Sitter här för tjugoelfte gången under den här semestern och nattsuddar, bara för att.
Jag som har blivit from som ett litet lamm som går och lägger mig i tidiga kvällningen på vardagarna annars, har vänt totalt upp och ner på dygnet och sitter och lullar och dricker svart kaffe mellan spöktimmen och tidig gryning.
Vet att semestern är till för att inte bara hitta på en massa mysiga saker med familjen utan också för att vila upp sig riktigt ordentligt. Och vända på dygnet. Om man vill.
Jag vill.
Just nu i alla fall. Sitter och fnular och funderar och resonerar och talar i telefon med olika människor och börjar få en extremt skeptisk syn, inte minst på förhållanden.
Tänkte nu inte nämna någon och inte glömma någon heller för den delen, men jag kan ju säga så mycket som att vad jag har hört under de senaste veckorna har format mig från en normalt troende människa till en total ateist. Nu gäller inte detta tron på en Gud eller högre makter.
En relationsateist helt enkelt.
Relationer är för komplicerade för att kunna existera en längre tid. Människor är så komplexa, de har ett så brett känsloregister att det är i stort sett fysiskt omöjligt att bibehålla en långvarig totalt intakt och kärleksfull relation utan att utplåna sig själv.
Eller så är det just det som behövs? En liten dos utplåning av sig själv från båda parter, för att kunna ingå den gyllene och oupplösliga symbiosen som varar hela jordelivet och himmelslivet med.
Varför finns relationer?
Krasst behöver vi kunna föröka oss och har därför uppfunnit den moderna familjen, mamma, pappa, barn, för att enkelt och smidigt kunna reproducera oss och bringa avkomman upp i någotsånär trygghet och säkerhet.
Familjen. Tvåenigheten. Treenigheten.
Vad Gud har sammanfogat ska inte människan kunna upplösa.
Var det inte det bibelcitatet Vesslan och Vickan valde i kyrkan för snart en månad sedan? Undrar om en eventuell skilsmässa kommer kablas ut lika massmedialt och tillföra Sverige samma rojalism och hysteri som bröllopet gjorde?
Madde gav ju minst sagt pressen munsbitar som de tacksamt svalde med hull och hår när Jonas små bravader uppdagades. Undrar om folk skulle sitta med näsdukar världen över och bedrövas och känna det svenska blodet pumpa i ådrorna om Kronprinsessparets äktenskapliga upplösning skulle kablas ut på samma sätt.
Skulle det året kanske bli hatets år, eftersom 2010 utnämndes till kärlekens år, med glassar, porslin, smöriga blåbärsmazariner och allt vad det var...
Bara funderar.
Och inte lär jag bli ett dugg klokare av det heller.
Skapar bara djupa hjulspår där kuggarna och sommardäcken snurrar runt runt. Cirkelresonemang. Ett dött hopp för den mänskliga rasens varande och förhoppning om något större än bara en fortplantningsmekanism och primära, stenåldriga behov, som skapar en massa skit istället för gemenskap.
Tittar ner i mitt halvtomma kaffeglas (dricker numera kaffe utan mjölk eftersom tarmarna sväller så) och inser att jag får alldeles för mycket vakenhet för mitt eget bästa.
Ska strax strutta iväg till badrummet, ta ur linserna, borsta gaddarna och klarvaken lägga mig mellan de nybäddade lakanen och resonera vidare, med tankarna galopperande i 180...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar