Drömmar

Jag vill inte kalla dem dagdrömmar, för jag hade dem nu när jag sov, men de var dock på dagen. Ja om jag säger att jag är hemma sjuk denna måndag så kanske det klarnar.
Har en enveten förkylning som hänger sig kvar och gör mig trött och däckad och när jag låg där i godan ro och slumrade om efter att ha lämnat ungarna på dagis, började drömmarna jaga mig. Det handlade om packade matsäckar, utflykter åt höger och vänster på kidsens dagis och inga instruktioner om vem som skulle vart när. Minst sagt jobbigt! De olika rummen var som busshållsplatser och drog man upp en lucka vid "busshållsplatsen" så var alla ungar i samlad trupp där nere, färdigklädda och klara, redo för vilket utflyktsmål det nu månde vara. För att komma ner genom luckan krävdes en viss liten gul biljett som man skulle ha erhållit på förhand och jag hade inga biljetter, hur jag än genomsökte fickorna. Gabbe och Ebba stod uppe med mig och höll mig i varsin hand, irriterat stampande, medan jag försökte lokalisera vem som skulle vart och när. Jag såg inga bussar eller tunnelbanor komma för de var under jord, ovan jord var det bara gamla vanliga dagiset och paniken växte alltmer! Till slut, efter att ha ställt några ledande frågor till Gabbe, kom jag på vilken utflykt han skulle med i dag och således vilken lucka han skulle stiga ned i. Jag drog upp luckan och bönade och bad att han skulle få följa med, men dagisfröken skakade bara på huvudet och sa som Emils piga Lina på bred småländska (fast hon eg. talar stockholmska): "Lugna sig nu, Emil i Lönneberga!". Nobben direkt!

Usch! Antar att drömtydare skulle se det här som att jag känner mig jagad just nu och full i skallen av att försöka hålla reda på alla lappar och utflykter hit och dit. Och det stämmer ju. Jag har väldigt många bollar i luften just nu (inte bara för barnens del, utan själv också) och förtjänar verkligen lite lugn och ro här hemma nu när jag ska krya på mig som det är meningen. Ändå löper mina tankar amok och kräver att jag ska hinner bygga både Rom och gärna några städer till, när allt jag borde göra är att vila vila vila!!
Moderna kvinnans dilemma! T.o.m. när man är sjuk stressar man upp sig för allt man inte hinner. Känner att jag måste öva mig mer på mindfulness (tugga russin, minns ni?) och avslappning.
Tog faktiskt fram spikmattan igår till de två sista avsnitten av Cougar Town (klappar mig själv på huvudet för duktigheten), men då lyckades Ebba naturligtvis rispa sig på en av spikarna så hon började blöda (bonkar på huvudet istället för att jag är en dum mamma) :-S, så det bidde ju inte så bra det heller!

Nåja. När jag har stressat ner lite mentalt igen här ska jag försöka gå in på Tradera och ENBART köpa ett par gummistövlar till Gabbe nu i storlek typ 30 (blir nog bra). För regnet vräker faktiskt ner här utanför och gympadojjor blir ganska genomsura då...

Trevlig dag till mina läsare också!

Slappardag

Söndag = slappardag!
Det är ganska skönt när veckan har nått sitt slut och man har en hel dag vigd åt att dröna. Sätta på en Disneyrulle åt morgonpigga barn, puffa till kuddden och vända sig åt andra hållet och sova en stund till.
Idag har vi plöjt igenom följande: Diverse morgonprogram på Disney Channel, Turtles, Skönheten och Odjuret, Grey's Anatomy, Desperate Housewives och Cougar Town (de tre förstnämnda främst på barnens begäran och de tre sistnämnda för mig). Tommy har dessutom spelat åtskilliga matcher på Championship management. Bara en timme tv/data om dagen? Släng dig i väggen!
Ibland blir jag lite bekymrad när jag märker att nästan all vaken tid går åt bakom en skärm, men som tur är finns det jobb som bryter av på vardagarna (där man iofs sitter och häckar bakom en dator nästan all effektiv tid också) och aktiviteter som barnen gör. Men den där bilden på apan som utvecklas till grottmänniska och jägare för att sedan sjunka tillbaka till apa igen (datanörd som krum sitter böjd framför dumburken) är en ganska bra illustration av människans utveckling.
Min make ser ingen fara i detta, men själv skriver jag upp detta som ännu ett stressmoment i min personliga osynliga ångesthög. Ja ja, vad gör det om hundra år? Vi hinner säkert förinta oss själva innan dess (antingen genom krig eller svält, eller skövlande av alla tillgångar och utrotande av alla djur och förpestande av all luft och alla vatten) så det finns säkert ingen kvar att städa upp röran när allt kommer omkring. Kackerlackorna och daggmaskarna kommer vara evolutionens överlevare. Och fästingarna och andra smarta konstruktioner.
Nu blir det lite mörkt och dystert här. För att fortsätta i de banorna så är jag fortfarande dunderförkyld också som grädde på moset. Den värsta förkylningen har iofs lagt sig, men lite dunderförkyld är jag. Och har ledvärk. Och en massa andra krämpor som jag inte orkar nämna här. Men jag ska inom snar framtid i alla fall försöka släpa mig iväg till frisören och göra något åt min grå utväxt och risiga toppar i alla fall. Ser jag något som ser någotsånär hyfsat ut när jag tittar mig i spegeln så kanske jag kan projicera fram lite ljusa tankar också.
Nu blir det lite mer slappardag, tänkte bränna av ett par till avsnitt av Cougar Town och låta alla mörka tankar susa iväg genom luften, buren av all den elektriska strålning som oavbrutet matas ut genom dumburkarna!

