Kändes minst sagt trögt att ställa väckarklockan och masa sig upp 05.30 åter igen. Första jobbarmåndagen efter semestern gick inte helt oväntat segt, men efter första fikapausen uppe på takterrassen var jag nästan helt mitt gamla inkörda jobbarjag igen och jag knegade på med gott humör!
Något som förmörkade dagen något (förutom gråmulna moln som hängde över våra huvuden och iskalla vindar som pinade oss) var en gnisslande tandvärk som jag har i min nedre visdomstand på höger sida. Under senaste tandläkarbesöket beskrevs det för mig att det skulle bli en ganska invecklad och omständig operation att ta bort den, eftersom rötterna tydligen har snurrat in sig i varandra på något vänster, så jag drar mig i det längsta för att gå dit. Ville inte ens ta spruta när jag skulle föda mina två barn eftersom jag lider av enorm sprutfobi och knappt kan se på en nål, så njaaa, jag är inte helt sugen på att gå dit som sagt...
Hmm, vad har hänt mer då?
Kidsen och Tommy har tränat cykling på gräsplanen här utanför. Gabbe är lite sen med cyklingen utan stödhjul så nu blir det nöta, nöta, nöta! Han klarade faktiskt några meter ett par gånger när Tommy släppte så snart sitter det. Trägen vinner!
Nu måste vi gå och hit the bing för att orka upp imorrn igen. Jobbarvecka = sova tidigt-vecka!
Kramar!
05.30.. Ibland är jag glad att jag inte har jobb! Ungarna lät oss sova till 09.15 idag. Nu sover de båda två och vi ska snart se Arkiv X. Sussa sött syrran! <3
SvaraRaderaMmm, vet. Det konstiga är att man vänjer sig. Nu går jag utan problem upp 05.30 bara för att det är så. Ingen snooze, bara 45 min lugn egentid innan väckningskarusellen med barnen börjar. Det är bl.a. nu jag sitter och bloggar största delen av tiden på vardagar.
SvaraRaderaKram!