Om man kan vara kär i blommor, så måste nog orkidén vara den blomman som jag skulle kunna skrida ner för altaret tillsammans med.
Den är så vacker, så stilren, så graciös. Jag har två orkidéer stående i köksfönstrena här hemma och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar på dem. Den ena, som jag har haft längst, är vit med lila mitt inuti blommorna. Enträget och envist överlever den min och makens (ibland) misskötsel och blommar lika vackert, vare sig vi vattnar den eller inte. Nu har den ju förstås blommat i så många omgångar, att blommorna närmast stjälken har blommat ut, vissnat och fallit av, men den växer vidare och nya blommor knoppar ständigt på grenen.
Den andra orkidén är vit med lite ljusgult i mitten och är inköpt bara för några veckor sedan. Jag tyckte att min första älsklingsblomma skulle få lite sällskap, så jag köpte den mest för det. Plus att det blir snyggt och symmetriskt med en blomma i varje fönster.
Här kommer lite blomkavalkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar