har vi kört en "liten" sväng på knappt 40 mil för att kalasa hos kussen C och hennes knoddar i Julita. Maken svängde även in på Vingåkers Factory outlet och fyndade Tiger samt Nudie-jeans medan jag och kidsen kalasade på nachos, köttbullesmörgås samt pannkakor med sylt och grädde.

Väl framkomna till kusse med kids slog vi oss ner i deras prunkande trädgård och inmundigade kaffe med dopp. Kidsen lajade runt i hemmagjord hinderbana och när de första regndropparna började falla från skyn gick vi in för att smaska i oss mer godsaker, bakverk och tårta.

Mestadels var det dagiskompisar som gästade kalaset och så då vi långväga resta släktingar som var lite katter bland hermelinerna.

Jag tycker dock det är så otroligt kul att vi har återknutit så goda band med släktingarna på pappas sida under de senaste fem-sex åren och det känns bara hur naturligt som helst att umgås med dem. Vi är ju samma kött och blod, men det är ju inte någon garanti för att man ska umgås.
Nu har vi dock varit på hur många kalas som helst hos varandra och fler lär det bli! :-D

Kul att prata gamla minnen om farfars far och hans bravader på sin tid som livvakt åt gamla konungen och allt sånt där som lätt annars faller i glömska.
Vår släkt hade ju också det underbara Lagnö tillsammans innan det så brutalt rycktes ifrån oss härom året *sörjer*. Såg en tavla därifrån i hennes vardagsrum idag och många minnen från svunna tider kom åter över mig...

Ja ja. Åter till skyfallet som nu sveper över vårt avlånga land.
Det är nyttigt för den uttorkade jorden med lite livgivande väta. Många gräsmattor häromkring är totalt utbrända och liknar mer skorvig ökenjord än frodigt grönt gräs, men med mycket regn och en en knippa uthållighet får vi hoppas att naturen återintar sitt prunkande gröna tillstånd.

Nu är klockan nära midnatt (igen) och jag måste gå och knoppa för att kunna ställa om mat-och-sovklockan någotsånär i normalläge igen, inför återintåget på jobbet på måndag. Sen blir det två veckors kneg och därefter återigen tre veckors välförtjänt semester *skönt*!

Natti!

Layoutbyte

Fick det lite deprimerande beskedet igår att min fina design på bloggen skulle försvinna idag. Vilket också hände. "Cutest blog on the block" där jag hade norpat de fina rosa krusidullerna har tydligen blivit en betalsajt vilket gjorde att de helt sonika bara norpade tillbaka designen igen. Easy come, easy go!

Nu håller jag i vilket fall på och experimenterar lite och har för tillfället fastnat för en bakgrund full av färggranna shoppingkassar *mumma*!
Funderar nästan på att döpa om bloggen till shoppingmammans vardag istället för att matcha, men det skulle antagligen frammana en ovälkommen identitetskris, så jag lattar vidare, mjölkmage till trots ;-)!

Ja ja. Jaha, vad ska jag skriva nu då? Jag och maken är mäkta möra efter en tripp av stora mått. Eller, ungarna skötte sig galant på överresan från Gotland, men vi har gjort så många småtripper nu under semestern att jag skulle med glädje kunna tillverka en egen fotboja för att vi skulle kunna hålla oss hemma några dagar!
Imorrn bär det iväg på nytt till kussen C och hennes knoddar C och A som fyller år och i övermorrn en till tripp till Tommys kusse som fyller. Ingen rast ingen ro!
Vila får man göra i graven.

Sen för att spä på det här ytterligare med shoppingkassarna i bakgrunden så anlände en liten fin leverans av nätshoppade kläder till mig igen. Drar mig nästan för att räkna, men *harkel* fem nya klänningar plus leggings, strandshorts, halternecktoppar och tunikor, har jag tänkt mig att jag ska skutta runt i resten av sommaren (förutom de massiva berg av redan inhandlade klädnader som jag redan har hunnit shoppa denna sommar).
Inte att förglömma heller de redan befintliga plagg som ligger i garderoben och hotar att spränga den åt alla bredder.
Det blir bara att ta en stor svart plastkasse, knöa ner så mycket gammalt jag hittar i gömmorna och skänka till tacksam svärmoder igen.
Vi har hittat ett litet kretslopp som fungerar, min mamma skänker mig allt avdankat som hon har tröttnat på, jag mellanlandar i min garderob och slutligen hamnar det hos Tommys mamma som blir den sista i ledet att bära det några varv till.
Eller, fjärde ledet kanske blir Stadsmissionen eller Myrorna, vad vet jag?

