Journalistplaner

Alltid när jag träffar vännen Erik går jag igång med journalistsnacket, mal på om hur jag vill byta bana och börja kunna skriva som försörjning.
Jag tror att novembermörkret tillsammans med en del jobbiga insikter, bl.a. att jag har valt fel spår i livet, utlöste min lilla panikångest som jag led av i några veckor men som nu börjar lugna ner sig.
På något sätt har jag programmerat i min hjärna att det val jag gjorde till gymnasiet och högskolan var slutgiltigt, att man aldrig kan byta bana utan får stå mitt kast som gick en utbildning i ekonomi och sen får dras med ekonomijobb livet ut.
Dock börjar jag bli mer och mer säker på att man rattar sin egen livs bil och att man kan välja om fler gånger, ibland är vägen krokig, men om man bara följer sitt hjärta istället för den strida strömmen av andra bilar, når man till slut sitt mål.
Så.
Jag vill bli journalist.
Helst skulle jag vilja skriva intressant vinklade artiklar i "Amelia", om människoöden och nutidsfenomen. Kanske ha en egen spalt och skriva varje vecka à la fotbollsfrun Malin Wollin eller vara en liten mattant (troligt) som Emma Hamberg.
Huvudsaken är att jag får vara kreativ och skriva om saker som intresserar mig. Då har jag växt in i den personen jag var menad att bli. Tror jag.
Istället för att vända papper på bank.
Frågan är bara hur jag ska ta mig dit? Har läst en skrivarkurs på distans på Södertörns högskola för ett halvår sedan, men vet inte om det räcker att ha med mig i bagaget för att börja försörja mig på skrivandet. Kanske får slänga iväg något litet mail till Amelias chefredaktör och höra mig för lite.
För det vore verkligen drömmen...

Gräsänka

Mannen är iväg på kryssning och jag och kidsen ligger i en hög och degar framför tv:n och tåget "Chuggington". Innan det har vi avverkat "Specialagent Oso", "Jake och Piraterna", "Händige Manny" och "Musse Piggs klubbhus". I magen ligger ett gäng pannkakor och gror och vi är lite lagom småsega.
Skönt att det är halvdag imorrn så vi åtminstone får se lite dagsljus innan vi går och lägger oss då.
Nä, ska ta och märka lite nyinköpta byxor till Gabbe nu och sen börja tänka på refrängen. Det är en dag imorgon också och klockan är trots allt sju på kvällen nu... Gääääsp!
I nättras sov jag över hos mamma och Bruno i Sumpan och det ju typ att likställa med vilket fyrstjärnigt hotell som helst: Trerätters middag, konstant upp-passning, väckning på morgonen och framställd frukost med all världens härligheter. Tack mamma (och Bruno) för att jag alltid får komma till er och för att du är världens snällaste mamma!

Kompishäng

Äntligen känns det som om jag börjar krypa ur min puppa och umgås med folk igen.
I helgen körde vi ett race där jag och familjen först hälsade på gymnasievännen A med hennes familj i Sollentundra och därefter tog jag en tur till Slobbo i Solna och vi gick en låååång promenad till grannstaden Sumpan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Idag har jag också haft en spontanträff på stan med Erik och det är så himla skönt att känna att man börjar bli sig själv igen, att kokongen börjar släppa och jag kan umgås lätt och naturligt.
Sen är ju stora majoriteten av mitt lunch/fikagäng på jobbet sjuka med diverse krämpor (min tandvärk och hjärtsvikt inte minst) så vi få tappra själar som är där får ju hänga bäst vi kan med varandra då. Stöta och blöta samma samtalsämnen om och om igen och vara lite småjobbiga, men det är helt OK, för vi gillar ju varandra ändå, även om vi en en hög risiga amazoner allihopa som nog skulle behöva både sjumilaservice och rundsmörjning för att orka fortsätta...8-)

I fullmånens skugga

Har varit lite under isen den sista tiden (utdragna gaddar, stressig tillvaro med sjukskrivning som följd etc.) så jag har inte riktigt varit up-to-date med att Halloween faktiskt var denna helgen.
När så kort på kompisars knoddar i allehanda spökkostymer börjar dyka på på fejjan ramlar poletten ner och jag hajar att det är denna helg som det är bus eller godis.

