Bak i kvadrat

Efter att ha bakat 30 kladdkakor, en citronkaka, 60 chokladbollar, 36 kardemummabullar och 20 chokladmuffins till Ebbas kalas nästa helg, tycker jag mig vara värd att sitta ner en stund och pusta ut med en kaffe med skummig mjölk.
Nedan lite bilder från kakbaket.

Jag fick förresten uppvaktning på mors dag också i form av tre egenkomponerade kort av Ebba också (plus ett som Tommy hade köpt för ungarnas räkning men glömde ge mig tror jag). Gabbe var som jag skrev tidigare i Örebro, så han var inte så engagerad i mors dagsgratulationer. Han släntrade in senare på dagen, lagom till att äta tacos på kvällssnåret. Honom hade jag saknat så hjärtat värkte. Lilla gullungen <3!


Ebba provsmakar såklart

Karneval

Då har den årliga karnevalen åter kommit hit. Det firades igår för kidsen på dagis genom att anordna ett eget litet karnevalståg på dagisgården, med maraccas och flaggor, ansiktsmålning och clowner. Det var även ett stort karnevalståg som gick förbi utanför som de stod och hejade på hela gänget.
Idag har festligheterna fortsatt med tivoli nere vid centrum. Vi gick dit en sväng idag och spelade på chokladhjul, köpte fiskdammslott med vinst varje gång och åkte karuseller i flygande fläng. Vi mötte även vännen M där nere med sina små pluttar och de hoppade hoppborg tillsammans. Gabbe är iväg med sin farmor och farfar till Örebro över helgen, så det var bara Ebba och vi som traskade ner.
Vädret höll sig i skinnet mesta tiden, men precis lagom till Ebba skulle åka tekopparna började det skvala, som tur var slutade det lika plötsligt som det hade börjat och vi kunde obekymrat ströva vidare efter färdigsnurrade tekoppar.
Nedan lite bilder från dagen.


Ebba står förväntansfull innan första karusellturen har börjat


Ebba och jag rider loss på varsin karusell-pålle


Ebba vann en groda som hon raskt döpte till "Kvack"


Ebba med enhörningsballong och ny Hello Kitty-keps (födelsedagspresent i förskott)



Jag och Ebba hoppar loss i hoppborgen


Ebba snurrade varv efter varv i tekopparna



Ebba och jag högg in på varsin välförkänt och smarrig Strawberry white efteråt

Bubbel och nötter

Nu är det tryck i nöjeslivet här som moster Bibbi skulle ha uttryckt det!
Ikväll har vi varit ute med kollegorna på stan en sväng och firat av M som går i pension på måndag.
Jag har plitat ihop en liten dikt som vi konstfullt har redigerat ovanpå ett nästintill oigenkänneligt foto på henne från åttiotalet. När vi har plitat klart ska den också inringas av en snirklig liten blomranka är det meningen. Hoppas att vi löser den tekniska biten, men det borde inte vara någon fara. Dikten ska sedan läsas upp inför alla på avdelningen på måndag av någon av cheferna, samtidigt som presenter och gratulationer från alla håll strömmar in. Måste kännas lite pirrigt för den som blir uppvaktad när sextio pers står och glor på en samtidigt, men sen får personen i fråga pusta ut genom att lämna stället och bara glassa runt i fortsättningen, vilket ju inte är helt fel.

Idag överraskade vi M i alla fall i förskott före utgången, genom att traska in till henne som ett luciatåg (utan alla attributen) med brickor fulla av bubbel och nötter. Så stod vi och höjde glasen en stund, kände andakten och skålade för blivande pensionären.

Därpå bar det ut på stan för att äta tapas på ett ställe vid Kulturhuset, Barcelona, som hade utsökta spett med oxfilé, tigerräkor, paprika och champinjoner med aiolo och klyftpotatis. Jag stoppade i mig med god aptit. Lite rödtjut på det och kvällen var gjord!

Annars har vi haft lite förändringar här hemma också.
Idag kom det in en massa byggjobbare och rev ut samtliga fönster och balkongdörr från lägenheten och ersatte med nya fräscha prylar.
Äntligen går det att stänga fönstrena ljudlöst och persiennerna hänger inte längre på tre kvart! En stooooor förändring i vårt f.d. lilla sunk-kyffe!
Som en liten bonus slipper vi tvätta alla rutor också inför Ebbas stundande kalas ;-).

Godnatt alla trogna läsare!