Nu ska jag bre på lite grevé på några saltade smörgåsrån, dricka upp det ljumma théet och strax natta mig själv så vi orkar med nästa semesterdag...

Godnatt!

Gotlandsbilder

Pepprar som vanligt mina läsare fulla av bilder från vad vi tar oss för. Nu ligger som bekant en otroligt trevlig Gotlandsvistelse i backspegeln. Ett axplock nedan...

Stekare på Kallis

När solen stod som högst på den gotländska sommarhimlen begav vi oss ner en sväng till Kallis (eller ja, Kallbadhuset då) nere vid Visby hamn. Med vita stenar mellan tårna kände vi det ljumma vattnet smeka oss över vaderna alltmedan stojet och stöket från musiken och alla partyglada ungdomar skänkte en partystämning över den hela vackra Gotlandsvyn.

Det är något smått nostalgiskt och även för min del aningen ångestframkallande över att inse att vi var på tok för gamla för att stå och trängas innanför det där bratsfyllda stängslet. Det är inte bara ålder som anger tillhörighet där. Det är även status, skönhet och inte minst stekarpoäng.

Har du inte ett brunbränt sexpack nedanför kotlettfrillan och fjorton kompisar som skränar i takt med dig, har du inget där att göra.
Alternativt på tjejsidan ska du vara platinablond, pepparkaksbrun, ha botox i läpparna och se ut som Barbie i shorts som nätt och jämnt döljer bikiniwaxningen och linnen som framhäver brunbrända kurvor.

Just ja. Du får inte ha passerat 19 bast heller. Kan komma in på nåder som max 24 åring, men vi gamla 70-talister som varken växt upp med Svampbob fyrkant och knappt känner till Eclipse, vi känner oss hopplöst utestängda.

Kommer ihåg något år förrförra sommaren tror jag det var. Vi traskade ner till Kallis, maken och jag och så våra två små knoddar i barnvagn. Såg alla brunbrända sexpack och yppiga Barbie-wannabees som svängde runt med drinkar i händerna och fullkomligt lyste av stekarpoäng.

Själva stod vi med två bajsiga, kräksiga ungar, hängande slapp mage och påsar under ögonen som nästan de själva kunde fylla upp D-kupor och undrade vad i hela fridens namn vi gjorde där?
Kulturkrock big time!

Förundras över de människor som säger att de inte alla påverkas av sin ålder. Noll och intet åldersnoja what so ever. Men hallå!!!
Märker ni inte att världen där ute är ungdomarnas värld? Vid 30 fyllda ville jag krypa in en en mörk sval idedvala, dra ett tjockt täcke över mig och aldrig nånsin mera komma ut.

Alltså. 20 is the number!
Vid 20 röjde jag fett i Düsseldorf, hade clubhoping, började högskolan, hade mina första riktiga bläckor, raggade, partade, festade, hade total frihet och bakissov till långt inpå eftermiddagen nästa dag...

Nu. 30. Plus ett. Tvingas upp tidigare en den första morgontupp varje dag, stressar till mig 45 egentidsminuter, innan familjerullen börjar, väcka, väcka om, väcka om tredje gången, börja skrika på barnen att det börjar bli bråttom, efter diverse hot och mutor halvt dra, halvt locka med dem till dagis, stressa till jobbet, jobba hundra procent plus alla fikapauser, stressa hem den långa resvägen igen, halvmuta i ungarna något halvfabrikat, stressleka för att kompensera den långa frånvaron på jobbet, både fysiskt och mentalt och slutligen däcka vid 21-snåret, av ren och skär utmattning och utan hopp om att nästa dag blir ett endaste dugg bättre...

Hmm. Fatta då att man utvecklar åldersnoja.
När man dessutom kastar en liten kort kik i spegeln går det ju att ganska omgående fastställa att den bilden inte längre har många likheter med fjortisbratsen där ute.
Tiden, vem uppfann den?

Bad idea!

Jobbe?? Naj.. Semesta!!

De orden (som jag för övrigt läste på en t-shirt på Gotlandsbåten igår) uttrycker så väl den känslan man får då man krossar Östersjön och stiger iland i Visby hamn.
Även om det just nu myllrar av turister så är det ändå en så himla avslappnad känsla som griper tag i en när man går i land på Sveriges underbaraste ö!

