Favorit i repris på nattsömnen

Ligger och vänder och vrider mig. När jag först kikade på klockan var den strax efter tre. Nu är hon snart halv fem och jag har fortfarande inte lyckats somna om... Alla vi som gillar att vara vakna klappar nu: Klapp klapp! Liksom. Ba. Joråsåatte... Jag är i alla fall jättetacksam för alla fina människor som har skrivit till mig och hört av sig på annat sätt med värdefulla tips och peppande ord. Är så himla jobbigt att leva mitt i detta eviga utbrända. Men jag har liksom inget val. Bara att ta ett steg i taget. Sakta och fint och hoppas att hjärtat kan hålla sig i schack nästa sekund också och att jag på något sätt kan ta mig framåt. På utsidan verkar allt som vanligt, det är det värsta. Om man ändå kunde visa upp utanpå hur man mår inuti skulle det vara mycket lättare för omgivningen att förstå... Men jag skickar varma kramar till alla fina vänner som bryr sig om i alla fall. Ni är guld. Nu är klockan 4.37. Dags för omsomningsförsök nummer 362... Wish me luck!