På tvärtom-språket

På torsdagar och lördagar pratar man tvärtom-språket. Det har Gabbe bestämt. Vi bestämmer så mycket här hemma, så det är hans bidrag till bestämmanderätten.
Hursomhelst. "Jag hatar dig mamma, för det är torsdag" (eller lördag) har man fått höra några gånger. Då ska man bli alldeles varm i hjärtat, för det betyder att ens lille skrutt älskar en <3.

Idag var jag riktigt skitbra på bowling! Så hade jag sagt om det varit torsdag eller lördag idag. 84, 84, 77 är inte riktigt serier man skryter vitt och brett om. Men hade det varit torsdag eller lördag så... oj oj oj vad jag hade varit mäktig då! ;-)

Men det skumma är att mina kollegor på jobbet aldrig tröttnar. De klipper inte av, kommer med någon dålig ursäkt och ersätter mig nån med nån riktigt fullfjädrad strike-aholic. Nä, mina halvfjuttiga kast åt höger och vänster accepteras och skrivs upp och bevaras i nåt register nånstans (som jag absolut inte tänker ta fram och titta på nån dag och minnas hur urusel jag var).

Nä, istället glansar sig mina ögon och jag sjunker tillbaks i tankar på det ljuva 90-00-talet när jag kunde pricka in 145 poäng per serie och låg ungefär på makens nivå. Utan alltför stor ansträngning.
Nu sätter jag på mig dumstruten och smyger iväg i ett hörn och skäms efter varje fjutt mitt klot hoppar iväg på. Till synes helt utan styrsel eller mål.

Undrar om jag ska ta ett litet tröst-gos med Häggan. Hon tycker i alla fall att jag är världens bästa, vare sig det är torsdag, lördag eller en helt vanlig sugig strike-lös måndag.