Jag och maken träffades här för tio år sedan, han var nolla och jag var hans omhändertagande fadder ;-) och vi har många fina minnen härifrån. 2001 förlovade vi oss vid kärleksporten i ringmuren utanför Botaniska trädgården och det var i de trånga studentkorridorerna på Mejeriet utanför Söderport som vi började vår gemensamma vandring mot där vi är idag.

Ibland kan man fråga sig varför vi flyttade härifrån. Som en artikel säger, som syrran har uppsatt på kylskåpet, så ångrar man aldrig en flytt till Gotland. Det fantastiska lugnet som sänker sig över stressade stockholms-nerver, den undersköna miljön, vågornas skvalpande mot kalkstensvita stränder, de uråldriga ruinerna som sträcker sig mot den turkosa sommarhimlen och den underbara dialekten som pratar på om pinnsvein och lammungar.
Naj hiu!!

Skönt att syrran bor kvar åtminstone så vi kan komma och våldgästa henne någon gång i kvartalet, dricka av det kalkrika vattnet och bara slappna av i ljumma Summarn kummar-kvällar! (Och höstkvällar, vinterkvällar och vårkvällar också förstås). Med en mugg äkta Gotlands-thé från Kränku i nypan.

Plastic fantastic

Ibland har man lust att hjälpa naturen lite på traven. Åldern tar obönhörligen ut sin rätt och fettdepåerna på låren rinner inte lika snabbt av en som förr i tiden när man var ung och lovande (nu är man bara "och" som min make brukar säga ;-)). Magen som har burit två barn under totalt arton månaders tid blir sig aldrig riktigt lik och de depåer som har rymt mjölk har helt tappat innehåll och vänder sig nästan inåt.
Visst, man har en helt fantastisk kropp som har klarat så mycket, burit och gött två liv, men ibland har man lite, bara lite lust att se ut som förr igen. Ung och lovande.
Ser på Plastikkliniken på tv. Ser plastikopererade och botoxinjicerade Real desperate housewives of New York och tänker att kanske, kanske har de det lite roligare än jag, de som har råd att hjälpa naturen på traven och se ut mer som Barbie än som trasdockorna, de som har råd att välja.
Visst kan jag också ta ett lån och lägga in lite kvinnliga kurvor där fram. Dock uppstår det lilla problemet att det blir ännu ett lån att amortera av varje månad, jämns med studielånet, bolånet, renoveringslånet och billånet (som förvisso Tommy har tagit själv, men jag sticker till honom pengar då och då för att det ska gå runt).
Hamnar nära nollan några dagar efter löning varje månad, är det då väl investerade pengar att skära upp kroppen och stoppa in främmande material för att se lite bättre ut, lite mer proportionerlig, men samtidigt mer plastig?
Skulle jag få samma bemötande på stan?
Som det är nu får jag inget speciellt bemötande. En vanlig kvinna. Inte särskilt intressant så att man vill kolla två gånger.
Jag har en kompis som har hjälpt naturen på traven. Hon är numera väldigt välsvarvad och folk glor nästan ögonen ur sig när hon kommer trippande. Folk dreglar med öppen mun utan minsta skam i kroppen, hon får gratis drinkar och hundratals anbud och komplimanger när hon är ute på krogen.
Lite vill jag vara som hon. Undrar bara om det känns helt OK att veta att man köper folks uppmärksamhet. Är det värt 40 laxar?
Vet inte.
Samtidigt vet jag att hon kan ha svårt för att bli tagen seriöst.
Vissa talar bakom hennes rygg och hon får inte full cred på jobbet för det hon utför, även om hon är lika bra som alla andra. Andra utgår automatiskt från att hon är blåst, bara för att hon är snygg. Undrar hur det skulle kännas, att männen glor ögonen ur sig i ens urringning medan kvinnorna tasslar bakom ens rygg.
Undrar om det inte är tryggare att som jag bara vara halvsnygg och få halvmycket respekt åtminstone?

Funderar vidare...

Prinsessor på vift

Idag var grabbarna riktigt grabbiga och drog in till Råsunda för att heja på AIK i fotboll.
Då bestämde vi tjejer oss för att vara riktigt tjejiga och vad passar då bättre än att ta på sig prinsessklänning och tiara och styra kosan in mot stora shoppingcentret och shoppa för allt tygen håller?
Sagt och gjort.
Jag och Ebba gick runt i timtal och åmade oss och klappade och smekte på fina glittriga fjärilsdiadem, mjuka gosevovvar och vackra lila hattlådor i papp.
Har haft en riktig heldag idag (passar bra att vi var inomhus eftersom det för en gångs skull var mulet väder också) och avslutningsvis hade vi en inomhuspick-nick på en filt på köksgolvet, där vi dukade fram chokladbollar, saft och en hel hög med jordgubbar!

In the middle of the night

Sitter här för tjugoelfte gången under den här semestern och nattsuddar, bara för att.
Jag som har blivit from som ett litet lamm som går och lägger mig i tidiga kvällningen på vardagarna annars, har vänt totalt upp och ner på dygnet och sitter och lullar och dricker svart kaffe mellan spöktimmen och tidig gryning.
Vet att semestern är till för att inte bara hitta på en massa mysiga saker med familjen utan också för att vila upp sig riktigt ordentligt. Och vända på dygnet. Om man vill.
Jag vill.
Just nu i alla fall. Sitter och fnular och funderar och resonerar och talar i telefon med olika människor och börjar få en extremt skeptisk syn, inte minst på förhållanden.
Tänkte nu inte nämna någon och inte glömma någon heller för den delen, men jag kan ju säga så mycket som att vad jag har hört under de senaste veckorna har format mig från en normalt troende människa till en total ateist. Nu gäller inte detta tron på en Gud eller högre makter.
En relationsateist helt enkelt.

Relationer är för komplicerade för att kunna existera en längre tid. Människor är så komplexa, de har ett så brett känsloregister att det är i stort sett fysiskt omöjligt att bibehålla en långvarig totalt intakt och kärleksfull relation utan att utplåna sig själv.
Eller så är det just det som behövs? En liten dos utplåning av sig själv från båda parter, för att kunna ingå den gyllene och oupplösliga symbiosen som varar hela jordelivet och himmelslivet med.

Varför finns relationer?
Krasst behöver vi kunna föröka oss och har därför uppfunnit den moderna familjen, mamma, pappa, barn, för att enkelt och smidigt kunna reproducera oss och bringa avkomman upp i någotsånär trygghet och säkerhet.

Familjen. Tvåenigheten. Treenigheten.
Vad Gud har sammanfogat ska inte människan kunna upplösa.
Var det inte det bibelcitatet Vesslan och Vickan valde i kyrkan för snart en månad sedan? Undrar om en eventuell skilsmässa kommer kablas ut lika massmedialt och tillföra Sverige samma rojalism och hysteri som bröllopet gjorde?
Madde gav ju minst sagt pressen munsbitar som de tacksamt svalde med hull och hår när Jonas små bravader uppdagades. Undrar om folk skulle sitta med näsdukar världen över och bedrövas och känna det svenska blodet pumpa i ådrorna om Kronprinsessparets äktenskapliga upplösning skulle kablas ut på samma sätt.
Skulle det året kanske bli hatets år, eftersom 2010 utnämndes till kärlekens år, med glassar, porslin, smöriga blåbärsmazariner och allt vad det var...

Bara funderar.

Och inte lär jag bli ett dugg klokare av det heller.
Skapar bara djupa hjulspår där kuggarna och sommardäcken snurrar runt runt. Cirkelresonemang. Ett dött hopp för den mänskliga rasens varande och förhoppning om något större än bara en fortplantningsmekanism och primära, stenåldriga behov, som skapar en massa skit istället för gemenskap.

Tittar ner i mitt halvtomma kaffeglas (dricker numera kaffe utan mjölk eftersom tarmarna sväller så) och inser att jag får alldeles för mycket vakenhet för mitt eget bästa.
Ska strax strutta iväg till badrummet, ta ur linserna, borsta gaddarna och klarvaken lägga mig mellan de nybäddade lakanen och resonera vidare, med tankarna galopperande i 180...

Junibacken

Idag tuffade vi åter över vattnet med Djurgårdsfärjan, denna gång för att besöka Astrid Lindgrens pärla Junibacken.
Åter gick jag runt som en paparazzi (eller jag kanske ska säga mammarazzi) med kameran i högsta hugg och förevigade varenda litet steg kidsen tog.
Här kommer ett urval... (tog 240 kort idag men 16 publicerade får räcka ;-))
Enjoy!