Jobbe?? Naj.. Semesta!!

De orden (som jag för övrigt läste på en t-shirt på Gotlandsbåten igår) uttrycker så väl den känslan man får då man krossar Östersjön och stiger iland i Visby hamn.
Även om det just nu myllrar av turister så är det ändå en så himla avslappnad känsla som griper tag i en när man går i land på Sveriges underbaraste ö!

Jag och maken träffades här för tio år sedan, han var nolla och jag var hans omhändertagande fadder ;-) och vi har många fina minnen härifrån. 2001 förlovade vi oss vid kärleksporten i ringmuren utanför Botaniska trädgården och det var i de trånga studentkorridorerna på Mejeriet utanför Söderport som vi började vår gemensamma vandring mot där vi är idag.

Ibland kan man fråga sig varför vi flyttade härifrån. Som en artikel säger, som syrran har uppsatt på kylskåpet, så ångrar man aldrig en flytt till Gotland. Det fantastiska lugnet som sänker sig över stressade stockholms-nerver, den undersköna miljön, vågornas skvalpande mot kalkstensvita stränder, de uråldriga ruinerna som sträcker sig mot den turkosa sommarhimlen och den underbara dialekten som pratar på om pinnsvein och lammungar.
Naj hiu!!

Skönt att syrran bor kvar åtminstone så vi kan komma och våldgästa henne någon gång i kvartalet, dricka av det kalkrika vattnet och bara slappna av i ljumma Summarn kummar-kvällar! (Och höstkvällar, vinterkvällar och vårkvällar också förstås). Med en mugg äkta Gotlands-thé från Kränku i nypan.