Lämnad i sticket

Den här lilla halsduken blev "lämnad i sticket" kan man säga. Jag började med de första maskorna när Gabbe var en liten plutt på dryga året och Ebba låg i magen. Idag, drygt fyra år senare, fick den åter se dagens ljus när jag hade lite storstädning här hemma. Den som inte är helt färgblind kan ju se att det är blå-blåa ränder (eller OK, ränder och ränder, halva ljusblå, halva mörkblå då) så det är inget mindre än en blivande Djurgårdshalsduk som kommer att pryda min eller Ebbas frusna hals nästa vinter. Antagligen min, eftersom det är lite strypvarning på långa halsdukar så länge barnen är små. Men det är himla skoj att skapa lite själv, på senare tiden har det ju mest blivit i form av bloggar, dikter och hemmascrappade kort, så det är kul att gå in på lite mer handfast skapande igen. Och bättre sent än aldrig att färdigställa den lilla skönheten! :-)

Helgen har annars flutit på i sakta gemak.
Lördagen var superduperfin, varm och solig och det blev en hel del glassande i solskenet utomhus. Gabbe var bjuden på barnkalas till bästa kompisen på dagis, så några svalkande timmar inomhus på det lokala lekstället blev det, men annars var det pick-nickar, sittande på altanen utomhus hos vännerna och K och M och mycket aktiviteter i solen. Lördagen rivstartade med en fotbollsträning för Gabbe också och sen var det bara fullt ös hela dagen.
Söndagen (idag) var betydligt lugnare. Regnet skvalade ner mest hela dagen och det blev en hel del röjning hemma, disk, tvätt, städning, utsortering av vinterkläder och skor och allmänt plock för att hålla hyfsad snygg nivå här hemma.

Märker också av hur mycket tid som frigörs om man minimerar dumburkarnas påslagna tid och istället sätter oss ner och gör saker gemensamt. Mycket sällskapsspel har det blivit, både "Lotto", "Memory" och "Busungar" samt kortspel och trevligt pyssel tillsammans. Tycker mig också märka av att barnen blir lugnare och att utbrotten inte duggar så tätt längre när barnen får lugn och ro och har vår fulla uppmärksamhet när de försöker säga någonting.
Vi har även beslutat att husefriden ska gå före absoluta tidsramar, så blir vi en kvart sena till dagis är det inte jordens undergång, man kan alltid flexa på jobbet, och alla blir nöjdare och gladare.
Har även funderat på att gå ner i tid för att få mer tid med barnen, men vi har inte kommit fram till något slutgiltigt beslut än... *funderar vidare*.

Nu är båda kidsen nattade och maken ligger inne i gemensamma sovrummet och ser på Avatar. Kanske joinar honom snart, ska bara catcha upp lite mer surfande här, så är det snart dags för bingen också. Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman så klokt uttryckte det en gång i tiden!

Natti!