Bokmärken

Vi är en riktig pysselfamilj (mest jag och Ebba) så idag när vi hade suttit och slagit in ett par presenter till ett barnkalas som barnen skulle på så passade jag samtidigt på att pyssla lite med några gamla sommarfoton på barnen och gjorde två bokmärken. Det står "barnbarn" på och ett ska ges till farmor och farfar och ett ska ges till mormor och Bruno. Passar väl bra att ha som sidvisare i sommarböckerna, tycker jag!
:-)

Kidsen spexar

Och här ett litet bildnummer på mina söta och galna barn:

Tugga russin

Igår satt jag och ett tiotal kollegor i tre minuters begrundande tystnad och tuggade på varsitt russin. Vi var alla deltagare av en föreläsning om "mindfulness" och skulle nu med alla våra sinnen absorbera och riktigt från våra innersta själar känna efter hur det kändes att tugga på detta russin. En minst sagt intressant stund. Och inför den uppgiften att verkligen spjälka upp detta lilla objekt under sådan noggrannhet, växte de tre minutrarna till i min hjärna en tidsrymd på oändlig tid, just för den koncentration vi ägnade åt uppgiften.
Vi skulle också koncentrera all vår känsel till olika delar av kroppen, bl.a. vänster stortå, lilltå, vaden, magen, nyckelbenet... Ja, en kort sagt mycket märklig och samtidigt insiktsfull stund, eftersom man får perspektiv till den vardagliga stressen och verkligen tid till att känna efter sin egen existens!

Något liknande gjorde jag och några tjejkompisar föregående dag också då en gammal killkompis (ex) till mig hade hypnosshow i lokalen hemma hos sig. Där satt vi också en handfull människor och koncentrerade sig på att slappna av i kroppsdel efter kroppsdel, sjunka djupare och djupare och nå total avslappning. Jag kände en tydlig trötthet grabba mig, men när han kom med instruktioner som att jag skulle heta "Mors lilla Olle" var vakthunden i mig lite för vaken och jag köpte inte riktigt det! Dock blev jag väldigt nyfiken på om man kan lära sig att bli bättre mottaglig för hypnos och tydligen ska det gå att träna upp med meditation och andra avslappningsövningar. Spikmatta, kom fram! :-)

Sen så hade vi också en jättemysig sammankomst igår kväll, ett gammalt tjejgäng med kollegor, hemma hos en av tjejerna. Vi åt god granatäpple/halumi-sallad och drack både rosé och rödtjut, hemmagjord latte och bort(a)gjord kladdkaka och hade precis sådär myspysigt och trevligt som vi alltid har när vi träffas allihop! Att jag hade tappat rösten var en lite småjobbig bisak, så jag fick anstränga stämbanden till det yttersta och alla fick spänna öronen när jag emellanåt ville flika in någon kommentar! :-)

Men nu gott folk är det fredag och hög tid att strax spänna bågen för sista arbetsdagen och sedan heeeeeelg! Nice!

Kramisar till alla! <3

Kulinariska finesser

Jag har länge varit en fena på att baka. Matlagningen har det varit sämre med (Någon som vet hur man kokar korv, rent matlagningstekniskt?) men nu har jag lärt mig en ny favorit - Rårakor!! Mumsfilibaba! Jag testade mig fram med ett par modeller igår och idag slog jag på stort och bjöd hela familjen, utom Ebba som hade knoppat in!




Tidigare gjorde jag också en av mina specialiteter, vad gäller bakverk - Kladdkaka! Mumsfilibaba igen! Vi var hem en visit till min kusins syster som bor här i krokarna och vi satt en stund i solen på deras nybyggda vackra altan och beundrade rådjuren som strövade fritt i skogspartierna runtomkring och talade om ditten och datten. Ebba lekte snällt med hennes dotter och vi fick för första gången träffa hennes nyblivne man, vilket var väldigt trevligt! Tapeterna inne i hennes extrastuga hade rosentapeter precis som rosenkammaren på Lagnö och det kom ett litet sting av vemod i mitt bröst.
Måste säga att både hon och maken har gjort ett kanonjobb och jag är djupt imponerad vad fint de har fått det! Tog en massa bilder men som jag skrev i ett tidigare inlägg så försöker jag vara lite reserverad med att publicera bilder på andra och deras egendom, så det blir bara en liten bild från mitt bak tidigare idag. Det färdiga resultatet hanns inte med att fotograferas då det blev både hastigt och lustigt precis innan vi skulle åka, men den goda kladdkakan bor i allas våra magar nu!

Pyssel och presenter

I och med att Valborgsmässofirandet var relativt lugnt för vår del igår var vi förhållandevis pigga och utvilade idag, på första majs morgon.
Gabbe var iväg med sin pappa på fotbollsträning och sen följde kompisen E med Gabbe hem och lekte en stund. Nu är alla grabbarna hemma hos E istället och jag och Ebba har haft lite mysig tjejeftermiddag här hemma där vi har suttit och pysslat grattiskort till ett par grabbar som har bemärkelsedagar nu framöver. Dels är det en kille, P, på Gabbes dagis som har femårskalas och så är det kussen V som fyller fyra. Han är bara en månad äldre än Ebba så vi är glada att kussarna har kunnat följas åt i sin uppväxt och utveckling, där de ju många gånger är i samma stadier. Nu är det trots som gäller, på flera håll, vilket minst sagt kan vara enerverande ;-). Men det är skönt att veta att vi är många som sitter i samma båt!

Här ritar Ebba grattiskortet till dagiskompisen P till kalaset imorgon.

Ebba ligger nöjd bakom de fina presenterna som P och V ska få.