Lämnad i sticket

Den här lilla halsduken blev "lämnad i sticket" kan man säga. Jag började med de första maskorna när Gabbe var en liten plutt på dryga året och Ebba låg i magen. Idag, drygt fyra år senare, fick den åter se dagens ljus när jag hade lite storstädning här hemma. Den som inte är helt färgblind kan ju se att det är blå-blåa ränder (eller OK, ränder och ränder, halva ljusblå, halva mörkblå då) så det är inget mindre än en blivande Djurgårdshalsduk som kommer att pryda min eller Ebbas frusna hals nästa vinter. Antagligen min, eftersom det är lite strypvarning på långa halsdukar så länge barnen är små. Men det är himla skoj att skapa lite själv, på senare tiden har det ju mest blivit i form av bloggar, dikter och hemmascrappade kort, så det är kul att gå in på lite mer handfast skapande igen. Och bättre sent än aldrig att färdigställa den lilla skönheten! :-)

Helgen har annars flutit på i sakta gemak.
Lördagen var superduperfin, varm och solig och det blev en hel del glassande i solskenet utomhus. Gabbe var bjuden på barnkalas till bästa kompisen på dagis, så några svalkande timmar inomhus på det lokala lekstället blev det, men annars var det pick-nickar, sittande på altanen utomhus hos vännerna och K och M och mycket aktiviteter i solen. Lördagen rivstartade med en fotbollsträning för Gabbe också och sen var det bara fullt ös hela dagen.
Söndagen (idag) var betydligt lugnare. Regnet skvalade ner mest hela dagen och det blev en hel del röjning hemma, disk, tvätt, städning, utsortering av vinterkläder och skor och allmänt plock för att hålla hyfsad snygg nivå här hemma.

Märker också av hur mycket tid som frigörs om man minimerar dumburkarnas påslagna tid och istället sätter oss ner och gör saker gemensamt. Mycket sällskapsspel har det blivit, både "Lotto", "Memory" och "Busungar" samt kortspel och trevligt pyssel tillsammans. Tycker mig också märka av att barnen blir lugnare och att utbrotten inte duggar så tätt längre när barnen får lugn och ro och har vår fulla uppmärksamhet när de försöker säga någonting.
Vi har även beslutat att husefriden ska gå före absoluta tidsramar, så blir vi en kvart sena till dagis är det inte jordens undergång, man kan alltid flexa på jobbet, och alla blir nöjdare och gladare.
Har även funderat på att gå ner i tid för att få mer tid med barnen, men vi har inte kommit fram till något slutgiltigt beslut än... *funderar vidare*.

Nu är båda kidsen nattade och maken ligger inne i gemensamma sovrummet och ser på Avatar. Kanske joinar honom snart, ska bara catcha upp lite mer surfande här, så är det snart dags för bingen också. Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman så klokt uttryckte det en gång i tiden!

Natti!

Tagga ner

Alla beteenden går att bryta. Det handlar bara om viljestyrka. Visst, jag har haft en image som lattemamma, men nu sedan mjölkmagen börjar göra sig påmind är jag tvungen att reducera min höga konsumtion på det området.
Jag har varit sockerberoende, men då höfterna börjar svälla ut till oproportionerliga former och finnarna invaderar mitt ansikte likt maskrosor i en södervänd sluttning, är jag tvungen att även dra ner på den konsumtionen. Och det smarta är att det blir en slags positiv spiral. Dessa två enheter som jag har haft fruktansvärt sug efter förut, minskar i dragningskraft av minskad konsumtion. Jag känner inte begäret lika starkt som förut och det blir lättare att sluta.
Även bloggandet och internetsurfandet har gått en bit över styr tror jag. Nu är det ju så att jag har en tendens att utveckla en slags kärleksrelation till bloggar och andra hemsidor som jag startar, så att dra ner på detta kommer att bli svårt. Men nödvändigt.
Anledningen till detta är att vi har fått indikationer på att vår son inte mår så bra på dagis. Vi tror att en ganska stor bidragande orsak till detta kan vara att han får i stort sett obegränsat med tid vid diverse dumburkar, tv och dator. Vi vet av erfarenhet att minskad dumburkstid medför lyckligare son, men vi glömde bort gamla lärdomar och gjorde om samma misstag igen.
I vilket fall. Vi kommer från och med nu att minimera datorernas närvaro under hans vakna tid (vilket kanske kan förklara att jag sitter och skriver det här inlägget klockan fem på morgonen) och istället ägna oss åt att göra "verkliga" saker under den tiden vi tillbringar tillsammans hemma. Vi börjar i den änden, så får vi hoppas att det går åt rätt håll.
Tydligen så behöver han mer tid med mig också, vilket ger mig grym ångest, eftersom jag har heltidsjobb och lång resväg varje dag (totalt är jag borta från barnen 10,5 h varje vardag) så man kanske ska börja fundera på den situtationen också. Då sitter vi i och för sig i en rävsax, för vi behöver varenda liten krona som kommer in. Varje månad gapar lönekontot frånvarande tomt, bara några dagar efter löning, men vi kanske ska göra som i lyxfällan och kika över vår ekonomi. Vart går egentligen pengarna, som bara försvinner så spårlöst hela tiden? Vi har i och för sig ganska mycket sparande, både till barnen och semester och pensionssparande, så där kanske man kan nagga lite i kanten och låna från sig själv som pancho eller nåt.
Usch, eviga dilemma.
Ja ja.
Nu ska jag gå till mitt ångestskapande heltidsjobb och känna mig som dålig mamma hela dagen och även strö salt i såren genom att anordna pub-kväll för vår enhet inom firman också. Inte är det lätt att finnas på alla håll samtidigt inte. Det berömda livspusslet har blivit knivigt att få ihop!
Hoppas någonstans finna harmoni och även att sonen börjar må bättre också, nu när vi helhjärtat går in för kvalitetstid, den lilla tid vi nu finns för honom här hemma.