Mestadelen av gårdagens eftermiddag låg jag dock mycket bekvämt nedbäddad mellan lakanen när bedövningen i käken började släppa och även idag har jag haft lite feber mellan värktabletterna så en del sömn har det blivit även idag.
Gabbe har dock haft en spännande Batman-uplevelse i Globen med Babbie och Bruno idag, så honom går det ingen nöd på. Ebba låg och spelade lite smågodis på datorn och själv degade jag mest och funderade på om det kanske började bli dags för bingen igen. Nu är dock Ebba nattad sedan några timmar och jag är uppe en sväng igen och bloggar bredvid Oggys belåtna spinnande.
Tommy har sin vana trogen smitit upp till grannarna och där sitter han och har det lattjolajban medan jag sitter och tråkar mig här hemma. No offense Tommy, men en hel del sådant blir det faktiskt! ;-)

Ja ja, imorgon är en annan dag. Då har förhoppningsvis min feber släppt och vi ska rulla iväg mot Sollentundra för att besöka en kompis till mig från gymnasietiden och hennes lilla familj och äta lunch där och dumpa av en packe av Gabbes urväxta kläder och sen tänkte jag ta en sväng förbi Slobbo och besöka hans nya lya, så lite tryck i nöjeslivet är det i alla fall...
Happy Halloween på er mina läsare!

Vampyrtänder

Nu är gaddarna ute.
Var i Gustavsberg lite för tidigt eftersom det var svårt att beräkna restiden och så traskade jag runt i skogen en stund först för att ladda mentalt och försöka uppnå lite mindfulness.

Vid kvart i traskade jag så upp till tandläkaren och satte mig i väntrummet att vänta in mitt öde.
Tandläkaren hämtade in mig fem över och kikade runt i munnen på mig lite och hörde sig för om tanden hade bråkat med mig något mer sen sist, vilket den inte hade, men det är ju alltid skönt att få bort den, för bråken kommer med jämna mellanrum, som ett brev på posten. Oj vad många kommatecken jag fick in där då :-). Ja ja.

I vilket fall gick han igenom lite hur han skulle gå till väga och föreslog att han först kunde pröva att dra ut den på vanligt sätt och skulle inte det funka så skulle vi köra på operation. Jag upplyste honom (återigen) om min sprutskräck och sa att jag ville ha MYCKET bedövningssalva före sprutan och helst inte se sprutan heller. Min önskan gick nästan i uppfyllelse för han var ju tvungen att vifta lite med den framför näsan på mig när han höll på, men jag blundade så ögonlocken fick kramp och så höll jag den snälla sköterskan krampaktigt i handen också för att verkligen samla kraft och stöd.
Sprutorna kändes lite (jag fick tre) men varje spruta kändes åtminstone mindre och jag försökte fokusera på andningen och magen.

När bedövningen hade fått verka en stund började så böket i munnen för att försöka lirka ut tanden. Lirk, drag, ryck, plupp. Ute på mindre än två minuter var den när han väl började.
"Det var en snäll tand detta," konstaterade han och log mot mig, "ska vi ta den andra också när vi väl håller på?"
:-)
Och så bidde det.
Så nu sitter jag här hemma med bomullsvaddar i kinderna och ser ut som en hamster, samtidigt som jag leker vampyr med mina gaddar på fotomodeller i glansiga magasin.
Så kan det gå.
Undrar om jag skulle sluta leka med dem nu och lägga dem i ett glas till tandfen istället?

Twilight Saga

Min lilla söta systerdotter är här tillsammans med en kompis och bor hos oss inatt för att imorrn styra kosan in till Hovet och kika på Twilight-stjärnorna som är på Sverige-besök. Tyvärr är hon inte här så himla länge och imorrn ska jag in till tandläkaren för att göra en lite smått otrevlig operation av min visdomstand så vårt umgänge blir minst sagt kort. Men men. Underbart är kort.

Just nu håller kidsen på och pepprar henne full med info om hur man ska spela Mario Kart på Nintento DS och skicka ut bananskal åt höger och vänster, så hon har fullt sjå med småkusinerna. Som beundrar henne som tusan!

Älskade lilla Saga!

Pick-nick i höstsolen

Är det något som har varit bristvara den här helgen så är det frisk luft och naturupplevelser.
Dags att råda bot!

Sagt och gjort. När maken hade vinkat av oss och begett sig iväg till sitt helgjobb på Globen, tog vi fram pick-nick-korgen och packade ner lite smått och gott: saft, kaffe, köttbullar, gurkstavar, paprikaskivor, yoghurt, servetter, chokladbollar och pick-nick-filten. Så begav vi oss ut på en liten promenad till den närliggande parkleken, där träfigurer håller i lekställningar och där det finns många fina grönområden att slå sig ner på och inta fika.

När kidsen hade lajat runt en stund högg vi in på pick-nicken och så satt vi där och andades frisk luft och tittade på de klara höstfärgerna på träd och på buskar. På något sätt blir även himlen klarare när kylan sveper in över landet och det är häftigt att se alla färgkontrasterna som skapas.
Sen körde vi ett parti Fia med knuff på pick-nick-filten (utan tärning, det gick sådär) och så chillade vi en stund innan vi åter begav oss hemåt.
En mysig avslutning på helgen.

Imorrn blir det jobbarmåndag igen och tro't eller ej, men jag längtar faktiskt lite, efter gamla inkörda rutiner och att få träffa folk igen...