Pandor och sexdrakar

Idag damp tidningen "Eko" från WWF ned i brevlådan och jag fick som vanligt ett litet sting av dåligt samvete för att västvärldens (och därmed min egen) konsumtion och begär efter prylar i slutändan tar död på all världens djur och växtlighet. Fick en liten inbetalningslapp om jag vill rädda pandan och andra hotade arter och denna gång ska jag baske mig sätta in en liten summa på plusgirokontot istället för att låta lappen åka raka vägen i pappersåtervinningen! Lite dövar det det dåliga samvetet. Vet att jag inte kan göra allt själv för att rädda världen, men alla kan göra något!

Vilket leder mig rakt in på nästa ämne, ett litet suspekt samtal som jag hade med Gabbes dagiskompis pappa igår kväll. Det är nämligen så att måndagar är leksaksdagar och alla ungar får ta med sig en leksak hemifrån och visa upp på samlingen. Nu var det så att Gabbe bergfast och bestämt hade bestämt sig att han ville visa upp vännen V's leksak. Tydligen har han lekt med den hemma hos honom någon gång och nu var han fast övertygad om att denna måste V ta med imorgon. Han sa något om detta på tidiga eftermiddagen, men som den multitaskande lattemamman jag är gick det som miljontals andra intryck och sinnesförnimmelser in genom det ena örat och omedelbart ut genom det andra igen.
I vilket fall påminde mig Gabbe om detta strax före läggdags och jag insåg att jag måste lägga in järn i elden om något skulle hända. Jag ringer därför hem till V (som naturligtvis ligger och sover) och får hans pappa i luren. Jag förklarar att Gabbe har ett litet brådskande ärende och räcker honom luren. Han förklarar omständigt och invecklat och mycket noggrannt att V måste ta med sig sin "sexdrake" till samlingen imorrn. V's pappa blir förbryllad och undrar om han menar häxdrake, men nej, sexdraken är det han menar! Känns lite smått suspekt att avrunda samtalet och hoppas att V's pappa inte trodde vi hade något lurt i kikaren när vi ringer vid halv tio-snåret på söndagskvällen och pratar om sexdrakar. I vilket fall. Idag fick vi förklaringen.
Gabbe hade lånat hem V's Bakugan (som är ett slags boll som vid magnetisk kontakt vecklar ut sig till någon figur) och i det här fallet reser sig en drake med sex huvuden upp ur bollen.
Tänka sig så finurligt! :-)

Hypnotiserad igen

Igår kväll var jag in en sväng till stan där jag mötte upp bästa Bella <3 som jag satt och ölade med till långt in på småtimmarna. Hennes nye flamma och en gammal killkompis till mig joinade också och vi stötte och blötte många intressanta ämnen, som blir mer angelägna ju mer alkoholhalten stiger i blodet. Åsikterna var smått spridda, men det är alltid intressant att höra hur olika man resonerar i olika frågor.
Väl hemkommen i tidig gryning var det bara att stupa i sängen för att sedan åter bli väckt ett par timmar senare av morgonpigga barn *argggh*. Fick i alla fall några timmars total sömn, även om det blev upphackat.
Frukost, dusch och iväg nästan på en gång blev det sedan eftersom jag hade lovat att vara med på vännen Eriks repris på förra veckans hypnos.
Denna gången kände jag att jag var mer mottaglig och kunde snabbt byta mellan vaket och "trance" tillstånd. (Ha ha, nu låter det som om jag byter om mellan att vara normal och att vara transa, men riktigt så roligt ska vi inte ha det ;-)!)
I alla fall spaltade vi upp lite grejer som jag vill jobba med och så bestämde Erik vilka tricks han skulle använda sig av för att jag skulle uppnå de sinnestillstånden. En fördel med att ha blivit hypnotiserad tidigare är ju att man vet vad som kommer att hända, man har kört hela racet tidigare och har lättare att lystra och lyda de signaler man får. Vad som var häpnadsväckande var att jag denna gången faktiskt inte "kunde" varken släppa en penna, ta upp en helt vanlig bok från golvet eller komma ihåg siffran sju, så tydligen handlade sagan om Snövit och åtta små dvärgar och James Bond är hemlig agent nr 008. He he. Lite skoj! :-)
Jag kunde tydligen börja fnissa på befallning också och jag fick ge mig själv styrka i svåra situationer genom att titta på mig själv som genom en film och ingripa utifrån med positiva verktyg.
Kändes jättebra idag! Wow! Kommer definitivt rekommendera honom till andra. Nu håller han ju på och finslipar sina kunskaper, så han behöver försökskaniner i stora lass. Om någon har lust att hänga på någon gång, säg till mig så ordnar vi det! Win-win för alla parter!
:-)